Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Jag har varit sjukskriven i snart 2 år för ja vad.....mår dåligt, får "symptom" på allvarliga sjukdomar. Kan ligga vaken hela nätterna och googla på tex som idag, öm i ena ansiktshalvan,tror min sista stund är kommen. Det är fruktansvärt jobbigt. Har ont i bröstet, huvudvärk,hjärtklappning m,m dagligen.

Känner precis som du.. Hur kommer man över detta?! Vill bara kunna leva ett normalt liv

Jag har varit sjukskriven i 9år nu för panikångest mm. Känns skönt att hitta andra med liknande problem. Haft yrsel lika länge. Men sista halvåret har jag fått domningar och stickningar i ansiktet och armar och ben. Konstiga stickningar i tungan och frätande känsla i näsan. Känns så konstigt i skallen och paniken kommer hela tiden. Jag är så fruktansvärt rädd hela tiden och har svårt att somna och svårt att orka med vardagen. Har även Feber känsla. Något som någon känner igen? Känns som att man inte blir tagen på allvar längre för att man mått dåligt så länge.

Hej.Vad gör ni för att försöka må bättre?Jag hade själv era symtom i några månader,mot slutet kom jag inte ens upp ur sängen.Detta gjorde mig rädd.Jag fick starkare mediciner och lägga om hela mitt liv.Jag har varit frisk i några månader och mår väldigt bra men jobba heltid än skulle jag inte palla.Jag undviker stress,och jag tar hand om mig själv bättre med att göra saker som är avkopplande.I mitt fall är det läsa,basta,bada mm.Förut var jag som flera av er är,väldigt sjuk men det är tack vare Venlafaxin som fick upp mig ur sängen.Hemska biverkningar men det fick upp mig.

Jag äter inga mediciner, men försöker att vara tacksam över det jag har, stressar inte, så fort jag stressar får jag hjärtklappning och hemskt tryck över bröstet. Känner jag att jag inte orkar exempelvis träffa vänner så glr jag inte det, känner jag mig tvungen att röja hemma tar jag kanske bara det värsta och slappar sedan på soffan med mobilen för att få tankarna på annat. Eller så badar jag.

Försöker även träna undan tankarna när jag börjar få fysiska symtom, tänker att "jag får ta och skärpa till mig, det ÄR inget fel".

En klok kvinna sa en gång till mig "den dagen du slutar vara rädd för att få panikångest (eller liknande), så försvinner det. När man går och oroar sig för nästa attack hela tiden så framkallar man det själv.

Inte träna undan tankarna utan TRÄNGA* undan tankarna såklart :)

Känner så väl igen det du skriver :( känns ibland som att man aldrig ska få ett normalt liv. Just nu har jag känningar i bröstet,jätteobehagligt. Funderar på akuten igen men är så less på att sitta i väntrummet där i timmar. Ger det sig inte till imorrn blir det nog akuten iallafall. Har gjort EKG säkert 100 ggr, ultraljud av hjärtat, arbetsprov, kärlkransröntgen m,m o inget fel på hjärtat men jag kan inte släppa det ändå. Jag har olika symptom varenda dag. Igår var det cancer......idag hjärtat......imorrn kanske strokesymptom....sååååååå less på mig själv.

Åh exakt som jag! Det känns så skönt att inte vara ensam.

Har också gjort EKG massor av gånger, åkt i panik till akuten i tron om att jag håller på att dö där och då.. Ska få göra EKG hemma i 24 timmar. Får svårt att andas, gjort kontraströntgen för att kolla hjärnblödning/propp osv osv..

Tinnitus (alltid men mer vid stress/spänningar/ångest)

Svettig/svettiga handflator

Hjärtat slår hårt

Pressar upp tungan i gommen, mer el mindre hela tiden

Biter ihop käkar

Pirrningar/domningar, mest i armarna/ansikte

Andas ytligt

Spänd i axlarna/nacke/över bröstet/halsen

overklighetskänsla

"Stressmage"

klump i halsen/känsla av att vara svullen i halsen nere vid nyckelbenen

Värmekänsla, ansikte/hals

Nyligen tillkommet sedan förra fredagen (yeay...suck)

Ostadighetskänsla

Känner mig tung i huvudet

Svaghetskänsla som vandrar mellan armarna/benen

Mitt brukar komma och gå, mindre och större episoder. Än så länge har jag kunnat ta mig genom dem själv men lagt märke till att jag fått svårare att ta mig genom de större episoderna själv. Har varit med om ett antal blodprover som alla varit ok. MR-hjärna, EKG, lungröntgen som alla var ok.

Under det senaste halvåret har det hänt en del: min pappa fick en stor stroke (men överlevde), en konflikt på jobbet nåde sitt klimax, min mamma fick en stor hjärtinfarkt (men överlevde), hunden blev akut sjuk (men överlevde), från februari detta år framtill nu när jag själv börjar nytt jobb på måndag, har jag stått för upplärning för 3 nya sekr som ska ta över när vi ordinarie har gått... Under denna tiden har man gjort det man gör bäst, tågar på och ler.. ."allting är bra!" Eller inte... jag har bara väntat på att det ska ta sitt uttryck på något sätt...

Som sagt i fredags, började det med ostadighetskänsla och lätt overklighetskänsla. Ostadighetskänslan var väldigt subtil, trodde jag inbillade mig först. Kom då och då oberoende på om jag står el går, dock kraftigare när jag "tänker" pådet och känner efter. Höger arm känns konstig, som när det har varit avdomnat men är påväg att "vakna". De första 3 dagarna tyckte jag inte kändes så farligt och hetsade inte upp mig. Sedan började jag ju googla, och så var det igång igen, katastroftankarna börjar komma smygandes, kan det vara MS? ALS? osv.

Denna gången valde jag dock att söka Vc , något jag aldrig gjort tidigare. Ska få kallelse för samtal med kbt-inriktning, så får jag se vart det leder.

Jag har haft diagnoserna paniksyndrom och depression i två år (jag är 16).
Jag kanske bör tillägga att jag valt att avsluta min medicinering då jag inte har sett resultat, alls. 
I det vardagliga känner jag mest av stress, illamående, orolig mage och får ofta en overklighetskänsla.
När jag får panikattacker gråter jag, kallsvettas, skakar, kräks, får känslan av att jag ska dö, hjärtklappning och kan inte prata i normalton, utan kan bara skrika (antar att det är p.g.a rädsla?)