Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Mina ticks kommer fram. Det var en kompis som upptäckte det. Jag gör konstiga ljud och håller på med tänderna och halsen och käkarna, svårt att förklara. Sen så nickar jag med huvudet och blinkar.

Men håller med om att stress och ångest är så olika saker. Stress påverkar klassiskt håravfall, jag blir svagare i kroppen och tunnare, ingen ork, illamående, irriterad. Tror nästan även att det är det som gör så jag får märkliga utslag och munsår...

Ångest kommer ibland och jag vill bara spy, slå, bitas, armarna får eget liv och tar över. Fysiskt... hmm, så svårt, man kan inte riktigt tänka i det stadiet och nu när jag försöker komma på börjar ångesten komma... fan, hejdå!

Mår så dåligt igen. Har i princip ALLA symtom som står ovan nu. 

Och med en nyfödd och en på 18månader så är det inte alls kul att må såhär. 

Har ingen hjälp alls och vet inte vart jag ska vända mig heller. 

Jag "glömmer" att andas hela tiden och typ "håller andan" omedvetet. Kommer på mig själv och kippar efter luft. Ont i hela ryggen och nacke. Yr. Känns som en tumör i halsen som bara växer o växer varje kväll. Spända käkar o massvis med muskelryckningar i halsen och överallt. Och när jag suttit ner och reser mig upp så gör det så ont under fötter och ben. Förstår inte detta. Känns som världens träningsvärk men känns ENDAST närjag reser mig från att ha suttit ner. 

Någon som har/haft likadant? 

Hej!

Ser att det är ett tag sen den här tråden var aktiv men gör ett försök.. Jag har miljoner (känns det som) symtom som enligt läkare beror på stress och ångest. Känner igen mig i så mycket av det ni skriver.

Jag har dock senaste tiden börjat få nya symtom i samband med att jag äter. Det börjar sticka/klia i hårbotten, sen sprider det sig till övriga kroppen. Jag får en känsla av panik och allra helst vill jag springa iväg. Detta SKULLE kunna vara någon allergi, jag har medicin och väntar på utredning, men jag funderar på om det inte "bara" är något ångest/stress relaterat. Det finns ingenting gemensamt jag ätit när det här händer och jag vågar knappt äta någonting längre, tänk om jag dör? Jag äter knappt det jag ens VET att jag tål och ätit hur många gånger som helst. Jag förstår ju att det här inte är ett normalt förhållande till mat men jag kan inte hjälpa det. Jag har tidigare kunnat äta allt utom nötter men inte funderat mer på det, nu är jag som sagt mer eller mindre rädd för all mat.

Är det någon om känner igen sig i det här?

Nån som känner av bihålorna pga stress? Jag känner mig konstant pangförkyld, ont över bihålorna och tryckande huvudvärk. Inget snor dock. Säkert att jag spänner facet, jag menar nacken är ju som en fiolsträng så...

Ett tips (som nämnts tidigare): jag har käkat magnesium i två veckor och alla domningar/stickningar/vibrationer i armar och ben är borta. Kanske placebo, men borta är de :)

Knaprar även B12, d-vitamin, omega 3 och järn + Valeriana Forte sen två veckor och tycker jag känner mig mindre orolig, mycket mindre extraslag och lite mindre yrsel. VAD som gör det vete fåglarna men nåt verkar funka :)

Har man rejäl ångest är nog inte Valeriana grejen men för mig som har mest fysiska stressbesvär och lättare ångest verkar det ta udden av det jobbiga...

Jag brukar få muskeltics runt ögonen av stress. Av ångest och stress i kombination har jag hög puls. Lätt att mäta.

Någon om upplevt att ni skall kvävas? Eller som att ni andas fel/lustigt? eller känns som ni kan andas ut men inte ta in luft?

Får man tillräckligt med luft även om det inte känns så?

Brummelisa: så har jag känt i perioder, som längst ett halvår minst. Skitjobbigt men kvävs gör man inte om det beror på ångest/stress. Kan vara spända muskler och att man (omedvetet) andas fel, hyperventilerar. Jag tyckte det blev bättre av motion. Svårt att andas fel när man får upp flåset kanske.

Försök andas med magen och inte andas ytligt. Kolla vad som reser sig. Magen ska röra sig mer än bröstkorgen. Tänk att luften "ska ner till tårna".

Jag kan inte längre ta initiativ eller det minsta beslut.
Strukturen i livet är borta.
Kan inte längre planera och organisera.
Problemlösning (som varit min starka grej) är helt borta.
Kan inte motivera mig.
Det som förut skedde på bara rutin (som att rensa kattlådan) är nu lika ansträngande som att klättra upp för ett berg.
Jag kan inte hänga med i samtal om det inte handlar om väldigt lätta och ytliga saker.
Jag kan inte läsa.
Jag blir svimfärdigt trött bara att gå ett varv runt huset.
Det händer väldigt ofta att jag tappar ord och stavar fel. Jag som var väldigt välartikulerad.
Jag har svårt att uttrycka mig.
Jag glömmer saker precis hela tiden. Har jätteproblem med närminnet.
Väldigt obehaglig hjärtklappning.
Panikångestattacker.
Muskelryckningar.
Huvudvärk.
Ont i käkmusklerna.
Feberkänsla.
Självmordstankar.
Svåra sömnstörningar.
Väldigt överkänslig för ljud. Lite känslig för ljus.
Jag har väldigt svårt att hålla koncentrationen uppe i mer än några få minuter. Har också väldigt svårt att fokusera.
Aptitlöshet.
Klump i halsen.
Tryck över bröstet.
Orolig mage.

För att nämna några. Det finns mer, mycket mer... 

Åh det känns som att jag äntligen "hittat hem"!!! Jag mår precis som många av er och tror att varje dag är min sista ungefär... Det är så hemskt!!