Anonym skrev 2012-02-24 19:45:00 följande:
Ny här.
Jag mår pyton sen ca 3 år. Började i samband med att jag fick sägas upp från jobbet på mycket lösa grunder (det var utomlands) och blev därigenom arbetslös och fick flytta efter det. Flyttade inte inom samma stad, utan väldigt långt. Fick ett helt nytt och mycket sämre liv i samband med detta. Min mamma fick cancer samtidigt och jag fick ta hand om henne och lever fortfarande i ovisshet om hennes framtid. Har ingen annan familjemedlem än henne som kunnat vara till hands. Är annars ensam med två barn, har ingen avlastning. De fick byta skola och den äldsta blev mycket mobbad i sin nya klass, vilket gjorde mig grymt stressad, och tog min sista kraft för att lösa situationen. Hoppade på en utbildning heltid och extrajobb på helgerna för att skapa förutsättningar till ett nytt liv, men kraschade någon gång där. Kunde inte gå upp den där helgen, för kroppen lade helt av. Hade haft permanent blixtrande huvudvärk och levde på treo comp.
Blev då fysiskt sjuk. Jag gick till VC för att prova om det var något med sköldkörteln, men det var inget enligt proverna. Han sa däremot att han tyckte jag verkade deprimerad, men sen blev det typ mest "vad kom först, hönan eller ägget?"-diskussion av det hela. Är jag deprimerad för att jag har huvudvärk varje dag eller har jag huvudvärk varje dag för att jag är deprimerad? Fick ingen klarhet i det, fick utskrivet b-12 och hade järnbrist, tar tabletter för det. Remitterades till en psykolog också. Det tog tid, ca 6 månader innan det gick igenom. Under tiden blev jag sämre, och tappade a-kassan, den lilla lilla säkerhetslina som funnits. Har försökt lägga allt fokus på hela min familj, dvs åldrande föräldrar och två små barn. Har glömt mig själv på vägen. Att aldrig klara sig ekonomiskt är fruktansvärt stressande också.
Nu har jag gått till henne ett år. Jag sa att jag är helt sjuk av stress. Jag har sömnsvårigheter, kallsvettas, daglig värk, är orolig, ligger och vrider och vänder på allt. Har följt upp min svåra huvudvärk och läkaren sa att han aldrig sett någon ha så nedslipade tänder som jag, "antagligen efter års tandgnisslan och ihopressade käkar". Men det är skumt för det är psykologen som huvudsakligen följt mig, och som skulle kunna sjuksriva mig. Hon kan dock inte se att det kommer sig av stress, utan ville ställa någon annan slags psykisk diagnos. Nu har det fastnat där. Gnabb hela tiden.
Själv häpnar jag när jag ramlade in här och ser att vad ni skriver kunde jag ha skrivit också, men ni har fått annan diagnos. Hon vill få det till att jag har en personlighetsstörning. Jag som för bara några år sedan inte hade dessa fysiska problem!?! Jag som varit helt funktionsduglig innan. Mycket konstigt.
Hur som helst, försöker få rätsida på allt. Inte lätt. Stångar mig blodig i mötet med vården. Har aldrig fått en enda sjukskrivning beviljad. Vill bli frisk och kunna leva normalt igen!
En psykolog kan för det första inte sjukskriva dig, det gör alltid läkare. Du måste också ta upp dina funderingar med psykologen om den diagnos denne vill sätta. Många symptom kan stämma in på flera diagnoser, många människor har också fler än en diagnos. Be din psykolog förklara hur denne tänker, fråga tills du fått svar på alla frågor. Berätta hur du tänker. En personlighetsstörning dyker inte upp i vuxen ålder och det låter ju onekligen som att du har haft det väldigt pressat. Läs också på på t ex
stressmottagningen.nu (tror det är nu men kan också vara .se eller .com) om symptom, diagnoskriterier och åtgärder vid dessa sjukdomar så att du är väl förberedd. Det är alltid bra att skriva ner frågor och funderingar att ta med sig. Kommer ni inte överens så byt psykolog så att du känner att du får hjälp.
Och har du problem med tandgnissling bör du gå till tandläkare och få en bettskena, dels för att undvika ytterligare slitage på tänderna och huvudvärk, men också slippa belastning på käkarna.
