jmaard skrev 2012-02-01 14:40:12 följande:
Tack för förståelse och diin berättelse. Jag vet ju att det är stress och utmattning men bland allt det så skäms jag. Jag är nog dålig med min sjukdom och tycker att jag belastar andra helatiden. Trots att jag även vet att jag egentligen inte belastar någon eftersom det är jag som sköter ALLT här i hemmet. Varför jag gör allt vet jag inte heller, tycker väl om att fixa här hemma och ogillar att be andra om hjälp. Frågar jag om hjälp så får jag det men ofta så är det tvärt om, gubben ska hänga upp tvätt tex. och jag säger att jag gör det istället.
Läget för att ta ledigt finns inte nu eftersom jag jobbar som timvikarie och har äntligen fått börja gå på schema. Dock har det varit mycket jobb på senaste och jag jobbade två veckor i streck med en ledig dag då jag endå var och flängde på körskola och sålde hunden. Jag vill ta den här chansen med fast schema för att få in en hyffsad lön. Jag känner även att jag har blivit lite besatt av att jobba, jag tar alla tider jag får och vissa månader har jag haft mer i lön än gubben som är plåtslagare och jag är timvik undersköterska inom hemtjänsten. Alltså rätt stor skillnad på timlön.
Jag tror jag har blivit lite beroende av att känna mig nöjd med vad jag har utfört varje dag.
Har nu varit ledig i två dagar och stressen kom som en smäll, allt jag gömt bakom att hela tiden ha något på gång. Kan inte se på tv eller ta det lugnt på något vis, jag måste göra något samtidigt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Försöker få tag på min läkare men h*n är borta till nästa vecka. Känner att jag väntat för länge med detta egentligen. Denna helg är jag ledig, första helgen på flera månader. Det ska bli underbart att få umgås med familjen ordentligt!
Ja, du beskrev just mig och säkert 90% av alla som blivit utmattade! Själv har jag någon form av ångest relaterad stresssyndrom, så fort jag blir lite orolig, stressad så havererar jag totalt och det tar inte en dag att komma upp heller utan vi pratar ibland veckor.
Jag hade åxå koll på det mesta hemma, gjorde allt men jag var tvungen för vi jobbade skift jag och gubben så när jag var hemma så jobbade han osv. Sen tror man att folk ska ta illa vid sig för att man kanske frågar om hjälp. Vet heller inte varför man håller på misstro sin man och sina barn så pass mycket så man inte litar på att de hänger upp tvätten ordentligt.. Lyssnar man på det så låter det bara löjligt och hade jag varit min karl hade jag ju egentligen tagit illa upp!!
När jag brakade ihop så var det min första lediga helg som jag skulle spendera med familjen på 6 veckor! Hade haft en ledig dag mitt i veckan annars men då är man inte ledig! Jag spenderade min lediga helg på akuten..
Kollade på min lönespec från december och insåg att på 13 dagar hade jag jobbat ihop min månadslön! Inte sunt någonstans!! Tror jag var uppe i 200 timmar på de två veckorna och tyckte jag var jätteduktig! Jag började 8 på morgonen, slutade 23 på kvällen var hemma vid 24 och somnade ca 02.. sen upp 6.30 med barnen och så vara kl 8 på jobbet. Det var de sista två veckorna på jobbet och innan det var det heller inte så mycket bättre. Jobbade nästan 2 år på stället och blev överlycklig över tillsvidare anställning.
Inte konstigt att du hängt upp dig på att jobba, din kropp är i högvarv!!
Kan du sitta ner 30 min och inte göra någonting?? Bara kolla in i väggen?? Ingen dator, inget kaffe, ingen bok, bara sitta där? och det utan att få hjärtrusning, yrsel eller några andra stress symtom?
Din kropp har glömt bort hur man varvar ner så den vilar inte.. Hur är sömnen? Orolig?
Antagligen hade det varit bra för dig med lugnande nu, så du tar ner kroppen på normal nivå igen. Fick förklarat för mig att kroppen vänjer sig fort vid ett läge men sen glömmer den hur det är att varva ner och då måste man "lära om" kroppen igen. Idag mår jag illa när jag tänker på vilket tempo jag höll! Och dessutom så pass länge.. Fattar inte att jag inte kände själv att jag måste stoppa det men som sagt, min kropp vande sig och den första tiden när jag tog lugnande så mådde jag illa, mådde jätte konstigt, men kroppen fattade inte vad den skulle göra!
Hoff, blir stressad bara av att läsa ditt inlägg för jag känner igen känslan så hårt! Ska ta sonen och gå och vila nu..