Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Tack snälla! Idag är ingen bra dag för mig känner mig så nedstämd fick mens inatt, trodde nästan att det tagit sig denna gången men nej. Bläää. Tur att man har barn sen innan annars vet jag inte hur jag skulle orka.

Jag har två pojkar som är 18 och 15 och en liten tjej på 2 1/2. Vi har försökt i 13 månader nu. Dom andra har blivit till på första försöket så detta blev en chock för mig att det kan ta tid. Förmodligen är det väl min ålder som spelar in.

Välkommen Mamman0301. Jag är också 38 (i några månader till...) och just nu är det väntans tider. Ligger i limbo mellan äl och BIM. Kan inte mer än vänta ut tiden.

Hej på dig, och varmt välkommen!
Här får du känna dig som rena rama ungdomen bland oss gamla kossor

De första tre barnen blev till på en nysning. Skilde mig, blev äldre. Hittade en ny och vi kom på att vi ska försöka få barn.
Efter 1 år ringde jag MVC. Sluta röka sa hon, och kom tillbaka när du varit rökfri ett halvår.
Sagt o gjort - och ett halvår senare blev jag gravid Jag var då 42.

Sen ville vi ha syskon till nollsexan. Spiralen ut och hoppet in. Minska på kaffe. Pippa 3ggr/vecka.  Inget hände på 13 månader
Började knapra Rosenrot och L-Argiplex, och minskade ner kaffet ännu mer än tidigare.
Jag blev gravid, vid 46 års ålder! Nu sitter jag med magen i vädret och njutar av att  känna en livlig liten grabb sprattla i magen.

Det kan gå, trots att man försökt ett tag - trots att man inte är "tjugenåntning" längre

Hej Alla kloka kvinnor där ute.

 Lägesrapport. Jo jag plussade för någon tid sedan men med två mA i bagaget har jag inte direkt tagit ut någon glädje i förskott. Har haft bruna flytningar vid ett par tillfällen vilket naturligtvis oroade mig. Igår fick jag en rosa spotting i kombination med mensvärk. Men när jag idag var på VUL, så såg de ett konstant och rytmiskt pulserande litet hjärta men även en liten blödning i livmodern. Läkaren menade att den var så liten att det inte var något att oroa sig för men vad säger ni????

 Är i v 5+5 och vid min förra MA, så såg de ingenting levande alls, bara en hinnsäck vid ungefär samma tid.

Hej alla fina.

Kikar in till er. Glädje, sorg och oro i tråden. Varm kram till er alla.  Och välkommen alla nya .
Min mens kom för en vecka sedan. Har blött MYCKET sedan dess och börjar bli lite bekymrad. Jag har inte ont någonstans (mer än huvudvärk och känner mig lite lite yr) och fysiskt känner jag mig ok. Men jag har aldrig haft en sån här mens innan (första efter MA). Så fort jag anstränger mig lite så forsar det . Behöver jag vara orolig eller vad tror ni? Jag blödde inte så mycket efter MA, jag skrapades ju efteråt eftersom moderkakan inte ville lossna.
Surar också för att nu har man verkligen ingenting att sätta på sig. Mammakläderna för stora men kläderna innan gravid för tighta.....grrrr....jag saknar att vara gravid...saknar min mage...nu är den bara degig påminnelse, blä! 

Vill egentligen flytta upp till i hoppet och verkstaden men....jag är en fegis . Kanske behöver ett gäng kickar i arslet tjejer...
Men Ni ska veta att jag håller tummarna hårt för er.

Kram på Er, hoppas att Ni har en härlig dag.  

Det är rätta takter wec!

Uppehållsrummet är en brilliant idé. Visst var det Mamsie som var så smart?

Här ingen mens än och jag njuter av spänningen, men känner mig inte det minsta gravid.

Hej allihopa!
Närmar mig sakta med säkert "toppen" på gravida-listan.
Inte så lång kvar alltså!
Men...
... bebisen ligger i säte enligt UL i måndags. Är i vecka 35 och skall på ännu en koll i slutet av nästa vecka.
Av barnmorskan fick jag tipset att två gånger om dagen a´ 20 minuter ligga med bäckenet högre än huvudet.
Det är lätt när man är höggravid!

Om inte bebben vänder sig erbjuds man vändningsförsök.

Undrar med allt svammel ovan om ngn har erfarenhet kring bebis i säte, vändningsförsök, planerat snitt etc.

Har också funderingar i de banorna. Vi är egentligen inte mentalt mogna för att börja försöka få till ett syskon till lillan, men just för att hon ska ha chansen att få ett syskon så resonerar vi att det ju inte finns någon tid att förspilla. Vårt resonemang är just för att hon kommer få lite äldre "päron" så skulle det vara bra med ett syskon att ty sig till. Men då vill man ju inte ge henne en extra börda utan ngt som tillför till hennes tillvaro. Samtidigt är det etiskt jobbigt att begrunda ev konsekvenser av ett provresultat etc. Jag är fortfarande förvirrad och osäker. Samtidigt så var ju det där med ultraljud pestigt på mig, det var svårt för dem att se och gav mig mycket onödig ångest och gjorde helt klart att jag aldrig fick "njuta" av graviditeten

Kommer ihåg dig Vinkar tillbaks . Ja här pågår ju försöken. Jag vill inte ens kalla dem halvhjärtade utan kör nog med beteckningen motvilliga . Ingen av oss känner för det än, men jag vågar inte missa ngn ev ägglossning då de är så glesa, så vi får helt enkelt göra det när tillfälle ges vare sig vi vill eller inte . Romantikfaktorn är noll. Kan vi bara få henne att somna och sova en stund i spjälsängen så är det bara på med blåstället och SNABBT får det gjort som behöver göras. Nackdelen med att jag fortfarande ammar är ju att jag då inte kan ta hormonhjälp för att få ÄL. Var ju pergo i botten när lillan blev till även om det var en efterföljande pergofri cykel som "tog". Men hon har ju haft problem med sin skruttiga mage och det är inte aktuellt att skrota amningen än så vad göra. Bara att hålla koll och hoppas på det bästa