30+ som fick första barnet 2006 *4*

Vi4 - Nu närmar det sig - snart är allt klart. Tänk vilket arbete som ligger bakom. Jag är superimponerad. Jag hoppas att det är en sådan där "lagom" nervositet som smyger sig på nu. En sådan som förvandlas till driv och energi. De siffror du skrev spädde inte på min oro så ingen fara. Nu har jag pratat med en av T:s kompisars mamma som är läkare i internmedicin också och hon sa att "utslaget" på jordnöt är lite vanskligt att dra slutsatser av för det skulle egentligen kunna vara en pollenallergi som visar sig så (nya rön säger ju att även småttingar kan vara allergiska mot det). Vi får göra vårt bästa att försöka låta bli att tro vare sig det ena eller det andra tills han är lite äldre helt enkelt.

Nu kommer jag in hit och diskuterar allergier igen. Jag har skrivit i samlingstråden att vår mellantjej fick en allergisk reaktion på Mallorca. Förmodligen nötter (hon har ätit nötter förr utan reaktion, men denna gång gick det inte bra). Vi har fått en tid på barnmottagningen den 4 juli eftersom man vill låta det gå några veckor från reaktionen till pricktestet för att det ska bli ett rättvisande svar. Nåväl. Vi körde ju en kortisonkur på hennes eksem tidigare och de försvann. Nu ser vi att de är på väg tillbaka igen (vilket gör att jag tror att hon är allergisk mot mer än nötter). Nu funderar vi på om vi ska börja smörja lite med kortison igen så att de inte bryter ut rejält innan vi får utrett vad hon är allergisk mot. Men när jag var hos läkaren med E uppfattade jag att läkaren sa "Vad bra att ni inte smörjt med kortison för då kan vi göra pricktest idag". Jag kan ha missuppfattat det men jag tror att hon sa så. Är det något som någon känner igen - att man inte ska smörja med kortison innan man gör pricktest?

Jag ska försöka ringa barnmottagningen på måndag men nu är det helg så jag frågar här.

Men åh, tack! Då kan vi ju smörja lite nu med svag (vi har den receptfria hemma) kortisonsalva för att försöka förhindra att eksemen bryter ut ordentligt igen. Hon kliar och river så på dem så vi vill ju inte att hon ska behöva gå med dem i onödan.

Pyttis och Kate - Vi har liknande problem med T men här är det mest att hon håller sig så pass länge att när hon väl ska gå på toa hinner hon inte riktigt och det kommer lite i trosorna. Vi försöker också påminna ofta och köra på rutin men hon vill ju bestämma själv förstås så det är ju en avvägning. Det har även hänt två gånger på sistone att hon kissat ner sig på natten vilket aldrig hänt tidigare faktiskt. Så vi har tänkt att det kan höra ihop med att det varit så varmt och att hon därför druckit mer än hon brukar också.

Det var ju en jättebra intevju Vi4! Vad intressant. Som jag förstod det är det alltså amning längre än fem månader ni har kollat på?

Vi 4 - Jag känner igen mig (och känner med dig). Jag är så trött och har varit det en längre tid. För några veckor sedan började minstingen acceptera maken om nätterna och jag har kunnat sova med tjejerna (med bara något/några uppvak) plus få sovmorgon. Tyvärr har jag inte sovit särskilt bra ändå eftersom mitt sömnmöster är helt stört men jag började ändå känna mig lite lite bättre och började få någon typ av hopp. Sedan åkte vi till svärföräldrarna och då började även R sova jättedåligt igen så ingen av oss fick sova på nätterna. Till det kommer att jag vantrivs hos svärföräldrarna så det är väldigt mentalt dränerande att vara där också. Så nu är jag lika trött - eller nästan tröttare - igen. Det är som att mina reserver är helt uttömda och den lilla energi som då och då pytsas i bara förångas utan att hinna göra någon nytta. Blä. Ett egoinlägg blev det men jag vill bara förmedla att jag har full förståelse att "bara en sommar" inte räcker för att bygga upp allt som har nötts ner under en så pass lång tid. Hoppas verkligen att det sakta men säkert ändå händer något hos både dig och mig så att vi inom en överskådlig framtid ska kunna känna att det finns lite energi att ta tillvara. Kram!

En helt annan sak. Det var länge sedan jag såg till Minimalla. Saknar henne och hoppas att hon har det bra.

Vi4 - Trots att jag önskar att du ska få känna dig pigg och full av energi så önskar jag ännu mer att din dröm om ett syskon till pojkarna slår in (och det FINNS ju bebisar/barn som sover om nätterna. Har jag hört. Så allra mest önskar jag givetvis att ni får en sådan. ). Svärföräldrar är ett kapitel för sig. Men det finns visst bra sådana också. Har jag hört. Tack för rapport om Minimalla! Vad roligt att höra att hon mår bra och har fått nytt jobb. Hälsa henne gärna!

Nu ska jag försöka sova. om det ändå vore så enkelt...

Precis så! Jag känner mig som en trasig skiva som bara ältar sömn hela tiden. Sömnen, sömnen, sömnen. Bristen på sömn har tagit över mitt liv och jag känner inte att jag fungerar normalt och det gör mig ARG. Jag har ju så mycket som är underbart i mitt liv och så orkar jag inte njuta av det.

Låter jättekul med tävlingen!

Kaz - Fy, förstår att det måste ha varit tufft med en massa besök hela sommaren!

Mandra - Mysig återförening! Skönt att höra om sömn som har blivit bättre.

Mini - Vad kul att läsa om hur du har det! Kul med jobbet och tänk vad mycket du kommer att ha lärt dig av din företrädare. Men blä för jobbiga nätter!

Mandra - Heja dig med vikten! Bra jobbat!

Pyttis - Håller med Vi4! Du (vi!) vet att du kan! Bakslag är mänskligt.

Jag måste fråga hur era 3,5-4-åringar är/har varit. Vi har det riktigt jobbigt med T just nu. Hon är liksom så m y c k e t hela tiden. Det måste hända något hela tiden och precis i den sekund hon vill. Heeeelt outröttlig är hon (och det är INTE vi ). Tyvärr leder det till en hel del bråk eftersom vi inte orkar hänga med i hennes tempo och är för trötta för att alltid pedagogiskt leda oss ur konflikterna. Jag har givetvis funderat på om vi gör tillräckligt med grejer som är "för henne" så att säga med tanke på att hon har två yngre syskon men jag tycker faktiskt att vi gör det. Vi gör någon aktivitet (alltså utöver att vara ute och leka typ) nästan varje dag och det är alltid sådant som passar henne eftersom de andra är i yngsta laget för sådant egentligen. Egentid med förälder kan det ju alltid bli mer av men när småsyskonen sover middag brukar hon få hänga med en av oss på någon aktivitet/något ärende eller så pärlar vi eller så hemma. Jag tycker att det känns så jobbigt att hon hela tiden liksom jagar fram och aldrig blir nöjd (alltså inte som i tacksam utan som i får nog). Jag har snubblat över en del trådar av folk som har liknande problem med barn i samma ålder och det känns skönt men det är ju ändå inte samma sak som att läsa andra 30+ares erfarenheter.