Hej på er!
Malinkat-kram till dig och ömma kroppen. Sushi är en god tröst vid frånvarande makar och helt godkännd. ;)
Juni- precis som någon sa, ibland blir det inte som man tänkt, som avsikten var. Jag satte ner Vilya en gång från en sten och vände henne i riktningen vi skulle åt, i samma sek som jag släppte henne då vred hon sig mot mig, jag såg hur ben och fotled inte hängde med och hon störtgrät. Jag drog upp byxbenet och kände en stor bula och var säker på att benet var brutet och sprang hem med henne i mina armar. Hemma fick sambon rulla upp byxben och jag satt med andan i halsen och kände mig så skylldig fast jag inte egentligen var det. Sambon sa åt mig att lugna mig, han såg nog mina stirriga ögon medans V var nöjd och lugn, hade tom slutat gråta . Sen konstanterade han att hon hade en leksak innanför strumbyxan , alltså inget brutet ben som jag känt och trott men säkerligen smärtsamt att ramla på, Attans skruttunge. Hon sa dessutom att jag puttat henne. Hoppas det kanske lättar i ditt hjärta, för man känner sig skylldig även om man inte borde.
Vi4- massor med kramr
kaz- så otroligt vackra barn :) tråkigt med lucia men det går ju fler tåg *skrattar lite åt mitt eget finurliga torra skämt*;)
Ego. Jag får erkänna att jag känner mig ganska slagen och Depp. Det här med hjärtat, som är helt ofarligt , tar så mycket energi. Det påverkar mig mer än jag erkänt för mig själv. Jag vet inte hur jag ska fixa det längre, för inget leder till förändring. Jag handskas lite bättre med det men kommer det flera gånger irad eller dagar irad igen då tar det musten ur mig. Jag ska ringa läkaren imorgon och se om jagbkan få en tid och några svar denna gång, kanske några förslag på vad jag kan göra tex vore trevligt. Blä, ikväll vart jag tom ledsen och det var länge sen. Sorry,hörni för att jag är Depp lovar att snart komma igen med gladare innehåll.