30+ som fick första barnet 2006 *4*

pyttis >
malinkat > Tusen tack för tips och idér, jag suger tacksamt åt mig. Det var mycket tänkvärt i det du skrev.

kaz > ja, du har så rätt, jag ska stå på mig tills de gjort de tester eller har de svar som jag faktist lugnar mig med.

milla c > Jo, jag tror jag har en sån nu men bara träffat hn 2 ggr och han är nog nära pension skulle jag tro. Han är framförallt bra på att lyssna men han är väldans handlingskraftig också, dvs allt snack leder till något. Han har tom kommit med förslag om mina plattfötter som ingen någonsin i vården ens sett eller reflekterat över.
Det gläder mig att du har en sånläkare som du kan lita så bra på. Jag har nog aldrig riktigt haft en sån. Om det beror på mig, att jag talar till dom på 'fel' språk eller om jag haft otur som valsat runt en del för några år sen vet jag inte.

vi4 > Jo, det är som nu säger, det är ju ändå hjärtat och klart att det blir svårt att släppa. Jag tycker jag gjort alla tänkbara mentala övningar utan resultat och då blir det lite tröstlöst. Men allas fina uppbackning här inne ger mig ändå liten extra ryggrad att jag ska stå på mig och kommer såklart hitta en lösning i framöver. Om jag slutar leta lösningar så vet jag ju med säkerhet att det inte blir bättre och det är defenitiiiiivt inte ett allternativ (dvs att känna såhär är inte ett sätt att leva när det finns en lösning)

tack alla ni för att ni finns och erat moraliska stöd är guld värt!

nu lämnar jag hjärtefrågor och går vidare lite

Milla C > Ojda, det lät inte som en helt enkel uppgift men för att spinna på pyttis stenbitsroms förslag så brukar min svägerskas bidrag till julbordet bla vara hembakat hårt tunnbröd och brevid står 3 skålar, en med gräddfil, en med hackad gräslök och en med löjrom. *dregglar när jag tänker på det* Det är gudomligt gott iaf :)

malinkat> Hoppas Es tumme snart kommer ikapp. För övrigt så har du så väldans mycket fina kort på din sida nu. Jag har kikat igenom på alla ikväll. Lite ögongodis ger ro i själen tycker jag och det fick jag. Det är nåt med kontrasterna i dina bilder som är fantastiska. Som ger sån styrka åt bilderna. Mums säger jag bara!

Aaaah, just vad jag behöver, en megafajt med han här hemma. Det är mycket förändringar här hemma och det funakr visst inte så bra som jag trodde. Ikväll har han 'lättat' på hjärtat och fullkomligt gjort ner mig och jag är både ledsen och arg.
Så arg att jag bestämt mig att släppa precis allt för det är vad det blir och överlåta det på honom, det kan nog bli en nyttig erfarenhet för oss båda. Han för att han behöver ta ansvar och jag för att jag behöver släppa det. (det jobbiga blir att vi  har så olika trösklar för skit tex. han väntar med att städa tills det är gångar hemma mellan rummen och min que är när det är skitit i entren, vilket det alltid är eftersom man dra in grus och sånt) Men det är inte någon fajt om städningen , så ni inte får det om bakfoten.
Blä, jag är så ilsken och ledsen på samma gång. Allt för att jag bad honom ta läggningen efter att ha varit hemma med barnen hela dagen så de inte blir smittade av magsjukan som går på dagis så vi kan åka bort i jul. (fast det är ju uppenbarligen inte allt, bara den utlösande faktorn) Antagligen har vi gjort upp allt redan ikväll, för det brukar vara så om vi bråkar. Heh, jag som lovade roligheter mellan mina deppinlägg. Blev visst inte så
Nu har jag skrivit av mig lite, känns mig inte riktigt lika arg.

hej på er!

Jopp, tack för allas förstående 'miner' ang sambons och mina diskussioner. Vi löste det och var på samma sida innan natten kom i alla fall :)

Nu är det slutspurten inför Julafton, vårt slutfixande inför åktur till moderskapet och julfirandet med alla syskon och syskonbarn. Det ska bli så mysigt och jag ska ta jul ända till juldagen, då måste jag nog läsa lite igen. Det är en TJOCK psykologibok vi ska genom och förstå för att tenta av knappa 2 veckor in i januari.

kaz > Hoppas att resan till Thailand blir bra och att ni hittar någon gemensam grund igen?!. Det är inte lätt när det är svårt. ;)

Milla C > Vet precis känslan! Vad mysigt att maken gör rätt också ibland ;) det gör han här hemma med ;)

Assar > Åh så gott det lät. VAd fint ni gjort för svärmor :) Ibland så kan jag inte låta bli att tänka, åh, kan man få det så sen? Fast jag har ingen son men jag hoppas på bra svärsöner som bjuder till ibland? eller ja, för den delen så vet jag ju inte döttrarnas läggning, jag kan ju få en svärdotter också?!.
Hur som haver lät det ompysslat och mysigt för henne, vilken superpresent. Krya på er innan jul nu!

malinkat > Ojda? :/

Vill ni veta en till sak? nu jinxar jag det väl ;) men jag har inte haft en hjärtklappning på 3 dagar. Ingen medicin på 3 dagar. Jag vart så less (som ni blev delgivna för en vecka sen ca) och söka med ljus och lykta i mitt bakhuvud och även på nätet .. hehe. I alla fall så ramla jag över precis rätt övning för att stänga av mig och inte vara så  medveten och vänta på den mer, för det har jag ju gjort här på slutet, varit livrädd för när nästa klappning ska komma, i tid och otid.
Det var så pinsamt simpelt. Kontentan av övningen är att jag behöver inte min hjärtklappning och har släppt den. Jag bara är säker på att jag inte behöver den och sen dess så tänker jag inte och känner inte efter på samma sätt längre. De gånger jag känt lite att ajda, nuuu...kaaaanske så har jag sträckt på mig och avbrutit det med tanken och kroppen. Nä, jag behöver den inte mer.
Jag utgick från att det är som läkarna säger, att det inte är farligt och att jag helt enkelt får köpa det eller sluta med det, jag valde det senare. Jag utgick också från att det fyllde en funktion där min kropp försöker få mig att lyssna bättre på den/på mig och att det har något med mitt nyvunna tempo att göra. Min gissning är att jag går lite fort fram och att jag fysiskt inte riktigt hänger med i mitt eget tempo men har lovat att lyssna bättre. :)

Antingen så funkar det eller så har jag bara haft tur i 3 dagar. Haha, vilket som så är jag tacksam för fristen och min nyvunna balans.

Juni åh, är ni redo gör jul ? Med lilla familjen. Hur går det med allt?

Minimalla > Åh vad bra att du skalar av och tar bort saker i julröran istället för att försöka prioritera och hinna med allt i slutändan ändå. Jag har kommit fram till att det ibland är HELT rätt att bara ta bort saker, för det är ju DÅ du verkligen lättar på arbetsbördan.

Visst tjatar jag och gnatar på barnen, dagligen, jag har onödiga konflikter och blir arg, säger 'om du inte så får du inte', tar bort dom ur situtioner utan att förklara och upptäcker att jag glömt det och får frustrerade barn på köpet (såklart). Jag gör kanske inte allt varej dag men tjat och sånt blir det, urk.
Minst en gång i veckan så säger vi (sambon och jag) att nä fy, nu skärper vi oss.. för vad det nu kan vara. Fast jag tänker mycket på att inte bli arg (vilket jag så klart också blir) men det försöker jag verkligen tänka på. Att inte bli opropertioneligt arg för saker, att inte säga till en gång(tjata) och sen plötsligt bli arg för jag kan ju se att barnen blir osäkra och fundersamma och att det blir ett , kan man säga 'labilt' intryck.. dvs svårhanterbart, svårtolkbart för de små.

Om jag förstod rätt så är det ditt humör du vill tacklas med? inte tips på hur du hanterar Stella? utan ditt humör, tålamod?

Hur man hanterar det? pröva min teknik kanske? Fråga dig själv Vad för funktion det fyller? Vad du kan göra för att inte bli arg så snabbt? Att bryta mönster är ju att först se att man har dom, sen fundera på vilken funktion det fyller? sen lura hjärnan om hur smärtsamt det är att ha det oönskade mönstret för då söker den nya vägar som inte är smärtsamma, sen ge dig en utväg för att förändra? tex vinster på att sluta med det oönskade sättet tex Komma Stella närmare, känna dig mer harmonisk, ta dagen som den kommer och inte stressa över den, välja bort saker istället för att prioritera, känna att du hinner med båda barnen och inte funderar så mycket på vad du gjort utan istället bara göra.
Inget är oföränderligt, inte ens sten. Så allt går att förändra om det är tillrcäkligt viktigt och man lägger sitt fokus på det. Skit i allt annat några dagar. Låt det gå först, lek med barnen, ät och skratta. Glöm alla måsten (utom de basala äta och skita ). Tyck om dig själv och vet att du är en fantastisk mamma, fundera inte så mycket på hur du gör det. Bara var.
Ändra att hon kan trigga dig, ett bra sätt kan ju vara att du ser henne i ögonen när hon håller på att få igång dig.. tänk 'Jag älskar dig min lilla blomma' tre gånger och sen får du tjata eller säga till.. men tänk alltid först att du älskar henne för det brukar också lugna känslorna. Du kanske tom kan le och säga 'lilla toka' för nåt hon gjorde istället lite nu och då.
Det är ju inte bara i huvudet som mönster sitter, det sitter ju i kroppen också. Så för att bryta ett mösnter så kan man ta hjälp av att ändra sin hållning, räta på sig, släppa ögonbrynen, dra upp mungiporna osv

Sen tycker jag det är skönt att se andra hantera och älska mina barn. Det brukar få tillbaka mig på 'the right track' också. Det är faktist inte bara barnen som bryter sovvanor och dyligt i vårat hus när vi åker bort, det får även oss att ändras när man inte har vardagen hemma.

Om man tänker på att man är sina tankar : Dvs om du tänker på att du är så irriterad, arg och med kort stubin så är det ju det som är. Pröva att tänka att du är Glad, lugn och har ett oändligt tålamod 10ggr om dagen istället.
Att göra förändring är att verkligen förändra något i handling.. tom en sån sak som att tänka på det 10 ggr om dagen kommer leda till förändring. Fortsätter man som alltid gör så kommer inte någon förändring att ske.

Jag läste tex om en studie för deprimerade där de skulle le 20 minuter om dagen med sitt ansikte, dvs inte av glädje utan bara le för att hjärnan tolkar ett leende(på grund av muskulaturen som drar ihop sig på ett visst sätt vid leenden) som något bra även om man inte skrattade. Resultatet var att alla mådde bättre av det.

Sen påvärkar sömn så otroligt mycket, så ge dig massor med sömn när det går

Kanske något ovan låter okej? annars är det ju bara att som vanligt konstantera att man inte håller med och inte alls tycker det låter som något för en själv.

Jätte jätte kram till dig  /från en tjatmamma med trotsbarn till en annan

juni 07 > Aaah, jag hade glömt att ni renoverar. Vad skönt att ni ska bort då ;) och storstädningen gör du helt klart rätt i. :) Vi köpte granen i söndags för vi åker bort över jul och jag och tjejerna blir nog borta i någon vecka medans sambon åker hem och skriver klart sin uppsats. Vi ville hinna njuta granen lite. Julmat har vi inte gjort alls, lite julgodis var allt vi fick bidra med hos modern och jag klagar inte

siggan > God jul till dig med!!nä vi får inte med oss barnen ut heller på frivillig väg. Uscha så kallt detär nu. Hos sambons morfar i Idre så var det -36 grader idag. -Nej för fan, var hans svar på att gå ut

Juni ja, absolut skönt att höra att man inte är ensam. Tror alla har halvtrötta dagar lite nu och då när man inte är på topp varken mot andra eller sig själv. Ibland fastnar man i det också.

minimalla > Då har du ju ganska bra koll var det kommer från ändå, det är ju toppen. Då är nästa steg att jobba med det 'riktiga' problemen när du är redo, för då har du nog ganska bra koll på dom med? kanske tom svar på hur du kan jobba på dom?! Sen får du säga dig själv som jag gjorde med hjärtat (om du läste det), Jag vet nu var min korta stubin kommer ifrån och vad den igentligen handlar om, jag behöver inte längre bli  arg i dom här situationerna för det gäller igentligen något helt annat. (då har du svarat din hjärna som försöker uppmärksamma dig på något, att du förstått och att du inte längre behöver det beteendet som den använt för att nå fram till dig)
Är det något jag kan göra för dig? jag vill ju inte att du ska må dåligt. Jag säger också förlåt och kramas när jag trampat på. Då tar du ju hand om det på det sättet. Va inte så hård mot dig själv. Ingen är perfekt och det behöver inte du heller vara

På tal om att tackla och att säga förlåt..
Idag skulle jag ta med barnen till Konsum för att låta dom välja en sak var till varandra som julklapp, en i taget var planen. Jag fick för mig att dom bara får och får på julafton.. jag ville också att de ska ge och få uppskattning för att de ger.
I alla fall, när vi skulle gå så fråga jag vem som ville först. jag vill inte alls sa Vilya. Okej, tänkte jag.. jag tar det inte nu. Jag börjar klä på Tyra och hon är förväntansfull och glad för att få välja en present till Vilya. Då ropar Vilya från soffan, -Jo, jag vill gå med. Okej, svarade jag men Tyra får gå först nu och du får vänta tills vi köpt något till dig så blir det din tur då. Vilya blir sur och säger, jag får aldrig göra något först. Jag svarar att såvar det inte alls utan att hon sagt att hon inte ens ville så Tyra klädde på sig och att jag nu inte kunde ändra det, jag hade ju lovat Tyra redan. -Vilya fortsatte at ropa att hon aldrig fick göra saker först och jag fortsatte klä på mig. Då hör jag plötsligt -Du är dum mamma. Så jag svarade att hon visst fick tycka att jag va dum och att inget förändrades ändå. Så hon ropade igen och igen och så lät det så här istället -Du är ingen snäll mamma.
Det kändes lite även fast jag visste att hon ville provocera fram en reaktion eller något annat. Då gick jag in och satte mig brevid henne i soffan och sa att det var faktist inte sant det hon sa.
Jag sa att hon fick tycka att jag var dum för att hon inte fick gå iväg först men jag sa att det inte stämmer att jag inte är en snäll mamma och att jag blir ledsen när du säger så.
Jag påminde henne om att jag senast igår suttit och klappat henne på håret ända tills hon somnade och det gör ju inte en mamma som inte är snäll. Sen pussade jag henne på kinden och sa att Jag älskar dig väldigt mycket. (för någonstans så tolkade jag det som att hon upplever att hon är orättvist behandlad och att Tyra ofta går först) Sen vid middagsbordet så säger hon mitt i allt plötsligt. Mamma, förlåt att jag sa att du var dum och att du inte var någon snäll mamma. Jag gick runt till henne och pussade henne på pannan och sa tack, nu gjorde du mig glad.
*phu* säger jag bara, det är inte lätt att vara mamma alltid. Men jag fick skörda att vi säger förlåt när vi är dumma och det är guld värt.