Vi som har prematura sammandragningar
jmynt skrev 2010-08-02 12:48:18 följande:
jag är i v.37+4 idagVar inne på förlossningen i natt hade regelbundna värkar med 2min mellan de gjorde inte så ont så jag skrek men de kändes ordentligt, men efter en stund med ctg så avtog de nästan helt, är lite öppen sa hon jag kände imorse och jag får in tre fingrar utan problem, De tyckte att vi skulle stanna kvar men vi valde att åka hem o avvakta, idag har jag ont och en hel del sd det lossnar massor av slem hela tiden. Ska till bm vid tre så ska prata med henne om vad man kan göra för att få igång det. Känner att jag inte klarar mer nu. Kan inte göra nåt här hemma för att mina händer gör så ont.
Sen undrar jag om det är nån som kan nåt om blodtryck, min låga siffra har nämligen ökat från 30 till 80 och jag är jätte svullen, bör man oroa sig då?
Jag har vuxit upp i en mkt nära relation med min mormor som är en mkt stark kvinna som ingen sätter sig på i onödan, hon är snart 90 och min stora förebild. MEN jag har som vuxen sett sidor jag inte såg som yngre, tex att hon ALDRIG ber om hjälp och anledningen är att hon inte vill vara till besvär. Så samma sak jag alltid beundrat har jag nu börjat se baksidan med. När hon är jättedålig och inte säger till tex, jag blir galen av oro att hon ska ligga hemma på golvet o dö ensam för att hon aldrig berättar när hon är dålig o behöver hjälp. Oftast har jag fått upptäcka det själv när jag ringer henne ( bor 50 mil bort) och då larma ambulans eller ngt av barnen som bor närmare. Blir tokig på hennes envishet. Och jag är precis likadan. Min sambo blev sur på mig när jag låg inne nu på sös flera veckor för att jag inte sa som det var alla gånger. Jag tänker alltid igenom om det verkligen behövs ett pling på klockan, vill inte störa. Som vårdpersonal vet man ju hur mkt alla har att göra....blablablabla. 
). Hoppas ni förstår :) Men schnappi - vi lär träffas i Lund om allt går som det ska för oss :) Jag är jättenervös, är så otroligt rädd att något ska hända :(