Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Men jösses vad ni har skrivit i helgen... Vi har varit uppe i Gävle och jäklar vad mycket snö ni har däruppe (Winnertaco m.fl.), det är ju väggar som möter en!

Animegirl: Men vilka hemskt jobbiga historier du har... Visst klarar man det mesta men det är väldigt imponerande. Det värsta är ju när barnen blir dåliga, hoppas att astman blir bättre med åren...

Anuya: Låter jättemysigt med träff den 23:e, tyvärr jobbar jag men hoppas vi ses en annan gång inom kort. Med bebis kanske?! Har jag berättat om planerat snitt än? Tror inte det va? Ska skriva lite kort sen!

Ska inte heller prata om graviditeter, jag har fått en kropp som är gjord för att vara gravid. Dock är jag ju inte gjord för att föda fram barnen, men det är en annan hitoria Närå, vi får väl se hur min livmoder behandlar lillfisen den här gången innan jag uttalar mig.

Har en liten sjukling här hemma. Feber och rejäl hosta. Hon är riktigt hängig stumpan... Så imorgon ska jag vabba för första gången, i alla fall halva dan.

Och Molly sover fortfarande i spjälsäng, vi var på ikea i torsdags kväll och då fick hon provligga en barnsäng. Succé! Vi tänkte köpa en i sommar kanske, vi ska i alla fall inte ha två spjälisar samtidigt.

Om planerat snitt då... Jag tillhör ju skaran som blev totalt knäckt när jag fick besked om snitt. Grinade i en vecka. Jag hade verkligen sett fram emot att få uppleva en förlossning och kände mig så snuvad. Det som var jobbigt var att det inte fanns någon att vara arg på. Nu inför den här ankomsten så är jag mycket mer avslappnad, snarare mer inställd på ett snitt. Hade en suverän upplevelse, så Anuya, jag tror att du kommer bli supernöjd hur det än blir sen!

På DS fick vi först komma till avdelningen och skriva in oss. Efter lite snack där uppe gick vi sen ner tillsammans till op-avdelningen och väntade på att få komma in i salen. Där inne så satte jag mig på britsen, fick en lokalbedövning och sen satte de spinalen innan de snabbt som attan hjälpte mig att lägga mig ner. Upp med skynket och sen testade de NOGA att bedövningen tagit (förstår inte hur de har kunnat missa att bedövningen inte tagit). Här blev det ju lite småakut för oss efter ett par minuter då Molly låg så illa till att de inte fick ut henne. Hon sträckte ut en arm ur magen och så kan man inte födas tydligen. Så larm larm och in med nya läkare och nya nålar i armen och lite smånervös stämning. Efter ett par minuter hörde vi skrik från rummet bredvid (de hade tagit ut henne utan att vi märkte det för att återuppliva henne) och sen kom de ut till oss med henne så fick vi titta och klappa lite. Sen följde Jens med till rummet bredvid för mätning, vägning, lite tvätt och navelsträngsklipp (han fick väl kapa bort en del av snutten liksom). Under tiden blev jag ihopsydd och sen fick vi komma till uppvaket (alla tre) och det var dags att amma. Efter nån timme eller två åkte vi upp till avdelningen och då hade bedövningen släppt.

Molly föddes strax innan 13 och på kvällen var jag uppe och gick. Morgonen efter blev jag av med katetern och fick duscha (svimvarning!). Man får smärtstillande som räcker ett par dagar, man klarar ganska mycket trots att man gått igenom en så stor operation!

Nu blev det en uppsats det här... Du får fråga precis hur mycket du vill Anuya, och andra nyfikna också såklart!

L33L00: Spännande med bf imorgon!! Helt galet ju! Hoppas vi får bebisbesked snart

Saza: Fin mage glömde jag att säga sist, verkligen strålande kula!

Nu ska jag sova, gissar att vi blir tre i sängen i natt. Molly somnade i min famn vid halv sju, jag tog upp henne för hon gick runt och gnällde. Har förresten investerat i en örontermometer idag och undrar bara varför vi inte gjort det tidigare???

Ja, det var en av anledningarna här också... Men även att Molly avskyr när vi tar tempen i rumpan. Tårarna sprutar och hon vill bara bort. Tortyr för Molly = tortyr för (höns)mamman. Den är dyr men nu ska vi ju ha ett barn till så då kändes det okej.

L33L00: Men nej, vad trist... Om pappan smittar med kräksjuka känns det nästan som att risken är lika stor att mamman gör det? Man kan ju förstå att de vill undvika dagisbarn på BB, men PAPPAN??? Hemmafödsel? Hoppas det hinner dra över tills bebisen vill titta ut.

Anime: Usch vad jobbigt för er, och särskilt för lilla Filippa. Hoppas det går bra på sjukhuset...

Jenn: Hoppas det gick bra hos läkaren idag.

Jag har gjort min första (halv)-vab-dag idag! Vuxenpoäng kammar man hem för fullt här. Mollys feber ligger konstant runt 38 (inte mycket, men hon har väl fått min känslighet för feber kanske för hon har sovit fyra gånger idag) och hostan blir inte bättre. Kanske ringer sjukvårdsrådgivningen imorgon.

L33L00: Skoja bara om hemmafödsel Förstår att det känns trist men absolut hellre sjukhuset. Föder du på visby lasarett? Där opererade jag bort gallblåsan för tio år sen...

Anime: Men usch, jag får rysningar av att läsa det du skriver... Vad fruktansvärt och gränslöst jobbigt för er. Bra att ni får prata med kurator, kan vara svårt att få ur sig det man tänker med sin man och dessutom säkert svårt att ta sig tid att verkligen prata med varandra. Ta hand om er och hoppas att Filippa är bättre snart.

Knastroll: Men åh vad du stressar. Mycket som händer omkring dig och det är klart att man blir trött när både kroppen och huvudet går på högvarv. Vad bra att din pappa mår så bra, håller också tummarna för att de elaka cellerna dör!

Vill först bara vinka till Anai! Har sett bilderna på ursöta charlie på bloggen. Vad mysigt ni verkar ha det!

Anuya: Självklart svarar jag på vilka frågor som helst, och dina är inte alls dumma! Ska ni göra nytt ul och prata om ev snitt på tisdag då? Spännande spännande...
- Spinalen: är det ryggmärgsbedövning som sätts i ryggen eller var sätts den?
Precis, man får sätta sig på operationsbritsen och först får man då en lokalbedövning och direkt efteråt för de in nålen med ryggmärgsbedövningen (vet ej exakt skillnad på eda och spinal men vet att det här är spinal). Känns knappt. När man är bedövad så sätter de kateter, så den behöver man inte känna obehag av.
- Återupplivning låter hemskt läskigt!
Ja, mycket. Vill vi inte vara med om igen...
- Uppvaket: Du sov och Jens och Molly var med?
Nej, i normalfallet är man vaken hela tiden. Men man måste ligga på uppvaket ändå tills bedövningen släpper.
- Hur var det med lyft och sånt efteråt. Molly fick du väl bära?
Man blir rekommenderad att bara lyfta barnet eller vikt motsvarande barnet. Men det är ju svårt, har man varit och handlat lite så blir det ju en matkasse + barnet. Jag bar dessutom alltid med mig liggdelen till vagnen. Man känner av vad man klarar, gör det ont så ska man nog ta det lugnt.
- Hur länge låg ni kvar¨på BB?
Molly föddes måndag lunch och vi åkte ut direkt efter PKU-testet när hon var 48 timmar gammal, alltså onsdag eftermiddag. Det är rutin efter planerat snitt på DS, de snittar bara (planerat) mån-ons och sen har de stängt på helgen så de som snittas onsdag åker i normalfallet hem fredag.

Haha, ser ut som att jag bar runt på liggdelen till vagnen hela tiden! Så var det ju inte, men jag bar upp den från källaren och in i lägenheten när vi hade varit ute...

Anuya: Jodå, jag fick gosa med Molly på uppvaket! Fick börja amma direkt. Jens satt bredvid och ringde runt till släkten. Katetern känner du inte, den får man ha kvar första timmarna och sen drar de bara ut den helt smärtfritt så det behöver du inte oroa dig för! Saza: Läste på din blogg igår och skickar en stor kram. Jag har blivit knivrånad när jag jobbade natt (själv) på en bensinstation så jag vet hur det känns...

Anuya: Ska såklart skriva att jag förstår om du är nervös inför ett ev. snitt. Jag är dönervös inför en ev vaginal förlossning (eller ja, snitt med för den delen) och det var jag inte när jag var preggo förra gången. Ville bara inte förringa dina känslor!

Jenn: Förstår din oro, ögonen är det sista man vill ska strula. Hoppas det går bra hos läkaren.