ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

I har länge pratat om att han vill spela fotboll lite då och då men det har inte blivit av. Jag undrar också om han klarar det. Ensam är han jätteduktig med bollen (han har inga motoriska svårigheter) men vet inte hur han skulle fungera i ett lag. Simskolan har fungerat dåligt, han lärde sig simma ganska fort och är inte ett dugg rädd för vatten men det tog ändå 3 terminer innan han tog sitt första märke för att han inte kunde göra det han skulle göra när han skulle göra det, om ni fattar vad jag menar. Fri lek på simskolan har ofta slutat i att han hållit någons huvud under vatten, hoppat i bassängen rakt på någon annan eller liknande. Många gånger har simskoleläraren suckande sagt att det här fungerar inte han kan inte gå kvar, men vi har beslutat oss att försöka en gång till och då har jag verkligen pratat jättemycket med honom innan att nu måste han lyssna på fröken annars får han inte gå kvar. Och så går det bra en gång så får han gå kvar och 2 veckor senare är vi tillbaks på ruta ett igen. Så har det vart hela tiden, inga lösningar fungerar långsiktigt. Hemma fungerar allt så bra nu, vi har en krysslista, en orm på I's egen begäran, där han får kryssa i när han har gjort det han ska på en dag och han är supermotiverad på de flesta av grejerna. Plötsligt började han göra läxorna också för nu ska han visst gå på chalmers och lära sig konstruera robotar, man kan aldrig börja planera för tidigt. Hur det går i skolan vet jag inte riktigt men vi ska ha utvecklingssamtal på torsdag, han äter tydligen upp pennor på löpande band hade de beklagat sig över iaf. Har själv sett detta och han sitter inte och tuggar lite på pennan som många barn gör, han maler sönder hela pennan med tänderna på 10 sekunder är det verkligen bara småflisor kvar. Så jag förstår att det nog kan gå åt rätt många pennor under en skoldag och att det blir problematiskt. Men det är ju frågan vad man ska göra åt rastlösheten när man måste sitta still, nu springer han ju iaf inte runt då.Nä nu 2 senaste veckorna har vart så lugnt så jag börjat tänka (som jag ju gärna gör) att det är nog inga problem eller någon diagnos å nu blir nog allt bra. Kände mig tom så lugn att jag tog med honom till affären, och det spårade ur - såklart. Det var inget mirakel som hade skett Han säger själv att han har svårt med att han känner sig så rastlös hela tiden, inte kan koncentrera sig och glömmer vad han skulle göra hela tiden. Men allt är lugnare kring honom nu, bra nya kompisar som har gott inflytande på honom, elevassistenten som hjälper och hela tiden finns där i skolan och vi har försökt att bara ta det lugnt hemma när vi är lediga så han får vila. Så han mår väl bra just nu =) ingen aggressivitet, förutom om jag får ett ryck att släpa med honom till affären då. Gör inte om det!Pappan till barnen har inte lyckats ta sig till psykologen som vi väntat i ett år på att få träffa. 3 ggr har hon bokat tid med honom och 3 ggr har han missat den tiden. Eftersom vi har gemensam vårdnad kan hon inte gå vidare med en utredning så länge hon inte får tag på honom så han kan ge ett medgivande att hon får göra det. Nu sist när jag pratade med honom så ville han inte att de skulle göra någon utredning. Så där står vi nu.

Karina09: Vad bra att man kunde låna ljudbok så, det hade jag ingen aning om =)Min pojk är tillbaks i min säng, igen. Hemska mardrömmar och sen vart det kört. Två månader fick jag ha sängen för mig själv.

Ni som har barn med Adhd och medicinerar hur ska man veta hur mycket man kan förvänta sig av medicinen. Min H har nu tagit Concerta i snart 3 veckor.Koncentrationen, vredesutbrotten är ju mycket bättre. Men fortfarande tycker jag han är rastlös och orolig på em och kvällar. Hur länge ska det gå innan man kan utvärdera?Counterfeit: Känner så väl igen det du skriver om att ta hem kompisar. Jag känner också mig jätte orolig när dom kommer hem till oss. Man går verkligen på nålar och livrädd att han ska bli arg och spåra ur. Vi har bestämt att han får ha kompisar här max 2 timmar åt gången sen orkar han inte längre. Oftast kommer kompisarna bara hit en gång. Han vill så gärna leka men det slutar oftast i katastrof.Jag har gått ut till lite föräldrar i klassen och berättat om H och fick ett jätte bra bemötande. Dom tyckte det var jätte bra att jag berättade och dom blev väldigt nyfikna på hur vårat liv såg ut. För det kan nog inte en "normal" familj föreställa sig!

Hej o hopp...Just nu sitter jag och är helt nervklen...sonen har varit som en vild orkan nu från helgen innan och nu halva sportlovet.Han har strattera 18 mg men vet inte om jag ska öka dosen eller byta...läste nått inlägg där någon hade conserta och aggressions utbrotten hade mer eller mindre upphört..??Mm..det är nog en av dom saker som är jobbiga just nu och hans trots..han är 6 1/2 år....

Jo det funkar förutsatt att han inte är hungrig då =) Ska ju dit precis efter skolan så får packa ner en macka eller nåt han kan äta på vägen.

Låter ju härligt att hon har hittat rätt!Önskar så in i norden att min son också hittar nåt han kan känna sig okej med, här på orten vi bor är det fotboll som gäller men min son har ärvt mitt bollsinne, o har jättesvårt för lag o grupper, han är inte med på gympan i skolan nästan alltid går han istället en runda med resursen, för det funkar inte i gympasalen o han vill inte dit själv längre.Hemma säjer han att han vill börja balett, o visst det vore ju jättehärligt, men var finns en balettskola för killar i Sverige, vet inte riktigt jag. I stan finns det nog bugg o sån dans, men han är fast besluten att det ska va klassisk balett o inget annat. Mina föräldrar tror på brottning, för det ger träning i kroppskontakt o att han har rätta kroppsbyggnaden, men jag känner mig inte övertygad än.Om han lär sig cykla nån gång så finns det motorcross i närheten, o det tror jag vore nåt han skulle kunna med. Eller ridning.

Vampyria, tycker det är otroligt klantigt av honom att säga så...Det är ju i stil med att använda CP som skällsord...