Inlägg från: Karina09 |Visa alla inlägg
  • Karina09

    ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

    mammaflickan skrev 2010-02-07 12:10:19 följande:
    Samma för min son, han bet i kel i den åldern, hårt som du säjer. Och satte i halsen gjorde han också, såpass att vi tillslut trodde han behövde ta bort mandlarna, men det var inget fel på dem. I fredags var det en specialist från resurscentrum i skolan för o titta. Hon visste inte problemet innan, men sa direkt till fröknen att ta bort ljud. Så skönt med en person som hade sån blick för vad som kunde förändras i klassen. O så underbart med en fröken som jobbar med o inte emot!! Jag vågar knappt glädja mig för är så skrockfull o rädd att det ska vända o att nästa år få konstig personal eller indragna resurser. Men lägger detta till PLUS, för det är ju det, NU!
    Självklart är det ett plus! Var, dag, var vecka, var termin som det är mer plus än minus betyder utveckling. Svårare tider kanske kommer, men här och nu måste du (vi) glädjas. Du är inte skrockfull! Att oroa sig för vad som kommer härnäst är något annat.
  • Karina09

    Utvecklingssamtal med sonen idag. Han kämpar på bättre än jag vågat hoppas och gör framsteg. Så kommer vi till frågan:
    - "och vad tycker du själv om skolan då"
    -"tråkigt"
    -"bara tråkigt...?"
    -"Ja"

    Då säger fröken:
    -"jag tror att du alltid kommer att tycka att det är roligt att gå till jobbet!"

    Detta är dagens +

    Någon som fattade?

  • Karina09
    Karina09 skrev 2010-02-09 20:11:38 följande:
    Utvecklingssamtal med sonen idag. Han kämpar på bättre än jag vågat hoppas och gör framsteg. Så kommer vi till frågan:- "och vad tycker du själv om skolan då"-"tråkigt"-"bara tråkigt...?"-"Ja"Då säger fröken:-"jag tror att du alltid kommer att tycka att det är roligt att gå till jobbet!"Detta är dagens +Någon som fattade?
    Nej, det kräver nog lite förklaring...
    Sonen trivs bra i skolan nu, men det kan man ju inte säga när man går i åk 6. Han jobbar på som bara den och är i kapp med det mesta trots inlärningssvårigheter. När han tycker något är roligt så ger han allt, ångar på så att han är svår att stoppa. Det har hans fröken sett och jag tror faktiskt hon har rätt. Han kommer finna sin väg tillslut och kommer glatt gå till sitt jobb och "ånga på" en dag.

    Tics finns här också och jag ser en koppling till oro/stress. Han kan sätta igång och gallskrika, eller göra konstiga ljud, ibland som långa ramsor av ljud om och om igen.

    Utnyttjad av andra...Ja, det händer lätt våra barn. När sonen fått ny cykel var det en kille på fritis som sa till honom att göra punka på en cykel på parkeringen. Han hotade med att göra punka på sonens cykel om han inte gjorde det. När jag kom fanns bara en oerfaren personal där. Sonen satt vid ett bord i ena hörnet av rummet och hukade sig. Fritispedagogen berättade med hög röst så alla hörde om vad som hänt,skällde. Den gången tände jag till och tvingade honom ge telefonnummer till föräldrarna till det barn drabbats -han ville inte först. Sedan tog jag honom till ett angränsande rum och förklarade för honom att man från skolans sida jobbat intensivt med att få bort "syndabockstämpeln" från min son, att sonen mycket väl vet att han gjort fel, men att det räcker med EN tydlig tillsägelse men att den ska han få mellan fyra ögon - inte inför hela gruppen. Sedan ringde jag mamman, tog hem cykeln så att maken kunde laga punkan, sonen putsade cykeln så den blev blank och fin. Sedan gick de dit och sonen bad om ursäkt till flickan och hennes mamma och allt blev förlåtet och avslutat. Nästa dag berättade jag för en av fritidspersonalen som jag hade mer förtroende för om vad som hänt.

    Åsau: är det er första kontakt med BUP (minns inte...) Lycka till i alla händelser. Vår erfarenhet är att det ofta är lättare för bup att förklara.

    Kramar till er alla!
  • Karina09
    åsau skrev 2010-02-10 20:13:40 följande:
    Vi har varit i kontakt med BUP sen förra våren. I somras började min sons utredning som visade ADHD med autismspektrumsstörning. Nu ska han utredas vidare och genomföra ett ADOS test.Men problemet är ju vad han egentligen behöver i skolan. Han går i en vanlig klass med sisånär 21 elever och han har i några veckor känt ovilja att gå till skolan. Ingen vet riktigt exakt varför men på de senaste bup-samtalen har han uttryckt genom att rita och skriva på papper att han önskar sig en specialplats i klassrummet. Vår kommunikation med honom går bäst via papper och penna.
    Visst är det viktigast att det funkar för honom i skolan, men en utredning kan ju klargöra vad det är han behöver, hur och varför. Det kan fungera som ett stöd för skolpersonalen i deras pedagogiska arbete. Men tester och utredningar vaäcker en massa tankar och känslor. Alla frågor som ska besvaras så exakt man förmår. Vet att jag någon gång upplevt det som att jag letat fel hos sonen.

    Bra för er att BUP och skolan möts. Det är en hel del som man inte klarar av själv som förälder, det följer med på köpet så att säga.

    Hålls mötet på bup eller i skolan?
  • Karina09
    åsau skrev 2010-02-12 10:16:44 följande:
    Skolmötet gick över förväntan!!! Vi alla var rörande överens och D ska fortsätta autimspektrumutredningne då han har ytterligare svårigheter som inte riktigt passar in på ADHD alltihop - och skolan ska se över möjligheterna med resurs etc. Sen får vi se framöver hur vi ska göra med skola - byte eller ge insats i vanliga skolan.Phu. Har skrivit massor om det i vår ADHD blogg. Känns fint!!!
    Det låter bra. Lycka till med fortsättningen. Ett bra samarbete är nödvändigt för att det ska fungera. Var och en har sin roll och ingen kan göra dn andres jobb!
  • Karina09
    Petrah skrev 2010-02-12 13:37:08 följande:
    Hej trådenhur många mg concerta har era barn? dom hade stormöte igår  i skolan med HAB, de ska prata med de andra klasserna om hur joakim funkar för alla undrar va det är med honom. känns lite jobbigt, känns alltid som man är utsatt överallt.
    dosen riktas efter kroppsvikt. Här var det 48 mg(tror jag). Biverkningarna blev stora och dosen sänktes. I skolan märkte man skillnad från dag 1. Hemma var vi lite skeptiska (efter regn kommer sol och tvärtom). Efter ett tag insåg vi att utbrotten verkligen blivit färre och mer kortvariga. Vi fick också bättre kontakt, kunde samtala och resonera om allt möjligt. Men Concertan gick ur på kvällen som om man vridit på en strömbrytare. Efte trevlig samvaro vid middagsbordet kunde han plötsligt slå om och bli stortokig 20 min senare. Då satte man in Strattera för att få effekt även under kvällar. Det fngerade men biverkningarna var många. Jag led verkligen med honomm, men det har blivit bättre och nu är det inga biverkningar. Till en början fick vi ibland övertala honom, men nu påminner han oss om att det är dags.

    Vår son var inte underviktig, så den lilla viktminskning som kom var ingen fara. Det har inte varit smärtfritt, biverkningarna var inte kul. Sammantaget såär det ändå fantastiskt att det hjälpt sonen så mycket. Det löser inte alla problem, men jag ser det som en fantastisk möjlighet att kommavidare.
  • Karina09
    åsau skrev 2010-02-12 21:44:03 följande:
    Tack för ditt inlägg, jag hann läsa det innan skolmötet. Har bara inte hunnit/orkat kommentera förrän nu.Mötet hölls i skolan och det tog sin tid innan vi fick ihop alla till den, men nu är det gjort. Jag trodde att en specialpedagog skulle vara med men det kanske inte brukar vara så när man är i startgroparna så att säga?Det blir en spännande resa och en utmaning för oss alla - framöver. Jag känner mig inte lika orolig längre nu. Dock har jag hört och läst många föräldrars kamp för deras barn i skolan och BUP/habiliteringen..? Så jag har förväntat mig något tufft - men det kanske kommer sen... Vid skolbyte tex kan jag tänka mig att det kan bli tuf
    Man står på sin magkänsla! Jag har också berättelser om föräldrars kamp i ryggraden. I verkligheten är det många faktorer som spelar in och för oss är det så att vi oftast (inte alltid) blivit tagna på allvar. Med andra ord, det är lite olika och somliga har tur, andra inte. Att sträva efter ett bra samarbete tror jag ändå inte är fel i vilket fall. Finns ömsesidig respekt så kommer man långt. Som ängslig förälder till ett utsatt barn är man utsatt.

    Vi står inför skolbyte nu. Jag väntar med att jaga upp mig, men hösten med start i högstadiet kommer troligen bli en prövning - även om alla gör vad de förmår.
  • Karina09

    Concerta och tider för medicinering...
    Vår son var också tidigt uppe när han var mindre, men som 12-åring sover han länge. Vi fick rådet att ge concerta senast klockan 10. Om helgerna ger vi honom därför den ca 8.30 så får han sova vidare sen om han vill. Problemet är bara det där med frukost. Han har alltid haft svårt att äta frukost och concerta minskar ju aptiten så det blir nästan omöjligt. När blodsockret sedan faller så får han ibland utbrott ändå. (Så blev det idag och eftersom jag är förkyld och känner mig dålig så var det jättejobbigt. Maken tog med honom ut så jag skulle få vila).

    Mammaflickan: Det är intressant att höra hur du själv upplever det. Det där med ljud har vår son varit mycket känslig för. I lågstadiet hade han väldigt mycket läxor och då fick inte lillasyster vara i rummet när han gjorde dem. -"bläddra tystare"! kunde han skrika till henne. Hon placerades därför framför tvn med stängd dörr och lågt ljud. Oj vad dåligt samvete jag hade som använde tvn som barnfakt, med massor av skräpprogram.

    Twisted Sister: Det verkar vettigt att begränsa tv-tittandet. Jag har inte riktigt lyckats, men det låter som om du planerar att göra det. Jättebra om du lyckas, för det blir definitivt inte lättare senare. Här fungerar dock ljudböcker. Vi lånar på biblioteket och han får i present. Värdefullt för ett barn som läser för långsamt för att lockas av böcker. Sedan kopplar han också av när han bygger lego. Går det att hitta något som han kan koppla av med som stänger världen ute så är det nog bra.

    Ta hårt i yngre syskon... ja, där känner jag igen. Sonen la sig platt över henne där hon låg på golvet. Hon var sex månader och han drygt fyra år. Oj vad hon har fått stå ut med....

  • Karina09
    TwistedSister skrev 2010-02-13 18:28:37 följande:
    Nu har teven vart av till klockan 18. I har vart fruktansvärt frustrerad och inte kunnat företa sig någonting. Eller jo intensivt legobygge i 10 minuter så att hela rummet såg ut som att legofabriken exploderat därinne, sen spring och skrik, sen spelat piano jättehögt i 10 minuter sen spring och skrik och sen bröt han ihop och började slå sig själv i ansiktet jättehårt så jag fick sitta med honom i knäet tills han lugnat sig sen spring och skrik och sen gav han sig på och slog på hunden istället, fick bort honom därifrån sen spring och skrik och sen byggt med klossar lite tillsammans med mig och sen spring och skrik en stund till sen fick han spela lite dataspel så att A fick vila för hon är jätteförkyld (jag med). Hur funkar det med ljudböcker? Kan han sitta still och lyssna? Tror inte I skulle kunna sitta still om inte han har nåt att pilla med samtidigt. Play doh-lera kanske iofs skulle kunna fungera i kombination med ljudbok. I läser inte, skolan har börjat tro att han kanske har svårt för den biten. Han tränar bokstäver med en specialpedagog.
    Testa er fram med ljudbok (cd eller nedladdningsbar).

    Jobbiga helger. Inte blir det bättre av att man har sämre ork än vanligt!
  • Karina09

    Har inte lyckats få sonen att somna ännu.... Puh! Jag har inte feber, men är matt ändå.

Svar på tråden ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind