ADHD-mammor rusar vidare i mot och medvind

Solskina: logopedutredningen kom fram till att han hade en språkstörning, den diagnosen är nu avskriven då talet har utvecklats så mycket. Han pratade bara med enstaka ord när han var 4, ibland satte han ihop två ord och sa tex I mat, eller åka bil.

Hoppas på en bättre start idag!!! Emil hade en jättebra morogn, men morgonen brukar gå bra..Han gjorde endel hyss igår, satte in en full yougurt (1 liter) i ett skåp istället för kylskåp tillexempel...Men han städade också jättebra...Barnen har varsin låda under sängerna..Jag sa till barnen att dom hade en halvtimme på sig att lägga ner sakerna dom ville behålla, sen kom jag med påsen och tog bort resten som var på golvet... Sa till när det var 20, 15 och 10 minuter kvar....(uppdiktat eftersom jag glömde ta tiden, så dom fick mer tid).Jonathan rörde inte ett finger, men Emil hade städat allt själv..Sitt, Isabelles (dom har ju tömt hennes låda själv..) och Jonathans saker...

Vi har inte kontakt med BUP. Har inte kommit så långt än ju, på dessa sju år med problem. Den mesta fokus har lagts på språkstörningen, men när den skrevs av och alla andra problem kvarstod så blev det aldrig någon uppföljning. Därför tror jag det har tagit tid för prio 1 har vart att han ska lära sig att kommunicera, och det är ju självklart en förutsättning för det mesta annat så det är väl inte fel heller. Vad jag har hört här är att som förälder ska man vända sig till skolhälsovården som i sin tur ska vända sig till BUP och att BUP här inte tar emot barn för att deras förälder hört av sig, då detta måste gå genom skolhälsovården (?)Hur det ser ut i klassrummet? Saker överallt, borden huller om buller, fullt med leksaker. Schemat består av två olika saker, fri lek när alla barn springer omkring hej vilt mellan två rum och de flesta av pojkarna mest blir ståendes i korridoren mellan rummen och undrar vart de ska ta vägen. Den andra saken som finns på schemat är arbetspass. Då ska barnen arbeta självständigt med det de vill och själva ta ansvar för att de jobbar så mycket de behöver med varje ämne. De får byta å göra något annat när de vill vilket resulterar i ständigt spring fram och tillbaka till olika lådor där de förvarar sina böcker. Alltså en perfekt miljö för någon som har svårt med koncentration, eget ansvar och att skärma av ljud- och synintryck. Vi ska göra ett åtgärdsprogram, på utv. samtalet nästa vecka. Problemet är att jag och denna lärare är 1000 mil ifrån varandra. Hon är inte intresserad av att göra några förändringar av miljön i klassrummet eller upplägget av undervisningen. Hon kan inte se hur något skulle kunna vara fel med att ha det som det är. Det är ju mitt barn som är fel som är ouppfostrat och aggressivt.

Ah okej jag har blivit felinformerad då? Jag får ringa dem och se vart det leder. Sånt här är inte vad jag är bäst på har svårt att få fram vad jag vill ha sagt. Särskilt på telefon med främlingar. Hoppas de ställer följdfrågor. Jag tror att I borde ha fått en diplomat till mamma, men det fick han inte.

Tack. Du är min mentor =)

Jag har ringt BUP och fick iaf veta att numera ligger detta under vårdgarantin så fixar skolpsykologen en remiss får vi komma inom 3 veckor, så det var ju positivt jämfört med den väntetid på ca 2 år som jag hört om innan. Så nu får jag ligga på skolpsykologen när vi träffar henne om två veckor att ta tag i detta med en gång. En annan fråga. Vi kommer ofta 5 min försent till skolan, spelar ingen roll när vi börjar I får alltid för sig att han måste bara göra det ena eller det andra och han ska bara... och står med ena strumpan i handen en halvtimme och försöker minnas vad han höll på med (klä på sig) fast jag påminner var tredje minut och glömmer å äta osv. Går vi upp klockan sju kommer vi fem minuter försent och går vi upp kl 6 kommer vi också fem minuter försent bara att han gör en massa fler "jag ska bara"- grejer. Om jag säger nej nu måste du eller nej du får inte på morgonen så blir det värsta utbrottet, känslig på morgonen, och då blir vi också sena pga det. Hur funkar morgonen för er?

Ja det är en bra idé kanske att ringa henne. För jag ska komma tillsammans med I den nionde så jag kommer ju inte kunna berätta så mycket för vill ju inte han ska höra allt det blir ju liksom bara det negativa man tar upp när man pratar med psykologen och inte så kul för honom att höra massa sånt. Så det tänkte jag faktiskt på att hur ska jag göra då för att få fram hur orolig jag är. Och nej han går inte i sexårs han går i ettan så det är skolarbete och sånt han halkar efter i nu också vilket stressar mig lite. Jag halkade också efter redan i ettan och jag klarade aldrig på hela min skolgång att komma ikapp igen, det blir lite psykologioskt jobbigt också att det skiter sig precis i början. Som ett osynligt hinder sen för man tror man inte kan.norgesessan: Jag tänkte tanken men avfärdade den. För att ändå någonstans jag är ju glad att han faktiskt kan klockan så bra som han kan, och jag vill att han ska träna sin tidsuppfattning och förstå att börjar jag inte äta förrän klockan åtta så hinner jag inte. Så småningom går det kanske in, tänker jag. Då känns det fel att lura honom med tiden det blir så kortsiktigt känns det som. Däremot tror jag på att vi sätter oss och gör ett schema med bilder och klockslag och kanske ett kort som han kan få som påminnelse att just nu gäller det här. Men vi får ta en bra dag snart när vi har tid att sätta oss och diskutera detta med att få ordning på morgnarna och lägga fram idén. Scheman verkar han gilla i alla fall, det är roligt för om jag säger nåt till honom så säger han nä du bestämmer inte över mig. Men om jag skriver ett schema och hänvisar till att jo men det står på schemat, då säger han bara jaha och godtar det direkt, nästan jämt. Det skrivna ordet verkar vara lag. Det kan man inte ifrågasätta hur som helst. Mammaflickan: Testade med bolibompa häromdagen när I redan var uppe och satt framför teven då jag vaknade. Men funkar inte för då måste vi gå mitt i det där programmet om Ubbe ubåt eller vad det heter. Och då finns det de som tycker det är viktigt att se färdigt. Annars åt han bra framför teven men det är så svårt att slita honom därifrån sen. 

Att sitta och prata om problemen när sonen är med har jag alltid upplevt och upplever fortfarande som oerhört plågsamt. Att å ena sidan uttrycka sig klart och begripligt och ändå inte såra honom, det får jag inte ihop.Norgessan:Laminator köpte jag på Claes Ohlsson. (Fast jag tror det heter något annat i produktkatalogen). Själva "grejen" tyckte jag inte var så dyr, men plastfickorna kostar en del. Och ja, är det kul så producerar man kanske mer än nödvändigt.