Vi på CvL fortsättningen

Jayt: grattis! Då håller vi tummarna för dig!

Hej tjejer,
Här har det varit fem väldigt jobbiga dygn. Elsa har haft en intensiv hosta, vi har varit iväg och blivit ordinerad det vi brukar mot hennes hosta men det har inte hjälpt något. Igår morse tog jag henne till Närakuten och där fick hon Cortison (betapred) och inhalera Ventolin. Det hjälpte inte ett smack så på kvällen tog jag henne till Barnakuten. Där fick vi (förhoppningsvis) rätt diagnos, falsk krupp så hon fick adrenalin. Imorse var dock den skällande, intensiva hostan (10 sekunder mellan hostningarna) igång igen så nu är hon på akuten igen. Jag har inte sovit ordentligt sen måndag-tisdag. Börjar känna mig gråtfärdig av allt som varit sen i september. För några veckor sen var jag totalt slut och nu känns det som jag börjar hamna där igen. Sen är jag orolig hur det ska gå för barnet i min mage om det blir akut hjärtoperation eller inte när han är född. Dessutom är jag orolig för hur förlossningen blir med tanke på förra gången. Hade varit fint att kunna ladda lite energi men just nu känns det som jag har så mycket annat med jobbet (har mycket just nu) och sen att vi är konstant sjuka (förutom två veckor) sen september. Det tär på relationen till mannen att det är såhär, han har inte riktigt förståelse för min trötthet känner jag men jag tänker på att ta en dag i taget och hur bra vi har det egentligen, om man jämför med många andra i världen.
Ända sen min förlossning, när jag var nära att dö så har jag ändrat tankesätt märker jag. Det är nog inte ovanligt om man har en nära döden upplevelse, att man sedan värdesätter andra saker mer sen. Just nu skulle jag iaf behöva en vecka i lugn och ro. Den här hösten har varit jobbig men det blir förhoppningsvis bättre snart.
V 34 nu och det är jag tacksam för!

Har nu fått en dag för mig själv då maken tog båda barnen till sina föräldrar. Jag är hemma och njuter av tystnaden!

Pemberly: Hur känns det inför FET?
Piken: Jag kan bli så arg på Elsa ibland. Hon kan verkligen provocera mig. Hon är en snäll och lung tjej som kan vara lite livlig men sköter sig alltid med andra. Däremot kan hon och jag "ryka ihop". Min pappa säger att det är för att hon och jag är för lika. Igår när jag var med henne på akuten ville hon inte sitta still utan skulle ut och springa i korridorerna. Slet i utrustning gjorde hon oxå, trött som jag var så kände jag hur nära tårarna var. Sen vill jag inte skrika på henne inför andra, här hemma kan jag göra det när hon går över gränsen för mycket. Kanske inte det bästa men jag blir tokig ibland när hon river och sliter i grejer. Min man sa till mig inatt när hon vaknade och var så arg (förmodligen hostan som gör det) att min ilska löser ingenting. Nej, det vet jag oxå men jag tycker det är så jobbigt med skrikiga ungar. Sen får jag dåligt samvete efteråt. Inte lätt det där men när de har ett dåligt humör som urartar (när man är ute i det offentliga) då är det skitjobbigt. Hemma kan man mer låta de vara men ute kan man inte gärna låta de hålla på. Personalen på sjukhuset sa igår att låt henne springa i korridoren (hon gallskrek när vi var instängda på rummet för hon ville ut). Jag som har foglossning och är gravid har inte det lättaste att jaga efter henne men det var inte mycket val. Att höra hennes ilskna skrik var inte heller ett alternativ.

Nu har jag varit själv i några timmar, sitter i soffan med tända ljus och tycker det är så skönt!
Jag saknar inte alls tiden utan barn, vet hur ledsen jag var när vi kämpade för att bli gravida men just idag satt jag och tänkte på vad lugnt (men oxå tungt efter misslyckade försök) det måste ha varit de helger vi inte hade hans dotter. Inga barn, bara maken och jag och vi kunde göra vad vi ville. Ingen störd nattsömn och lugna kvällar. Som sagt, inget jag vill ha tillbaka men småbarnslivet är intensivt och särskilt när det är den ena sjukdomen efter den andra avlöser. Därför kan en dag som denna vara så skön, några timmar i lugn och ro, bara med sig själv.

Angående att prata med någon så var jag till Aurora efter min förlossning med Elsa men jag vet inte riktigt vad jag gjorde där. Det var en barnmorska jag träffade och hon frågade lite om vad som hände och sen var det inte mycket mer. Däremot fick vi en kurator direkt efter att Elsa var född och låg på NEO och hon var fantastisk. Det betydde otroligt mycket att få prata med henne. På det stora hela så tycker jag att jag mår bra men nu som gravid och mot slutet av graviditeten blir det mer påtagligt det som hände när förlossningen drog igång. Det jobbiga med hela situationen var att det hände så snabbt och ingen var förberedd. Sen att det gick bra är helt fantastiskt! Att den där lilla fina tjejen som kan provocera sin mamma så mycket fick födas utan några skador är ett mirakel. Att få bli mamma är verkligen en gåva

Grattis Pemberly! Nu hoppas vi det går vägen.
Jayt: Hoppas det går bra idag!

Själv har jag nu gått in i v 36. Elsa föddes i v 34+6 så allt känns som en bonus just nu.
Jag ska jobba fyra arbetsdagar till, sen är jag ledig!

Hej tjejer,
Nu är jag i v 37 och det närmar sig. Vi var på UL i måndags för hjärtat och det gick ok efter omständigheterna. Vi fick reda på att vi kommer hamna på NEO efter förlossningen. Det var bra att få veta det så att jag är beredd, har inte haft en tanke på det men nu vet jag om det innan. Jag tycker det är otroligt jobbigt där och många känslor rivs upp men det är bara gilla läget. Vi hoppas på att det går bra  med hjärtat efter förlossningen. Läkaren vi har är väldigt sympatisk och pedagogisk.
Inatt hade Elsa falsk krupp igen så jag har tagit hand om henne och sovit typ ingenting så jag är trött idag...
Har nu slutat jobba och det känns skönt!

Hur mår ni?

Pemberly: Hoppas det går vägen nu! Grattis till plus.

Jayt: Skönt att blödningar och flytningar har upphört. Förstår att du är nervös ändå, det blir man av sånt.
Jo, det är avvikelser konstaterade på barnets hjärta. Vi var på ett sista fosterhjärtultraljud i måndags, kändes dock ok. Det är bra att de har koll på det redan innan barnet är fött.

Piken och Anlo: Hur går det för er?

Hej igen alla,
Här har det fortsatt för Elsa med hosta. Hon hostar konstant dygnet runt med några timmars sporadiska uppehåll. Vi har varit iväg med henne akut två dagar på raken nu och hon har alla mediciner som går och ändå ger sig inte den där förbannade hostan. Jag har astma och har fått ont i halsen och behöver lugn och ro men det finns inte på kartan att tillskaffa sig. På sjukhuset sa de åt mig att sova men hur tusan ska jag göra det när Elsa är så konstant dålig?
Maken börjar också bli sjuk nu av alla sömnlösa nätter, han får ut och gå med henne på nätter, morgonarna,kvällar ja när som helst för att hon ska hosta mindre.
Jag går in i v 38 idag och är tacksam för att bebisen stannat kvar så länge. Är verkligen på bristningsgränsen efter att vi haft det slitigt med sömnlösa nätter sen i oktober.
Hoppas ni alla är friska! Kram

Grattis Pemberly!! Då hoppas vi det håller i sig.

Här är det aktivitet i magen, så pass mycket att vi tog ett besök till förlossningen igår där jag blev undersökt och tydligen har jag inte mycket kvar av livmodertappen. Har inte hunnit förbereda mig på förlossningen eftersom Elsa varit sjuk så nu fick jag snabbt tänka om. Hon är bättre nu, tack och lov!
Vi får se när bebisen behagar titta ut, vi vet att det är en kille men är långt ifrån ense om namn.
Jag bestämde mig för ett namn i augusti och har fastnat vid det namnet, det är dock otänkbart för maken så vi får se vem som får ge sig

Anlo: v 39 nu så det närmar sig. Om du får mkt sammandragningar så kolla upp det. Jobbigt med foglossning igen. Min har varit otroligt bra mot förra gången.