Vi på CvL fortsättningen

Grattis! Fick ni några till frysen?

Pemberly: hoppas det går vägen nu!! Själv har jag börjat med järntabletter idag, magsmärtan kom direkt. Ska prova varannan dag denna gång, alltså jag är så tacksam för att jag är gravid men tänk om det kunde få vara lätt som en plätt. Vi kämpare är väl värda det?:)

Anlo: Med Elsa hade jag den en krämpan efter den andra. Det förtog glädjen med graviditeten en hel del. Jag hade mkt ont i ryggen o jobbig foglossning, satt hemma på en pilatesboll sista två månaderna o hade även kryckor. Det ryggonda börjar komma men det behöver inte bli som förra gången. Har iaf fått ok från min chef att jobba hemifrån om det underlättar. Hellre det än sjukskriven. Precis som du skriver så vet man att det är ändligt. Så kände jag inte förra gången. Har haft ont i magen hela natten så idag blir det ingen Niferex. Ska prova det du skrev Tjorven. Tänker på dig o hoppas att ni alla mår bra.

Grattis Anlo!

Mitt gravidkännetecken båda gångerna har varit att vara pigg mitt inatten. Eller pigg vet jag inte men jag har inte kunnat sova. Har aldrig haft ömma bröst, nu i v 23 är de jättestora (trevligt efter att ha ammat o fått små tepåsar) men inte ömma. Aldrig mått illa innan testdag heller. Lycka till tjejer!!

Anlo och Piken: Jag förstår hur ni tänker eftersom jag ruvat så många gånger själv men det behöver inte vara samma symptom som dyker upp under olika graviditeter. Jag har aldrig haft mer hunger, godissug (har mycket sötsug pga min PCO ändå) eller andra symptom de två gånger jag blivit gravid mot alla de sjuttioelva gånger jag inte har blivit det. Molvärk hade jag med Elsa men inte med lillebror.
Ang Prednisolon, har ni läst tråden jag tipsade om förut under svårt att få barn dvs vi som ska bli gravida efter utredning i Aten? Där har ni tjejer som har bra koll på detta med Pred och andra mediciner. Jag har för mig Anlo att du sett Fertilitetsguiden som en av tjejerna från den tråden gjort?
Innan ni bara slutar med mediciner och speciellt du Anlo som kommer göra mer FET, sluta inte utan vänta och läs på först.
Piken: Jag förstår hur ni tänker, man vill inte sluta och det tycker jag inte man ska göra så länge läkarna tror på en men sen känner man bäst själv. Jag har nu varit inne i den här svängen i nio (!!!) år så jag känner mig rätt färdig.
Kanske kan tyckas låta lätt att säga för någon som väntar sitt andra barn men jag är väldigt mätt på den här cirkusen. Jag är i v 23 och orolig för hur det här ska gå. Min förlossning förra gången spökar mer och mer hos mig så jag ska söka samtalshjälp med en läkare om det. Jag vet att ingen kan ge mig garantier för hur det ska gå men tankarna snurrar mer och mer hos mig och jag tror jag behöver hjälp innan jag oroar mig 24 timmar om dygnet. Det som hände vid vårt RUL har inte direkt underlättat för mig även om det vändes till något positivt.

Nu är jag på landet med man och ett barn, varannan helg har vi hans äldsta dotter (vilket är på tok för lite) men våra egna helger är också sköna.

Hoppas ni har det bra trots allt, det skulle vara jättekul att ses någon gång! Vi har delat några år nu.
Kram

Anlo: grattis, plus är plus!!!!!!!!! Nu blir det en bebis.

Anlo: vad modig du är som testar så tidigt. Själv gjorde jag det dag 18 med Elsa o dag 17 (tror jag det var) denna gång. Har sparat testerna i en låda, plockar fram ibland o blir så glad! Nu får du hålla dig några veckor till VUL!

Piken:grattis!! Tjejer; sluta analysera era symptom!! Varje gång är en ny gång. Har som jag skrivit inte haft ont i brösten under någon av mina två graviditeter. Ni har ingen aning om hur det ska kännas just den här gången. Plus är plus!!

Anlo: Jag hade jobbig foglossning förra gången och den började i kring v 21 då och var jättejobbig från v 28 då jag blev hemma sittandes på en pilatesboll i sju veckor och fick kryckor för att kunna ta mig några hundra meter utomhus. Jag kom inte ut runt kvarteret ens på slutet, kände mig så fången av foglossningen.
Nu har jag känt av det lite grann när jag går och det hugger till ibland men inte alls farligt. Angående två bebisar i magen så kände jag från början att det inte var så. Dels för att jag haft svårt att bli gravid och sen för att jag inte mådde illa direkt från v 5. Jag vet att sånt är olika men jag visste bara att det var en bebis. Minns också att jag blev lite ledsen för det på VUL i v 8 men med tanke på hur jag mådde när jag väntade Elsa och hur förlossningen blev så var det nog en väldig tur att det inte blev två. Nu när jag fick tillbaka min blastis i april så ville kliniken inte ge mig tillbaka två just pga hur förlossningen med Elsa blev. Jag ville inte heller ha det eftersom det blev som det blev med förlossningen. Inte för att jag trodde att sannolikheten att två blastisar skulle bli två bebisar men som sagt det fanns medicinska orsaker bakom att vi inte gjorde så. Du får hålla ut till VUL och se om du har en eller två i magen.

Piken: Jag förstår din känsla och jag skulle hämta sprutorna och sen ordna en sjukskrivning. Vet inte var du har för förhållande till din chef, är det bra kan du säga något annars skulle jag inte göra det.

Igår kväll var magen hård så jag vet inte om det var sammandragningar eller om barnet lagt sig med ryggen utåt för det kom och gick hela tiden. Är hemma idag och ska ringa BM. Är rädd att något ska hända. Vill inte riskera något i onödan.