Jeanette70: BIM är ca 2 veckor efter ÄP. Redan 10 dagar efter kan man testa men det är inte säkert att det visar något då. Jag som ruvat många gånger har haft ont i brösten, molvärk, lite illamående och ja, den gången jag blev gravid så mådde jag faktiskt bättre än de andra gångerna. Allt är individuellt och det enda är nog att vänta ut testdag. Lycka till och uppdatera oss hur det går!! vi håller tummarna:=)
jeanette70: Beklagar minus!!! Vet såväl hur det känns och hur otroligt sorgligt och jobbigt det är. Hade du barn sen tidigare eller är det första barnet ni kämpar för?
underverket06: Välkommen hit!
Myran: Hur är det med dig? Det var länge sen jag hörde av mig till dig, tänker på dig och hoppas du mår ok. Kram!
Myranvännen: Vad har hänt? Du kan väl inboxa mig om du inte till skriva här?
Med mig är det bra. Min föräldraledighet är nu slut och jag börjar jobba på måndag. Känns jobbigt då jag inte varit ifrån Elsa någonting sen hon föddes (förutom efter förlossningen då vi låg åtskilda på sjukhuset i några dagar). Det som känns jobbigt är att detta är något jag längtat efter de 6,5 åren av försök och nu är spädbarnsepoken över. Sen är jag oerhört tacksam för att ha fått ett barn och jag vill inte på något sätt säga att det är synd om mig för det är det inte. Däremot så är det väldigt tydligt märker jag, hur åren av barnlöshet har förstört mycket och känslorna kring barn och graviditet är stundtals lite jobbiga. När jag har kompisar som blir gravida med barn nr 3 bara sådär ändå vid fyllda 40 (vilket jag såklart unnar dem), då blir det påtagligt att jag fick kämpa så länge för att få ett plus överhuvudtaget. Sen börjar frågorna om syskon komma och det gör ont att behöva bemöta det på ett sätt mot omgivningen utan att berätta hur det ligger till med min infertilitet.
Med det jag skriver ovan så vill jag ändå poängtera att jag är väl medveten om hur lyckligt lottad jag är som fått ett barn och att jag får uppleva allt vad det innebär. Däremot så kan åren av ofrivillig barnlöshet, kraschat förhållande pga barnlösheten inte suddas ut och det har sina för och nackdelar. Jag får tex en hel del kommentarer om att jag är gammal för att vara förstföderska. Ja, jag vet det men vad gör man när kroppen inte vill tidigare?
Ja, du förstår vad omgivningen kan säga utan att tänka sig för! En av mina bästa vänner är en tjej född 67 som jag lärt känna här via FL och med henne kan jag prata om allt sånt här. Hon har förblivit barnlös efter en massa IVF och sen kraschat förhållande så hon vet vad det handlar om med barnlöshet. Vi är varandras största stöd och det glädjer mig så att vi kunnat fortsätta prata så öppet om allt det här trots att jag fick barn tillslut.
Stor kram till dig!!
Sweetiepai: Förstår att du är helt knäckt! IVF-världen är så tuff ibland och man bara önskar att det kunde finnas en hejd på hur mycket motgångar man kan få i den. Jag har haft Menopur och Puregon. Vi använde Menopur när jag plussade och fick Elsa. Gonal F har jag inte provat. Vad säger läkarna på kliniken? Kram
Jeanette: Neeej, lider med dig!!
Sweetiepai: Tror de det så ge inte upp!
pp08: Låter som tufft med motgångar, hoppas det kan bli något snart ändå!
Vi hade tid för FET idag men det blev inget. Nu är frysen tom o vi får se om/hur vi går vidare.
Marvin: Jag är lika gammal som dig och har bra äggreserver, mkt bra för min ålder vilket jag har diskuterat med Holte om. Trots det så tog det mig 6,5 år att få Elsa. Jag har fått ut massor med fina ägg under åren med försök, jättefina embryon men trots det så var det "bara" ett som blev något. Jag förstår dina tankar just kring ålder. Får ni göra fler försök på Linné? Kram och jag delar dina tankar och känslor, förstår dig PRECIS!!
