Vi på CvL fortsättningen

Poussin: Du verkar ta beskedet hyfsat bra, har du tänkt på det innan idag?

Poussin: Vad skönt att du känner dig tillfreds med ÄD. Jag var helt inne på det om vi skulle kämpat vidare. Tänkte på kliniken i Finland, AVA. Har en annan FL-vän som har en son därifrån. De gjort sex eller sju IVF och sen ÄD där. Hon verkar så lycklig!
Med mig är det bättre vad gäller foglossningen. Sen har jag fått andra krämpor (tror jag har prickat av det mesta nu) men jag tar en dag i taget. Mina första 20 veckor av graviditeten var bra, sen drog allt in på en gång...
nu är det v 35 imorgon så det känns iaf som att det finns ett slut på alla gravkrämpor men vem vem vad jag har att få sista fem veckorna?
Kramiiis: Det är inte lätt att bryta upp från en relation, när jag gjorde det våren 2007 då min dåvarande inte ville fortsätta på den inslagna banan vi var på så vet jag att jag frågade en nyseparerad kompis flera gånger om hur gör man slut? För mig slutade det med att sambon flyttade till sina föräldrar (åkte dit och sov) och sen var det slut fast vi sa det aldrig....usch, den våren var inte kul! Skönt att du hittat någon att må bra av.
En vecka efter att mitt X flyttat ut (åkt till föräldrarna och sov där) träffade jag min nuvarande så det gick fort!

Tjorven: Då hoppas vi på ett fint ägg i det här!

Tjorven: Jag är iaf glad att du fick ett ägg tillbaka även om jag förstår att du är ledsen för det totala resultatet.
Jag tänker på alla 60 någonting ägg som jag fått ut under mina 5 ivf:er. Vi har fått 13 till frysen och 5 tillbaka till mig. Av dom blev det en graviditet. Mina ägg har varit jättefina och delningen gått bra så det säger nog ändå inte allt. Vill med detta ge dig lite hopp dvs även om man som jag fått finfina resultat så behöver det inte leda till graviditet (som Oddvar sa till mig, vad många barn du skulle haft:). Jag tror att allt man får tillbaka kan ha en chans det är bara omöjligt i vissa fall (som ditt och mitt) att sia om vad som kan göra att det blir något.
KRAM KRAM!

underverket: Klart du får vara här! Välkommen och lycka till med syskonförsök.

Hej,
Vi fick våran lilla Elsa till oss igår natt. Det skedde under stor dramatik då jag vaknade natten mot tisdagen av att det var MASSOR med blod som kom från underlivet. Ringde förlossningen och ambulans. Fick hämtas på bår, blev emottagen av full personalstyrka på förlossningen. Akutsnitt och det gick bra, TACK GODE GUD FÖR DET!
De magsmärtor jag sökte för i måndagsnatt var förmodligen inte gallsten utan moderkaksavlossning. Ett hörn av moderkakan hade lossat. Allt gick snabbt och hon mådde efter omständigheterna bra. Hon ligger på NEO och jag på ett rum och hämtar ork. Har förlorat mycket blod och gått igenom ett trauma så jag mår inte jättebra psykiskt. Orkade vara hos henne tre timmar igår och en idag. Får samtalsterapi och hjälp så jag hoppas det vänder snart. Min man är hos henne hela tiden. Jag hoppas hon piggar på sig snabbt så vi får komma till eget rum med henne.

Tjorven, myran, Poussin och Underbara: Tack för grattis! Har inte läst tillbaka i tråden sen jag skrev sist innan allt det här hände men jag ska göra det senare och kommentera.
Ja, att behöva gå igenom en sån här förlossning är tufft, tycker jag har haft det tillräckligt jobbigt med 6,5 år av försök, tumma 15 sista veckor av graviditeten och sen det här. Nu måste det bara vända.
Humöret går upp och ner, ena stunden är jag glad och andra ledsen. Att inte vara med sitt nyfödda barn första dygnen är otroligt jobbigt! Tur att min man är hos henne i princip hela tiden.

Hej, Har inte orkat läsa igenom det som skrivits men uppdaterar.. Det går sakta framåt för oss men det är stabilt. Elsa har kommit ur andningshjälpen, JIPPIE och slipper sondmatas. Hon får mat i kopp. Jag har orkat vara lite mer med henne för varje dag men det tar sin tid för mig. Har fått problem med SPRÄNGFYLLDA bröst, förmodligen av all stress jag gått/går igenom så blir det svårare att få mjölken att rinna till. Ägnade stora delar av dagen åt att försöka pumpa, mjölkpumpas, värmelindra och det blev bättre mot natten. Får gå upp var tredje timme och pumpa. Har inte sovit mycket men inatt blev det faktiskt 2 *3 timmar så jag känner mig hyfsad idag. Får mycket stöd från personalen här på BB där jag ligger och på NEO där Elsa ligger är läkarna FANTASTISKA!!! Är så imponerad av sjukvården. Vet inte hur länge vi blir kvar här. Ikväll ska vi få besöka de rum vi var i när vi kom in tisdagsnatt för att bearbeta det som hände. Min man är nere hos Elsa hela tiden vilket känns fantastiskt skönt för mig.
Jag visste sedan innan vilken bra pappa han är men han överträffar just nu allt jag trodde var möjligt som pappa.
Mycket känslor hos mig och det går upp och ner.
Hoppas ni alla har det bra. Ska uppdatera mig sen när jag orkar.
KRAM och tack för all pepping och grattis!

Har inte läst igenom men uppdaterar:
Vi har nu fått komma till samvården som är övervakningsavdelning på intensiven. Känns tryggt men läskigt. Vi har Elsa och tar hand om henne hela tiden sen finns personal utanför dörren och hon är uppkopplad så att de kan följa henne på skärmar. Amningen har kommit igång och hon är SÅ SÖT!! Alla i personalen säger att hon är så gullig och jag kan inte annat än känna mig SÅ STOLT!

hej på er, har inte orkat läsa allt men skriver iaf att jag tycker ni är otroliga som gör allt ni kan för att bli gravida. Nog för att jag kämpat men jag läste aldrig på så mycket som ni gör eller provar olika kurer så där är jag imponerad av er. Vet inte varför jag inte gjorde det med tanke på att jag höll på så länge?
Idag ringde jag iaf kliniken och berättade att vi fått Elsa. Sköterskan som jag pratade med blev alldeles rörd när hon hörde vad som hänt mig. Hon frågade hur jag mår osv och jag sa som det var att det går framåt men att upplevelsen varit väldigt jobbig och att det i kombination med 6,5 års ofrivillig barnlöshet var jobbig.

Elsa växer och nu helammar jag sen tre dagar tillbaka. Jag har gått ner en hel del i vikt och är trött och yr. Sömnen är det som för alla småbarnsföräldrar sisådär med. Saknar att ha en kurator att prata med som jag hade på sjukhuset. Det är så mycket som kommer upp från barnlösheten nu som jag inte trodde skulle komma upp. Vet att jag skrivit det tidigare men i min lilla naiva värld när jag kämpade på för att bli gravid så trodde jag att allt skulle bli tipptopp bara jag blev gravid. Jag fnös åt dom som sa annat. Sen när jag nu är mitt upp i det nya livet som mamma så inser jag hur mycket känslor som finns kvar som barnlös som bara väller fram och jag har ingen chans att stoppa dom. Kombinationen av allt jag gått igenom är liiiite tuff men det gäller att ta en dag i taget. Jag sover, vilar och är med Elsa. Orkar inget annat även om jag skulle vilja. Har dessutom fått en infektion i snittet så jag får ha koll på att det inte sprider sig. Det tar tid att komma igen efter snittet och jag kan ännu inte fastän det är tre veckor sen, gå någon längre sträcka utan det är hemma och till bilen som gäller. Längtar efter att komma ut ordentligt. Jag spenderade hela oktober med att sitta inne med min foglossning så nu när november har rullat på som den gjort så har jag inte mycket friskluftsenergi i kroppen. Summa sumarum så blev allt inte rosenrött bara för att jag blev gravid i april MEN jag har fått det jag önskat mest av allt sista åren, min EGNA dotter! Är så rörd av bara tanken på att jag är mamma även om jag inte fattat det riktigt ännu.