Hästtråden v. 11

Fru X: Har inte varit så aktiv i tråden, så det är väl inte så konstigt. Men det var en riktigt jobbig tid, när jag hade satt denna höst som deadline. Hade jag inte kommit över detta så hade jag försökt sälja och lägga ned hästeriet helt. Det var inte roligt. Det lossnade när jag flyttade hästen från gården där vi bor till en kompis 5 km bort. Där fick jag peppning och sällskap i stallet, något jag saknat innerligt sedan vi flyttade och jag hade hästen hemma. Jag delade visserligen stall med en tjej, men dels red hon aldrig och dels har vi väldigt olika syn på hästhållning.

Jag har också varit inaktiv men läst en del.

Jag finns nog här och läser men i perioder har jag inte mycket att skriva.

I lördags blev hästarna skodda så nu börjar jag komma igång med min häst igen. Vi har varit ut söndag och måndag på ca 1,5 timmes turer med 2-3 andra ryttare. Det finns en del andra isisar inom 2-3 km avstånd så vi ska förhoppningsvis försöka få ihop lite ridturer ihop. Är roligare att rida ihop med andra och lite morot till att komma ut.

Bra träning också för min häst att inse att man inte behöver gå först hela tiden och man behöver inte försöka springa om de som är framför. De andra ryttarna är väldigt erfarna så det är en bra början med min fröken som får lite för mycket fart när det är flera hästar med, speciellt om hon inte går först. Stundtals får hon för mycket fart men som tur är så accepterar de andra hästarna om jag kommer för nära så det funkar bra de gånger hon får lite för brått. På ett sätt skulle det kanske vara smart att betsla upp men eftersom de andra hästarna accepterar när hon kommer upp i rumpan, de andra ryttarna är erfarna samt att dom vet att hon lätt stressar upp sig och får för brått så ska vi jobba på det utan att betsla upp. Jag tror nog det blir bra bara vi får träna på det. Som tur är så kan hästen one-rain-stop så i "nödfall" tar jag till det.

Vanligtvis så rider jag själv eller med dottern. Rider jag med dottern så är min häst alltid först för annars vill dom bara tävla. Så vi har helt enkelt gjort det enkelt genom att låta min gå först.

Dotterns häst står just nu med bandage på ena framhoven. Hovis råkade i misstag skära lite för mycket så han fick ett litet sår i ena hoven. Blev bara litet och nu syns det inget men han står ändå med kompresser med jodopax och bandage runt det några dagar för att minska risken att det kommer skit i såret och ge det en chans att läka. Märks dock inget på honom så förhoppningsvis blir det inget värre av det.

Lastningen i lördags gick superbra. Min häst tog ca 30 sek att lasta :)
Jag älskar min lilla häst och känns fortfarande som jag befinner mej i en bubbla.

första tjejen som var och kikade var tvungen att tacka nej då något kommit upp i familjen som gjorde att tiden inte fanns.
Den andre som var och kollade funkade dessvärre inte alls då hon tydligen var rädd för att rida och inte ens vågade trava honom.. ack.
Har en tredje som hört av sig och troligtvis ska komma och kolla, håll tummarna!  

Tråkigt. Men vad märkligt att komma och provrida om man är rädd.... Hoppas den 3e personen funkar bra då.

Ja, hon hoppades på att det skulle kännas bra när hon väl satt på honom sa hon.. 

Trist men ändå skönt att slippa upptäcka sen att det är helfel.

Tråkigt!!

Men jag håller tummarna att det fungera med den tredje, det heter ju "tredje gången gillt"  

Jag måste bara skriva om min älskade häst och bubblan jag är i.
Igår när vi var ute på ritt så mötte vi en buss precis i början av ridturen. Hästen spände till sig en sekund typ och slappande sen av och gick lugnt när den körde förbi. För någon vecka sen kom det också en buss, då bakifrån och även den gången stod hon precis stilla.

Anledningen till att det känns så underbart är att för ett år sen ungefär höll vi på att bli påkörda 2 ggr inom en vecka. Först av en buss och sen av en amerikansk bil med stoooor motor. Min häst var lite nervös då och precis när båda skulle passera så gasar dom på vilket låter en del och min häst for i väg typ 3-4 steg innan jag fick stopp.

Känns helt underbart att hon äntligen verkar lita på mej tillräckligt mycket. Inte för att jag vet om det är så men det är känslan iaf att hon litar på mej och jag blivit "flockledare". Även lastningen går ju superbra.

För övrigt kan jag ju även tillägga att förra året så ringde jag faktiskt till bussbolaget och berättade vad som hänt, att chauffören kanske skulle sakta ner istället för att gasa på och prata i telefon... Han skulle ta upp det med de anställda och det verkar ha effekt för nu saktar faktiskt bussarna ner när dom ser hästen.

Härligt!

Grattis till din bubbla, se till att stanna i den. Mest för att det är farligt annars  men också för att det är en sån härlig känsla när allt flyter på som det ska. Bra kämpat för att komma dit du är nu!

På lilla byvägen här är det såklart 70, fast vi har tjuvat upp en 30skylt....  När E hoppar högt, då tar han plats!

Så jag är så "ful" att jag rider mitt i vägen! Då måste bilarna stanna/sakta av rejält. Om jag makar mig åt sidan så hamnar jag med avståndet 1m mellan hästen och bilen och förarna :
1  lättar lite på gasen - susar förbi, 
2 kör som om det inte fanns häst på vägen.
3 stannar nästan, krypkör och när de är mitt för hästen - gasar.
Ibland har jag stoppat dem och frågat om de skulle köra lika fort om det stod en älg i diket???
"Du förstår, min häst är lika stor som en älg - och den har inte nån människa på sig... :-/" 
Hellre travar jag 50-100m på asfalt (mitt i vägen) tills vi kommer till nåt ställe där vi kan passera varandra. Numer har bilisterna (de flesta) lärt sig o stannar på håll. OM jag då ser ett bra ställe när mig så vinkar jag tram dem o travar dit, Tryggt och säkert.

BRA att du ringde till bussbolaget, det hade nog effekt, inte så kul hamna under en buss!