• Anonym (Ledsen)

    Min katt dog igår

    Hej!

    Behöver få skriva av mig lite. Min katt dog igår. Förloppet var ganska hastigt och jag var inte alls förberedd på det. Han blev bara drygt nio år gammal.

    Känns så tomt, så tomt. Vet inte riktigt vad jag ska göra av min sorg. Är singel, utan barn och han var min bästa vän, som jag nu förlorat i förtid. Jag har inte längre någon som kommer och möter mig i dörren när jag kommer hem, eller som ligger och spinner på min mage på kvällarna. Ingen att "prata" med längre när jag sitter här i min ensamhet.

    Jag försöker tänka att han har det nog bättre där han är, men saknaden efter honom är så stor att det känns som att en bit av mitt hjärta försvunnit.

    Kanske jag kan hitta någon ny vän så småningom, men han går aldrig att ersätta.

    "gråter"

  • Svar på tråden Min katt dog igår
  • Anonym

    Förstår din sorg. Jag har både katt och hund, de är allt jag har, min enda familj. Älskar dom jättemycket och har haft dom i så många år. Jag börjar alltid gråta när jag läser såna här trådar för jag vet hur ont det kommer göra när jag sitter i samma sits om ett par år, när någon av mina älsklingar kommer dö. Det går inte att ersätta dom heller, de har ju sin egen lilla personlighet.

  • Aristocat

    Min katt är också nio år. Vill inte tänka på att hon en dag ska dö. Förstår att du är jätteledsen. Hoppas att du så småningom kan hitta en ny katt som du kan tycka lika mycket om, även om den inte kan ersätta den förra.

  • Madida

    Så fruktansvärt tråkigt att höra, jag lider med dig. Har själv två katter och mår dåligt bara jag tänker på att jag någon gång ska behöva gå igenom det du går igenom nu.

    Stor kram!

  • Anonym (Ledsen)
    YOUnMe skrev 2009-11-04 21:22:55 följande:
    Anonym (Ledsen) skrev 2009-11-04 20:21:43 följande:
    Tycker definitivt du ska ge utlopp för dina känslor! Gör du det inte nu så kommer det precis som du säger "bita dig i baken" i framtiden. Att få gråta och prata om det är ju en del av processen för att man tillslut ska kunna gå vidare även fast jag förstår att det just nu känns som att du aldrig kommer kunna göra det. Men jag lovar att känslan du har nu.... sorgen av att inte få uppleva alla mysiga stunder igen kommer att bytas ut mot en känsla av glädje och tacksamhet för den tid ni ändå fick tillsammans. Och är det så att du blir sårad av vad din mamma säger så får du väl artigt säga att du helst inte diskuterar saken med henne och istället vända dig till andra som förstår vad du går igenom just nu!
    Tack! Jo, jag tänkte så själv att jag får nog säga att vi inte ska diskutera saken alls. De gånger jag har prata med henne sen det hände så har jag istället blivit arg eftersom hon inte förstår.
  • Anonym (123)

    Förstår precis hur du har det.
    Ledsen för din skull, sköt om dig.

  • Anonym (Ledsen)
    Kängu skrev 2009-11-04 21:29:22 följande:
    Beklagar sorgen! Jag hade en katt som fick njurproblem och fick avlivas (hon var 7 år). Att ta det beslutet är fortfarande bland det värsta jag varit med om. Jag grät floder.
    Beklagar! Jag slapp iallafall ta det beslutet då han dog av naturliga orsaker. Men det spelar då ingen roll hur det går till. Sorgen blir ju inte mindre för det.
  • Anonym (been there)

    Anonym (Ledsen) skrev 2009-11-04 23:57:11 följande:


    Beklagar! Jag slapp iallafall ta det beslutet då han dog av naturliga orsaker. Men det spelar då ingen roll hur det går till. Sorgen blir ju inte mindre för det.
    - ja, sorgen är lika stor - men har man tvingats ta beslutet om/när avlivningen skall ske finns alltid en dimension av skuld med i bilden - gjorde jag rätt? Kunde en annan veterinär hjälpt bättre.... osv DET är jobbiga tankar ....
  • Anonym (Ledsen)

    Anonym (been there) skrev 2009-11-05 00:02:13 följande:


    Anonym (Ledsen) skrev 2009-11-04 23:57:11 följande:
    - ja, sorgen är lika stor - men har man tvingats ta beslutet om/när avlivningen skall ske finns alltid en dimension av skuld med i bilden - gjorde jag rätt? Kunde en annan veterinär hjälpt bättre.... osv DET är jobbiga tankar ....
    Ja usch, det måste det vara
  • Anonym (Ledsen)

    Läget känns fortfarande tungt, men har så smått börjat acceptera att min plutt inte kommer tillbaka. Hans grejor står dock kvar orörda. Orkar inte ta itu med det ännu.

    Det finns en låt som ger tröst i eländet när man förlorat någon närstående, oavsett om det är ett djur eller människa. Låten heter "To where you are" med Josh Groban. Vet inte om man får lägga ut länkar här, men den finns i alla fall på Youtube.

  • Boo8

    Massa kramar till dig!

    Jag förstår din sorg helt o fullt. Min katt avlivades för 12 år sedan då han var 15 och jag gråter när jag tänker på hur förfärligt det var...
    Nu har jag en ny liten plutta som är min stora kärlek förutom maken då o jag vet ärligt talat inte vad jag gör den dagen hon måste lämna mig...

    Ta hand om dig o man får vara hemma o ta hand om sig själv i sorgen! Ett älskat djur är en familjemedlem!!!

    Kram igen!

Svar på tråden Min katt dog igår