Min katt dog igår

Ja, hur kan man skriva nåt sånt?

Min katt blev sjuk ja, något med hjärtat som ledde till hjärtsvikt som jag förstod det hela. Svårt att förstå att han är borta då han var frisk för en vecka sen. Eller iallafall så verkade han frisk.

Har vänner/familj som stöttar mig, men kände ändå ett behov av att få skriva av mig. Vet inte riktigt hur jag ska bearbeta sorgen.

Tack för stöttande ord och beklagar till er som oxå förlorat er katt.

Det finns så mkt man skulle kunna skriva om hans personlighet. Vi brukade gå ut på promenader tillsammans och han följde efter mig, nästan som en hund. Han "pratade" mycket och spann nästan så fort man tog i honom. Kom alltid upp i sängen på morgonen och myste. Låg med mig i sängen när jag skulle sova eller låg och myste med mig i soffan på kvällarna. Saknar....

Tack igen för fina ord!

Emellanåt får jag en känsla av att allt är normalt och att inget av detta har hänt, som att han är här i lägenheten med mig. Kanske bara inbillning, men just nu känns det som att han är här nånstans fast jag inte kan se han.

Jag ska nog vara hemma från jobbet imorgon med. Som tur är har jag en förstående chef.

Att skaffa en ny katt orkar jag inte tänka på just nu. Behöver få sörja först innan jag kan fundera på nånting sånt.

Det kommer nog bli bättre, men just nu känns det otroligt tungt. Sitter här och gråter. Funderar på att gå till kyrkan och tända ett ljus, även om jag inte är religiös. Vet inte om kyrkan är öppen så man kan gå dit och sitta en stund? Har sjukskrivit mig för resten av veckan.

Tack för att ni skriver till mig. Det hjälper något iallafall.

De flesta är väldigt förstående, alla egentligen, förutom min egen mamma. När jag pratade med henne i telefon samma dag det hände så fick jag höra att "det är väl ingenting man kan gräva ner sig för". Pratade med henne idag igen och hon hade noll förståelse för att jag är sjukskriven från jobbet. Så henne kan jag inte prata med då hon inte verkar förstå. Konstigt, eftersom vi ändå hade katt när jag växte upp.

Anonym (tea) skrev 2009-11-04 19:40:54 följande:

Anonym (matte) skrev 2009-11-04 19:35:38 följande:

Anonym (been there) skrev 2009-11-05 00:02:13 följande:

Läget känns fortfarande tungt, men har så smått börjat acceptera att min plutt inte kommer tillbaka. Hans grejor står dock kvar orörda. Orkar inte ta itu med det ännu.

Det finns en låt som ger tröst i eländet när man förlorat någon närstående, oavsett om det är ett djur eller människa. Låten heter "To where you are" med Josh Groban. Vet inte om man får lägga ut länkar här, men den finns i alla fall på Youtube.

Tack för de fina orden! Jag hoppas låten kan ge nån fler tröst. Har lyssnat på den flera gånger idag.

Tack! Det är otroligt hur man fäster sig vid de kära husdjuren. Hittade en fin dikt för våra vänner som har gått bort.

So this is where we part, My Friend,
and you'll run on, around the bend,
gone from sight, but not from mind,
new pleasures there you'll surely find.

I will go on, I'll find the strength,
life measures quality, not its length.
One long embrace before you leave,
share one last look, before I grieve.

There are others, that much is true,
but they be they, and they aren't you.
And I, fair, impartial, or so I thought,
will remember well all you've taught.

Your place I'll hold, you will be missed,
the fur I stroked, the nose I kissed.
And as you journey to your final rest,
take with you this...I loved you best.

Man blir verkligen berörd av dikten. Själv kämpar jag på. Det går bra så länge jag håller mig sysselsatt, men emellanåt har jag deppiga stunder. Har ibland ångest över att fara hem från jobbet, eftersom ingen kommer och möter mig i dörren.

Har fått hem pluttens aska. Känns bra att få hem han, men konstigt att han är i en urna och inte hos mig.

Tack till alla som har skrivit :)