Min katt dog igår

beklagar :(

Usch!
Hur dog han? Var han sjuk?
Min katt blev påkört för drygt två mpnader sen, jättejobbigt. Jag hade dock en katt till, och barn o sambo, men ändå - sjukt jobbigt.

Kramar till dig!

Åh, jag vet precis hur det känns! Min älskling blev påkörd en månad innan hon skulle fylla ett år! Vilket chock.
Hon går aldrig att ersätta.
Sköt om dig

Jag förstår dig precis... min älskade katt 10 år dog för knappt en månad sen. Man fäster sig så enormt till dom små liven. Hon bara somnade in en dag, på morgonen ville hon inte, jag tog upp henne och gosa lite extra med henne innan jag gick till jobbet, sen kom hon inte när jag ropade på henne. Jag hittade henne ihopkurrad som om hon sov, intill ett träd på tomten, hon hade kurrat ihop sig och somnat in...
Det var en väldigt speciell social katt så det kändes tungt, grät i flera dagar efteråt. Så jag förstår dig precis hur du känner dig.

Ja, hur kan man skriva nåt sånt?

Min katt blev sjuk ja, något med hjärtat som ledde till hjärtsvikt som jag förstod det hela. Svårt att förstå att han är borta då han var frisk för en vecka sen. Eller iallafall så verkade han frisk.

Har vänner/familj som stöttar mig, men kände ändå ett behov av att få skriva av mig. Vet inte riktigt hur jag ska bearbeta sorgen.

Alltså nu börjar jag gråta. Förstår precis hur du känner katter är helt otroliga djur som man fäster sig vid nåt så enormt.
Vill inte ens tänka tanken själv. De blir ju som en familjemedlem och som ett barn. När katten kryper upp i sängen o myser eller springer kring bena på morgonen när man går upp. Känner verkligen med dig ts.

Fick själv en liten snudd på de idag då min smabo ringde mig på jobbet och berätta att vår katt va skadad hade tydligen varit slgasmål. Och den känslan jag fick i magen var inget roligt.

Hoppas du tar dig förbi sorgen och kommer minnas din katt som den underbara han var för dig.

Kramar

Anonym (Ledsen) skrev 2009-11-03 18:43:10 följande:

Förstår precis hur du känner dig!
Sambons katt sen 18 år somna in för nästan 2 månader sen. Va otroligt svårt att ta det beslutet även fast vi vet att det va för hans eget bästa. Hade varit otroligt själviskt att låta honom lida bara för att man inte vill ta ett svårt beslut. Det kom väldigt hastigt för oss också då han en kväll inte kom hem som han alltid gjort i 18 år. Han va bort i 2 dygn innan vi hittade honom ryckande och dreglande. Antagligen hade han fått ett epileptiskt anfall och inte hittat hem. Veterinären kunde inte riktigt säga vad exakt som va fel på honom men att han helt klart mådde väldigt väldigt dåligt, och det såg ju vi också.
Grät fruktansvärt mycket efteråt, men tror det är viktigt att göra det också. Efteråt och även delvis idag så känner jag precis som du beskriver en stor tomhet. Ingen som snackar med en eller möter en i dörren när man kommer hem till sambons föräldrar.
Men det blir bättre, jag lovar! Men det är jobbigt! Riktigt jobbigt!
Massor av kramar till dig och vill du prata mer så får du gärna inboxa mig. Tror det är viktigt att få prata om vad som hänt också!

Tack för stöttande ord och beklagar till er som oxå förlorat er katt.

Det finns så mkt man skulle kunna skriva om hans personlighet. Vi brukade gå ut på promenader tillsammans och han följde efter mig, nästan som en hund. Han "pratade" mycket och spann nästan så fort man tog i honom. Kom alltid upp i sängen på morgonen och myste. Låg med mig i sängen när jag skulle sova eller låg och myste med mig i soffan på kvällarna. Saknar....

Jag hade en katt precis som du beskriver, han var min vän, vi pratade också med varandra, vi gjorde allt tillsammans, nu är det lite mer än 2 år sen jag fick lov att avliva på grund av njursvikt. Vi fick 10 år, och innan det fick jag 7 med hans mamma.

Jag skaffade en ny ganska snart efter avlivningen, och jag skulle kunna svära på att det är min gaffe som går igen, kattungen är en nästan identisk kopia till utseende, och är lika pratig och social. Samt att när jag idmärkte den nya så fick han samma nästan exakt samma id-nummer så när som en siffra extra.

Jag är inte vidskeplig eller så, men det var något som drog mig till den katten, jag körde ganska långt för att köpa den, och alla egenskaper som är så lika. Det känns som det inte kan vara en slump.

Beklagar sorgen. Vilken underbar katt han verkade vara.

Vad bra att du skriver av dig här där du både kan få respons på dina känslor och lite pepp. Bra att du har vänner och familj omkring dig som kan stötta. Bra att du ger dig tid till att vara ledsen.

Hoppas du orkar komma ihåg allt det fina och underbara som ni gjorde tillsammans och att du kan känna glädje över den tid ni hade tillsammans.

Just nu hoppas jag du får sova gott i natt omsluten av den kärlek som ni delade.
Allt gott! Kram