Fy f-----n man går inte fram till nån o säger så, va arg jag hade blitt. En gång på jobbet stod jag o vänta på hissen. Jag va jättesvullen för jag skulle ha mens, (fast innerst inne hoppades jag ju på bebis men så blev de inte den gången iaf) men då utbryter en kollega (på finska som tur va) att "e du på smällen eller"? Kan säga att våra uniformskjolar vi hade då verkligen framhävde magen, så minsta svulnad syntes. Ja de va inte kul 
Selenea: va hemskt med farfar. Kan inte fatta hur folk kan bete sig så Och att folk resonerar som de gör ang skattepengar, jag lägger fan mer än gladeligen pengar på ivf o grejer, hellre det än på alla socialfall, om man nu ska hårdra det.
Jag berättade endast för en kompis i ganska tidigt skede när vi började försöka skaffa barn, jag kände bara på mig att det skulle ta tid, vilket de oxå gjorde. När vi tog steget till utredning berättade jag även för familj o närmsta vänner. Tack o lov har jag nästan sluppit alla slappna av tips, förutom en kompis (som e övertygad om att det ligger i det undermedvetna) men henne diskuterar jag inte alls detta, vill inte förstöra vänskapen för jag tycker så mkt om henne förövrigt, o chefen då. Så jag har haft ett antal snack med henne och sagt att jag tänker minsann inte slappna av för o bli gravid! Sen när jag av en slump lyckades precis innan ivf, så såg jag riktigt hur hon hade lust o säga:"va va de jag sa, ni slappnade av för ni skulle få hjälp" men hon vågade inte. Hon va en sån där som trodde att adoption leder till fertilitet.
Men värsta tabben jag gjorde va att jag råkade berätta för bvc sköterskan att vi kämpade i två år som sa att ja men det ser man ju på alla som adoptetrar, vips så blir dom gravida! Suck...
Hon skulle vart tydligare.
Det är nog snarare hon som är kapabel till att starta en "hata bittra ofertila kvinnor" klubb. Hon beklagar sig att hon blir påhoppad, medans hon hoppar på mig om hur jag kan ha tid att sitta på fl o hur dåligt jag/vi måste må. Hon har ju ingen självinsikt! Och speciellt den där clownanhängaren!