Låter ni era barn sova hos mor- och farföräldrar? Får de egen tid tillsammans? :)

Jag och mina svärföräldrar har olika âsikter om det mesta, mest som konsekvens av att vi kommer frân olika kulturer, men mina barn träffar dem ofta, minst en gâng per vecka(de är 22 mânder och 7 mânader). Den äldsta sov över hos dem första gângen dâ han var 15 mânader dâ lillebror föddes. Sedan har han sovit där nâgon gâng ibland dâ jag lider av svârmedicinerad migrän och ibland varit sâ sjuk att han har det bättre hos dem. Annars tycker jag inte att han har behov av att sova borta ännu. När han blir större och han kan välja sâ fâr han gärna stanna hos sin farmor och farfar när det passar alla parter äve om jag för egen del helst har mina abrn hemma . De är där ibland pâ dagarna om jag har ärenden, typ läkarbesök, men kortare stunder. Ibland hjälper farmor mig och tar den stora ett par timmar sâ jag ska fâ tid att städa t ex. Han gâr inte pâ förskola. Ni kanske undrar var deras pappa gör men han arbetar 12 timmar per dag samt varannan lördag sâ jag är ganska sâ beroende av hjälpen jag fâr av barnens farföräldrar och är glad att de har bra kontakt och att jag kan lämna dem där om det behövs utan att barnen blir ledsna eller oroliga. De har även ett bra förhâllande till gammelfarmor som bor hemma hos mina svärföräldrar och det känns väldigt bra att de för möta flera generationer i sin vardag.
Mina egna föräldrar träffar vi inte lika ofta dâ vi bor i Spanien och dom i Sverige men när vi träffas sâ bor vi hos varandra och jag hoppas att de ska fâ nära kontakt ändâ. Snart ska vi "hem" och vi ska vara där i 8 veckor.

Mina barn är mina, vi är deras föräldrar, varför skulle det vara viktigt att lämna iväg dom för att sova över bara för att?
Umgås med folk kan man ju göra när man besöker eller har besök..
Tragiskt att folk skaffar barn och inbillar sej att det bästa för alla är att lämnas bort bara för att man själv vill vara ensam..så är det i många fall, dock inte allas..

Min son är självklart min son och jag och hans Pappa tar hand om honom och ger honom allt hon behöver men han älskar sin mormor morfar och moster och längtar efter dom varför skulle jag neka honom den kärleken och att få spendera egen tid med honom. Sen så är jag glad för att han har det bra där när jag en gång blev akut sjuk så kändes det skönt att han var trygg hos mormor när jag var på sjukhus.

Jag tror inte att folk skaffar barn för att lämna bort dem. Inte jag i alla fall. Men ibland ter sig livet så att man inte klarar allt själv och behöver hjälp utifrån. Är det inte bra då att barnet har en trygghet hos dem som kan hjälpa till vid sådana tillfällen? Sen är det skönt för barnet att få "semester" från mamma och pappa, allting verkar handla om att föräldrarna så få vara barnfria, men barnen behöver få vara "föräldrafria" ibland också.

Jo, visst får barnen vara föräldrafria, men i mitt fall har mina barn inte bett om det än så då ser jag det som onödigt, jag behöver det inte, barnen vill hittils inte och ingen annan ber om det heller, alla umgås när vi träffas ändå.

Jag lämna min dotter så att hon sov själv hos mormor(bodde hos mormor det första året) när hon var ca 3månader och jag skulle iväg och jobba. Sen sover hon hos mormor titt som tätt.nu ha mormor bott hos oss i några måander och jag har sovit borta när jag har jobbat eller vart hos nån kompis på party.

När min dotter var 3,5år så var hon iväg med min mamma, syster+hennes barn i Finland och hälsa släktingar där.

Våra barn hälsar ofta på hos sina mor- och farföräldrar. Barnen har en underbar farmor som ibland hämtar dem hem till sig en eftermiddag "bara sådär". De spelar spel, läser böcker och äter massor med bullar

Vårt största barn är 4 år och frågar ofta om övernattningar hos mormor och morfar. Barnen älskar att vara där! Mina föräldrar får umgås med barnbarnen utan vår närvaro och vi kan gå på bio och sova ut dagen efter. Det gynnar alla!

Vår son sover relativt ofta hos sin farmor o farfar. De bor väldigt nära och det känns bra att lämna honom. Han älskar att vara där och blir jätteglad när vi åker dit. Ok, han blir bortskämd som tusan när han är där men vaddå? Han vet att deras regler gäller hos dem och ofta inte hemma..
Han är där ibland när vi åker och handlar för det ger inte honom något och nu när han är i värsta trotsåldern så tycker jag att det är onödigt att utmana ödet och dra med honom i massa olika affärer. Då är det bättre och gladare för alla att han är hos dem några timmar..

Mina barn har tillbringat i stort sett varannan helg hos sin mormor och morfar sedan dom var pyttesmå. I början sov vi där tillsammans, men eftersom de blivit äldre har de varit där själva. De längtar alltid till helgen när de får åka till mormor och morfar! När äldsta barnet var 3 år hamnade både jag och pappan på sjukhuset efter en bilolycka. Vi blev kvar där i drygt en vecka. Då var det oerhört skönt att veta att de var trygga och glada och kände sig hemma i mormor och morfars omvårdnad, och vi kunde koncentrera oss på att komma igen efter olyckan. Kan inte ens föreställa mig hur det ska vara att i nödfall behöva lämna bort sina barn en längre tid när de inte är vana att vara utan sina föräldrar ens över en natt?