Låter ni era barn sova hos mor- och farföräldrar? Får de egen tid tillsammans? :)

Nr 49 skulle det va

Vi har väldigt nära kontakt med både far-och mor föräldrar och träffas minst 1 gång/vecka. Axel är 4 år nu och efterfrågar själv att få sova över hos farmor och farfar eller mormor och självklart får han det. De tycker ju också att det är väldigt roligt att ha honom och hitta på saker tillsammans.

Vi har alltid tyckt att det varit viktigt att lämna först bara Axel och sedan även Annie var och en för sig och tillsammans både för deras del och för vår del, att kunna gå ut och äta ihop eller åka bort en weekend utan barn.

- Brukar ni låta era barn sova över hos mormor/morfar och farmor/farfar?
Ja hos mormor och morfar. Farmor bor 40 mil söderut och har aldrig träffat sonen. Farfar är död.

- Brukar de få sova där i flera dagar eller bara övernattning en natt?
Bara en natt åt gången, och det har hänt 1 gång hittills, men vi har en till natt planerad den 30, då vi ska på 30års kalas. Men han är ju bara sex månader än så länge, när han blir större så kommer han få sova över hurmycket han vill.

- Brukar de bara få vara där några timmar över dagen?
Självklart. Oftast om jag vill göra något ärende själv, eller som på tisdag då ska jag till sjukhuset och då får han en heldag med mormor. De trivs jättebra ihop. Tyvärr är morfar på jobbet då.

Jag tycker sånt är viktigt, och jag är glad att mina föräldrar tycker det också.
Här hjälps vi åt med alla barn, mormor och morfar har en sladdis dessutom som är 4 år, så ibland tar jag henne,hon sover över här, och ibland så gör vi tvärtom.

Jag håller med TS till fullo. Jag tror sonen var runt halvåret när han sov hos mormor och morfar första gången (farmor och farfar har tyvärr gått bort). Och han sover nog där lite oftare än genomsnittsbarnet fortfarande. Både jag och sambon började jobba när sonen var 8 månader, och även om jag visste att det skulle vara tufft ibland och fick stå mitt kast är det sååååå skönt när min mamma ringer och frågar om de får "kidnappa" Harry över natten. Det har hänt att han sovit där en hel helg också, senast när jag hade magsjuka och sambon jobbade hela helgen. Men då erkände mamma att det var rätt jobbigt (har en riktig terminatorkille hemma).

Nu när han är ett har han en jättebra relation med mormor och morfar. Han har även sovit över hos moster någon gång och henne avgudar han...Förhoppnigsvis ska han ju fortsätta umgås med de här människorna länge till så jag ser det BARA som positivt att han sover där ibland.

har inte läst hela tråden bara ts men så här ör det hos oss
jag är skild jag är ensam med en son som har dålig eller knappt alls nån kontakt med sin pappa

min son brukar ibland sova över hos min mamma mormor alltså å hennes man å han älskar att vara med sin mormor

pappa finna inte med i bilden då jag sakt opp kontakten med han för måånga år sedan han e missbrukare.

med pojkens farmor har jag försökt det ska kunna ha en bra kontakt å jag brukar bjuda ner dom
men dom tycker det är för besvärligt att åka å hälsa på oss honom uten tycker det är min son som ska komma till dom

så där har jag nu sakt ifrån jag åker inte opp mer nu med sonen utan dom får faktiskt ta å visa lite engagemang dom åxå
är det så svårt att lyfta luren å ringa sitt barnbarn
dom vet dom är mer än välkommna å ringa å att hälsa på
men jag tycker inte det ska vara ett barn som ska vara den som alltid ringer till dom
utan dom får åxå anstränga sig lite samma gäller hela släkten på den sidan
så nej dit skickar jag han inte på övernattning. å dom bor för långt bort för att det ska kunna funka ta dit han bara över dagen.

våra barn har nära kontakt med sin mormor och morfar.de träffas minst en gång i veckan.där sover de gärna över.farmor träffar de inte så ofta(pga bristande intresse av henne).farfar träffar de nu och då.pojkarna tycker det är roligt där,han har veteranbilar.killarna är bilfrälsta-så det är ett gemensamt intresse de har.de följer honom på veteranbils marknader,åker traktor mm.mormor och morfar har husbil,så de brukar turas om att föja på olika resor.känns jätte bra att ha någon som vet hur barnen funkar OM det skulle hända något.

Eftersom vi har långt till både mor och farföräldrar är vi alltid med när de ses. Däremot passar vi föräldrar ju på att göra saker på egen hand när de finns tillgängliga...

Sen beror det ju lite på vad mor och farföräldrarna ställer upp på också. Vill de inte ta natten tex. kan man ju inte gärna tvinga dem.

Brukar ni låta era barn sova över hos mormor/morfar och farmor/farfar?
*Han har bara sovit hos mormor/morfar... farmor har inte riktigt samma tid/lust/ork.
*Han har sovit där ända sen han var ett par månader (jag var tvungen att jobba lite extra för att spara FP dagar)

Brukar de få sova där i flera dagar eller bara övernattning en natt?
*Ja han har sovit där ett par nätter i rad

Brukar de bara få vara där några timmar över dagen
*Ibland är han där nåra timmar bara, vi bor så nära varandra att han lätt kan gå över dit själv.

Han har även sovit över hos sina kusiner, och hos en kompis till mig.

Han har sin trygghet i sig själv. Den sitter inte i lakanen i sängen.
Och självklart är han hos pappa så ofta han hinner oxå. Dessutom har vi nattdagis där han sover ca 10 nätter/månad
(låter ju som han aldrig sover hemma.. men det gör han för det mesta)

Är ju själv uppväxt med att man var mycket hos mormor/morfar/farmor/farfar... o det tycket jag var TOPPEN... va roligt vi hade.

Beror väl för de flesta på vilken relation de har till sina respektive föräldrar. Jag lämnar helst till min egen mamma för då känner jag mig tryggast. Farmor är lite mer nervös person som jag inte riktigt gillar ärligt talat.

Själv var jag MYCKET hos min farmor o farfar när jag var liten och det var superkul. Men i ärlighetens namn hade jag nog hellre varit mer hos pappa (som jag bodde hos alltså). Han jobbade väldigt mycket när jag var liten.

Mormor och morfar var jag också en hel del hos, men min morfar visade sig gilla små flickor lite väl mycket så det var väl mindre lyckat...blir inte alltid som man tänkt sig...

Tror väl ingen bara för att vara elak inte vill att mor och farföräldrar ska ha en bra relation till barnen, om allt är okej alltså. Men sen så tycker jag att det ska vara på barnens villkor, det första typ året tycker jag framförallt att det är mamma och pappa som är viktiga (vilket inte helt utesluter andra självklart).

Hej
Hur ska man gå tillväga om man som mor/ farföräldrar inte får vara delaktiga från från början trots bra relation till barnets föräldrar och nära avstånd?. Det är en stor sorg då vi väntat länge på barnbarn och har så mycket kärlek att ge. 

Hur gammalt är barnet och hur mycket har ni träffats hittills?

Generellt: Visa respekt och ge dem tid. Umgås allihop tillsammans. Lek med barnet men låt föräldrarna sköta all omvårdnad (blöjor, mat etc) tills de självmant lämnar över till er. Kommentera inte hur de sköter barnet men ställ gärna frågor och låt dem berätta. 

Kom ihåg att ni är bifigurer, inte huvudpersoner. Er besvikelse har inte högsta prioritet och är inget ni bör prata med föräldrarna om. 

Du är väldigt fördomsfull och rent av elak i dina påhopp, och varför utgår du ifrån att föräldrarna tänker så? Som förälder känner jag inte alls igen mig.

Det finns många anledningar till att föräldrar inte låter barnen sova över hos mor och farföräldrar men som inte har med dina fördomar att göra. Kanske är barnen för små, kanske känner man sig inte trygg med att mor eller farföräldern tar hand om barnen själva, eller att de helt enkelt inte orkar och klarar av att ta hand om barnen själva. Eller kanske bor de långt ifrån eller kanske vill inte barnen själva sova över men inte vill säga det högt för att de inte vill såra mor och farföräldrarna. Det kan finnas hur många anledningar som helst men den minst sannolika anledningen är nog att föräldrarna tänker så som dina konstiga fördomar. 

Mitt barn vill tyvärr inte längre. Det gick bra fram tills 6-års åldern. Hon hade gärna fått sova över där annars😊

Det beror nog mycket på hurdana mor-/farföräldrarna är. Alla föräldrar och deras föräldrar är ju olika.

Vår nioårige sons farföräldrar är väldigt bra föräldrar och farföräldrar, och de har alltid varit barnvakt och tagit hand om honom dagar i sträck. På loven åker han ibland dit för upp till en vecka, han älskar verkligen att vara där.

Hans morföräldrar (alltså mina föräldrar) är tyvärr inte riktigt lika bra, även om de menar väl. De är ganska mycket äldre och bor mer otillgängligt, och vi har aldrig varit bekväma med att han sover över hos dem (nåt som min mamma skapat otaliga konflikter om, men det är en annan historia). Nån gång per år åker vi dit så att sonen får vara där ett par dagar.

Anledningarna är många. Den absolut främsta är att ingen av dem någonsin har erbjudit sig, frågat eller överhuvudtaget visat något intresse alls av att på egen hand umgås med sina barnbarn. Jag vill inte påtvinga umgänge med barnbarn det blir nog inte bra för barnen. Totalt har de (mor-och farföräldrar) på egen hand varit barnvakt (efter att jag frågat) ca 5 timmar. Det är bara i nödfall jag frågat. Mitt yngsta barn är 8 år så de har haft många år på sig att säga att de önskar umgås med barnbarnen om de önskat det. De gillar dock att umgås tillsammans (t ex jul eller besök) men de är inte intresserade av att umgås ensam med barnen.

Nej, mina barn har inte sovit över själva hos mor- och farföräldrar, men det innebär inte att vi inte prioriterar de relationerna och gör allt vi kan för att ge dem god kontakt, med de begränsningar som finns.

Morföräldrarna bor långt borta och vi åker dig tillsammans hela familjen och hälsar på. Det finns ingen egentlig mening med att låta dem sova över själva, eftersom de inte är där utan oss, men visst blir det en hel del små och stora äventyr utan oss.

Farföräldrarna bor närmre, men de har problem med hälsan och klarar inte av att ta hand om barn. Vi är där tillsammans så att vi kan sköta allt "jobb" som småbarn innebär, men låta dem få del av det mysiga och stillsamt roliga.