Låter ni era barn sova hos mor- och farföräldrar? Får de egen tid tillsammans? :)

Det är ju underbart att du hade det så bra när du var liten och att du vill ge det till dina barn. Det förstår jag verkligen och jag vill samma sak som du. Det jag menar är att ditt argument används ofta av föräldrar som inte vill/orkar/kan ta hand om sina egna barn själv.
Annars håller jag i grunden med dig men tycker inte att det är något som behöver ske innan barnen själva kan uttrycka en önskan om det. jag tror att små barn behöver sina föräldrar långt mer än de behöver få vara borta några nätter och bilda minnen med andra. Allting har sin tid.

Anonym (mv) skrev 2009-05-08 12:29:20 följande:

Jag håller helt med att man ska ta hand om sina barn själv, och inte "förlita" sig på att andra tar den biten. Och jag förstår hur du ser det.
Vi var med lite om det.. När jag jobbade och hade många övernattningar, så sov vår dotter ofta hos mormor o morfar (min partner jobbade borta mycket han med). Innan tjatade hon ofta om att få sova över där, och fick göra det när det passade. Men nu blev hon "tvingad" att sova där och tjusningen försvann.. Hon började sova dåligt, både där och hemma. Blev orolig , mådde inte bra. Då var hon 5 år, och efter det har on inte sovit över där så ofta.. Hon är 8 år idag. Hon älskar att vara hemma hos dem, men sover inte så ofta över.

TS o flera är lyckligt lottade med mor o far föräldrar som vill spendera tid med sina barnbarn. Det kanske gör att set blir svårt att se utanför den egna verkligheten o förstå andras val?

Jag älskar min dotter mer än allt annat men jag var jätte glad igår när hennes moster tog med henne tills skansen de hade jättekul och det var jätteskönt att få en lugn och skön barnfri dag. Jag ser vår familj som en storfamilj som ställer upp för varndra det betyder inte att jag inte klarar mig själv. När syrran får barn kommer jag med glädje passa den lilla ibland. i Sommar ska mormor och morfar ha dottern några dagar det kommer bli jätteskönt att hitta på något själva.

Min farmor passade mig mycket när jag var liten och när Farfar fick en stroke bodde jag hos henne en vecka för att hon skulle slippa vara ensam och nu hälsar jag på så ofta jag kan. Att ha nära relationer i familjen gynnar alla tycker jag.

Farmor är alkoholist och därmed inte särskilt lämplig tycker jag, och mormor har inte en ledig stund då hon inte är barnvakt åt mina barns kusiner som föräldrarna tycker är jobbiga. (Det tycker mormor också, men hon vill inte säga nej när de frågar.) Jag tycker att om hon någon gång kan få en lördag över med sin man så ska hon få ha den ifred, men önskar att hon hade mer tid för mina barn.

Glömde nämna att morfar bor utomlands, och farfar är död.

Sen tidig ålder på dottern har vi sett till att umgås med mina och gubbens föreldrar + våra morföreldrar..

Tyvärr kan jag inte lämna dottern själv till min pappa eller mamma, då min pappa bor i stockholm och har det väldigt jobbigt psykist och jobbar en massa.
Min mamma är handikappad och har lätt för att ramla och orkar inte bära henne.
Men de träffar henne så ofta de kan och busar med henne.
Min mamma bor nedanför dotterns dagis och brukar hälsa på henne när hon är ute på gården =)

Min mormor och plastmorfar träffar vi så ofta vi kan när vi är i sthlm, och då gullas det och kramas. Men tyvärr kan jag inte lämna henne till dom heller då dom bor dåligt till, orkar henne inte m.m.

Min syster träffar tyvärr inte min dotter ofta då hon bor ca 50 mil härifrån =(
Annars hade jag lätt kunnat låta de sitta barnvakt.

Däremot har vår dotter sovit över många gånger hos gubben mamma och plastpappa och hans mormor och morfar.
Hans mormor och morfar har fått ha henne 2 helger i hennes liv och de har hittat på en massa kul.

Jag anser att det är viktigt för min dotter att ha bra kontakt med sina släktingar, det har jag växt upp med och jag pratar med mina föreldrar dagligen och mina morföreldrar ett par gånger i månaden.

Min mamma har hjälpt mig jättemycket med min son. Vi jobbar skift båda två, och under hela hösten jobbade hon morgon och jag kväll, så hade vi sonen när vi inte jobbade. Så hon blev som en deltidsförälder. Nu är det inte alls lika ofta, då jag inte jobbar lika mycket och nu har träffat en kille som tar halva ansvaret. :) Hon och min son har världens mest underbara kontakt, och jag vet att den betyder mycket för båda. Sonens farmor bor i USA just nu och reser mycket, men hon försöker hälsa på så ofta som möjligt. Förra sommaren var sonen med sin mormor en hel vecka, då de reste och hälsade på hans morbror. Och nu i sommar så ska han vara både med farmor (och farfar) en vecka och med mormor en vecka.

Nej han är så gullig så jag kan inte lämna bort honom.

Själv sov jag jättemycket hos farmor och mormor när jag var liten men blev ingen lyckligare unge för det.

Min dotter sover hos sin mormor minst en gång i veckan, det första året betydligt oftare då jag hade en förlossnings depression och dom har fått ett jättefint band. Varje gång min dotter(hon är 4år) blir sur över något hon inte får så ska hon minsann flytta till mormor. Hon har aldrig haft varken morfar farfar/farmor därför tycker jag att det är extra viktigt att hon har en fin kontakt med sin mormor. att hon bor 2 kvarter bort gör ju saken bara bättre=)