• Hannah76

    Låter ni era barn sova hos mor- och farföräldrar? Får de egen tid tillsammans? :)

    Vår stora tjej sov ett tag minst en natt i veckan hon sin mormor o morfar, nu vill hon inte sova över så ofta längre, men är gärna där så mycket hon bara kan = ) Lilla tjejen sover gärna kvar och vill vara där mycket.

    Vi har haft enormt stor hjälp av mina föräldrar, dels för att jag tidigare hade ett jobb som gjorde att jag hade mycket övernattningar, dels föra tt de älskar att vara med våra barn. Jag tycker att det är skönt att de finns och är också glad tt de faktikst säger nej ibland, annars ksulle jag känna det som om de gjorde det för att de var tvugna..

  • Hannah76

    Vi har kommit överrens om att min svärmor inte ska passa våra barn när de har varit små (notera att det inte är enbart är jag som är emot det..), vi har alldeles för olika syn å saker och ting (plus att hon är äldre och lite sjuklig).. Men nu när de är större så har hon passat dem nån gång på dan.

    Jag är själv uppväxt med att komma o gå hos mina morföräldrar som jag velat.

  • Hannah76

    Anonym (JA!) skrev 2009-05-07 23:17:42 följande:


    Jag har full förståelse för familjer som bestämmer sig för att barnen inte kan sova hos antingen farföräldrarna eller morföräldrarna på grund av anledningar som är viktiga. Och vad som är viktigt är upp till var och en att bestämma såklart. Att era barn inte kunnat sova hos svärmor när de var små på grund av sådant som är betydande för er är är självklart helt okej :) Jag tänker mest på situationer där föräldrarna helt enkelt inte vill låta sina barn sova hos någon annan då de ser det som att det är deras barn och varför skulle de sova borta?Då berövar man barnen det där fina med att få komma iväg och knyta band med några av de närmaste och käraste människorna i deras liv.
    Vi lever väldigt tätt i min familj/släkt, vi är många och träffas ofta. Min kusier är som mina syskon och våra barn är även de väldigt nära. Så vi "lånar" varandras barn då o då = ) Min ena moster har inga egna barnbarn (o lär kanske inte heller få) så hon lånar mina barn som sina barnbarn.

    Nu låter det ju som om jag hela tiden lämnar bort mina barn till höger och vänster... riktigt så är det inte. Det är faktiskt sällan som vi verkligen behöver barnvakt, vi låter barnen styra det hela. Handlar det om nån timme (om min partner är bortrest och jag jobbar sent tex), så brukar min lillebror komma hit och passa tjejerna - det är populärt = )
  • Hannah76

    Anonym (mv) skrev 2009-05-08 08:12:09 följande:


    jag förstår vad du menar. Du ser tillbaka på din barndom och ser en massa härliga stunder tillsammans med mor och farföräldrar och det vill du också ge dina barn. ok. Jag ser detsamma i min barndom MEN det jag vill ge mina barn är samma minnen fast med sina föräldrar. jag vill uppleva och göra saker med mina barn när helgen äntligen är här och vi har tid att verkligen mysa och umgås. Vi hittar på roliga saker både hemma och borta och skapar fina minnen tillsammans. För jag skaffade ju barn för att jag ville det, för att jag ville ta hand om dem och lära dem saker och få älska dem. inte för att lämna dem till mor/far föräldrar så fort det blir ledig tid. Du tycker att du ger dina barn något jag tycker att du berövar dem något. Mina barn träffar sina släktingar då och då och de älskar det, de leker tillsammans och skapar minnen i det, trots att vi finns i rummet intill. Nu är min äldsta bara 4 år ännu så det kanske kommer en tid senare när hon själv säger att hon vill åka och då kommer hon att få göra det. Men mina barn är för små ännu, i mina ögon för att vekrligen ha behållning av att sova borta. Alla är olika och tycker och tänker olika. Alla vill ge sina barn det man tror är bäst.
    Vi spenderar massor med tid med våra barn (har tex bytt arbete och gått ner rejält i arbetstid av den orsaken), det ena utesluter inte det andra..?
  • Hannah76

    Anonym (mv) skrev 2009-05-08 12:29:20 följande:


    Det är ju underbart att du hade det så bra när du var liten och att du vill ge det till dina barn. Det förstår jag verkligen och jag vill samma sak som du. Det jag menar är att ditt argument används ofta av föräldrar som inte vill/orkar/kan ta hand om sina egna barn själv. Annars håller jag i grunden med dig men tycker inte att det är något som behöver ske innan barnen själva kan uttrycka en önskan om det. jag tror att små barn behöver sina föräldrar långt mer än de behöver få vara borta några nätter och bilda minnen med andra. Allting har sin tid.
    Jag håller helt med att man ska ta hand om sina barn själv, och inte "förlita" sig på att andra tar den biten. Och jag förstår hur du ser det.
    Vi var med lite om det.. När jag jobbade och hade många övernattningar, så sov vår dotter ofta hos mormor o morfar (min partner jobbade borta mycket han med). Innan tjatade hon ofta om att få sova över där, och fick göra det när det passade. Men nu blev hon "tvingad" att sova där och tjusningen försvann.. Hon började sova dåligt, både där och hemma. Blev orolig , mådde inte bra. Då var hon 5 år, och efter det har on inte sovit över där så ofta.. Hon är 8 år idag. Hon älskar att vara hemma hos dem, men sover inte så ofta över.
Svar på tråden Låter ni era barn sova hos mor- och farföräldrar? Får de egen tid tillsammans? :)