Låter ni era barn sova hos mor- och farföräldrar? Får de egen tid tillsammans? :)

Vår stora tjej sov ett tag minst en natt i veckan hon sin mormor o morfar, nu vill hon inte sova över så ofta längre, men är gärna där så mycket hon bara kan = ) Lilla tjejen sover gärna kvar och vill vara där mycket.

Vi har haft enormt stor hjälp av mina föräldrar, dels för att jag tidigare hade ett jobb som gjorde att jag hade mycket övernattningar, dels föra tt de älskar att vara med våra barn. Jag tycker att det är skönt att de finns och är också glad tt de faktikst säger nej ibland, annars ksulle jag känna det som om de gjorde det för att de var tvugna..

Min mamma ska ha vår dotter över natten första gången när hon är 16 månader innan detta har hon haft henne 2-3 timmar 3 gånger sen hon föddes. Vi skulle nog lämna henne med mormor oftare men vi har så pass många mil emellan... Vi har självklart sett till att dottern får träffa mormor minst en gång i månaden dock

Vad härligt det låter. Och det är klart att barnen inte ska sova över mot sin vilja. Men just att ge dem chansen att välja är fantastiskt och det glädjer mig att ni har det så fint.

Mina föräldrar kommer att hjälpa till otroligt mycket också, det har de alltid gjort och vi ska låta barnen sova där då och då och ha mysig tid med mormor och morfar. När barnen inte är för små så att säga :) Och även farmor och farfar kommer att få ha barnen då och då. Det verkar som att många mammor problem med sin svärmor eller svärfar och därför inte låter farmor och farfar ha barnen. Oavsett vad jag tycker om farmor och farfar eller och jag är oense med dem så ska barnen självklart få möjligheten att ha en fin relation till dem.

:)

Det är så skönt att se att det finns människor som tycker att barnen ska få ha sin egen tid med mor- och farföräldrarna :)

Avstånd kan självklart vara ett hinder. Och ibland är det inte möjligt i praktiken att låta barnen sova över där. Men det är just själva inställningen som är intressant också, att se hur många som tycker det är någonting fint och bra.

Mina barn har ingen farmor och farfar, och det har de aldrig haft heller. Däremot har de fått turas om att sova över hos sin mormor och morfar när de blivit tillräckligt stora för att vilja det själva.

Vi har kommit överrens om att min svärmor inte ska passa våra barn när de har varit små (notera att det inte är enbart är jag som är emot det..), vi har alldeles för olika syn å saker och ting (plus att hon är äldre och lite sjuklig).. Men nu när de är större så har hon passat dem nån gång på dan.

Jag är själv uppväxt med att komma o gå hos mina morföräldrar som jag velat.

Jag har full förståelse för familjer som bestämmer sig för att barnen inte kan sova hos antingen farföräldrarna eller morföräldrarna på grund av anledningar som är viktiga. Och vad som är viktigt är upp till var och en att bestämma såklart. Att era barn inte kunnat sova hos svärmor när de var små på grund av sådant som är betydande för er är är självklart helt okej :) Jag tänker mest på situationer där föräldrarna helt enkelt inte vill låta sina barn sova hos någon annan då de ser det som att det är deras barn och varför skulle de sova borta?

Då berövar man barnen det där fina med att få komma iväg och knyta band med några av de närmaste och käraste människorna i deras liv.

Anonym (JA!) skrev 2009-05-07 23:11:29 följande:

Min mor sa dock den dagen hon fick veta att vi väntade vår dotter att hon minsann aldrig skulle vara barnvakt nu tjatar hon halvt ihjäl sig så vi är tacksamma för att hon ändrat sig. Nu väntar vi barn nummer 2 och hon ser fram emot att bli mormor igen..

Min stora dotter skulle nog flytta till mormor om hon fick. Hon har varit massor med henne. Förr jobbade jag kväll och natt och då sov hon hos mormor. Sin morfar och farfar har hon ingen kontakt med (hennes farmor är död)

Lilla dottern har sovit över hos mormor ganska många gånger. Både med storasyster och utan. Hos farmor har hon sovit ensam en natt. Hon brukar fråga om hon ska få sova ensam hos mormor/farmor UTAN storasyster och lillebror (det är viktigt) Farfar gillar hon massor också, men han bor längre bort så det är inte lika lätt för henne att sova där utan oss.

Minstingen har inte sovit borta från mig ännu, men han är bara sju månader än så länge.

Själv var jag hos mormor och morfar varje lov och så gott som varje helg tills jag var 15 år (eller nåt). Saknar dem massor.

Anonym (JA!) skrev 2009-05-07 23:17:42 följande:

Vi lever väldigt tätt i min familj/släkt, vi är många och träffas ofta. Min kusier är som mina syskon och våra barn är även de väldigt nära. Så vi "lånar" varandras barn då o då = ) Min ena moster har inga egna barnbarn (o lär kanske inte heller få) så hon lånar mina barn som sina barnbarn.

Nu låter det ju som om jag hela tiden lämnar bort mina barn till höger och vänster... riktigt så är det inte. Det är faktiskt sällan som vi verkligen behöver barnvakt, vi låter barnen styra det hela. Handlar det om nån timme (om min partner är bortrest och jag jobbar sent tex), så brukar min lillebror komma hit och passa tjejerna - det är populärt = )