Mina barn är mina, vi är deras föräldrar, varför skulle det vara viktigt att lämna iväg dom för att sova över bara för att?
Umgås med folk kan man ju göra när man besöker eller har besök..
Tragiskt att folk skaffar barn och inbillar sej att det bästa för alla är att lämnas bort bara för att man själv vill vara ensam..så är det i många fall, dock inte allas..
Jo, visst får barnen vara föräldrafria, men i mitt fall har mina barn inte bett om det än så då ser jag det som onödigt, jag behöver det inte, barnen vill hittils inte och ingen annan ber om det heller, alla umgås när vi träffas ändå.
Våra barn hälsar ofta på hos sina mor- och farföräldrar. Barnen har en underbar farmor som ibland hämtar dem hem till sig en eftermiddag "bara sådär". De spelar spel, läser böcker och äter massor med bullar 
Glömde skriva att det handlar inte i första hand om att man som förälder vill ha egen tid. Om man hade trott att det skadade barnet mer än att själv vara hemma med det så hade man såklart aldrig lämnat bort barnet.
Men många mammor (oftast) som väljer att endast själva ta hand om barnen trots att mor-farföräldrar kanske finns, är nog lite själviska eller har själva haft dålig kontakt med äldre vilket gör att de inte förstår vad deras barn missar. För mig var det tex jätteviktigt innan jag fick barn att min framtida mans föräldrar var bra människor för att jag ville ge mina barn fina farföräldrar!
Jag tror att de som frivilligt väljer bort att låta barnen träffa sina anhöriga är lite osäkra personer som nog är rädda för att inte bli "dem enda" för sina barn. Det är en ganska egoistisk handling tycker jag och man undrar om de själva vill bli behandlade så den dagen de blir farmor-mormor.
Jag tror också tvärtom att det är ganska viktigt att denna intima kontakt etableras redan när barnen är mycket små, det ger ett speciellt band att farmor har tagit hand om barnet lite redan som bebis!
Min dotter sover hos sin mormor ganske ofta och då inte för min skull utan för sin skull. Min dotter älskar sin mormor och tycker det är jätte mysigt att få vara ensam med mormor och göra massa kul. De åker och badar, gräver och planterar, åker skidor och cyklar... varför skulle jag inte unna henne den kontakten.
har inte läst hela tråden bara ts men så här ör det hos oss
jag är skild jag är ensam med en son som har dålig eller knappt alls nån kontakt med sin pappa
min son brukar ibland sova över hos min mamma mormor alltså å hennes man å han älskar att vara med sin mormor
pappa finna inte med i bilden då jag sakt opp kontakten med han för måånga år sedan han e missbrukare.
med pojkens farmor har jag försökt det ska kunna ha en bra kontakt å jag brukar bjuda ner dom
men dom tycker det är för besvärligt att åka å hälsa på oss honom uten tycker det är min son som ska komma till dom
så där har jag nu sakt ifrån jag åker inte opp mer nu med sonen utan dom får faktiskt ta å visa lite engagemang dom åxå
är det så svårt att lyfta luren å ringa sitt barnbarn
dom vet dom är mer än välkommna å ringa å att hälsa på
men jag tycker inte det ska vara ett barn som ska vara den som alltid ringer till dom
utan dom får åxå anstränga sig lite samma gäller hela släkten på den sidan
så nej dit skickar jag han inte på övernattning. å dom bor för långt bort för att det ska kunna funka ta dit han bara över dagen.
Beror väl för de flesta på vilken relation de har till sina respektive föräldrar. Jag lämnar helst till min egen mamma för då känner jag mig tryggast. Farmor är lite mer nervös person som jag inte riktigt gillar ärligt talat.
Själv var jag MYCKET hos min farmor o farfar när jag var liten och det var superkul. Men i ärlighetens namn hade jag nog hellre varit mer hos pappa (som jag bodde hos alltså). Han jobbade väldigt mycket när jag var liten.
Mormor och morfar var jag också en hel del hos, men min morfar visade sig gilla små flickor lite väl mycket så det var väl mindre lyckat...blir inte alltid som man tänkt sig...
Tror väl ingen bara för att vara elak inte vill att mor och farföräldrar ska ha en bra relation till barnen, om allt är okej alltså. Men sen så tycker jag att det ska vara på barnens villkor, det första typ året tycker jag framförallt att det är mamma och pappa som är viktiga (vilket inte helt utesluter andra självklart).