Mina tonåringars rum ser ut som ett krigsområde med grejer precis överallt och ja.. det är bara ett kaos.. men jag tjatar och tjatar utan ngt annat resultat än att vi blir ovänner.. hur gör ni andra, får dom ha som dom vill på sitt rum eller hur gör ni? Om dom inte städar vad gör ni då?
Även om det är sonens rum så delar vi hushåll och jag tycker inte att han kan ha det hur stökigt som helst där inne.
När han var yngre så förhandlade vi om månadspengen (lönen) - arbetsuppgiften var att sköta städning på sitt rum samt gäst-toan och laga mat en gång i veckan.
Precis som på en arbetsplats blir det löneavdrag om man inte gör sitt arbete.
Det var argument som sonen förstod och på det sättet fick vi allt att fungera. Visst har vi fått påminna om städning och matlagning, men vi har haft en överrenskomelse att hänvisa till. Numera fungerar det bättre- men så är han snart 18 år också. För mig har det varit en del av uppfostran att hålla ordning och sköta sin del av hushållet. Ju äldre man blir, desto mer ska man vara med och sköta uppgifter hemma.
Jag blir gaaaaaalen på dotterns rum! Helt skogstokig
Jag orkar inte bry mig mer, jag väljer andra strider som känns viktigare
Därför får hon städa en gång i veckan, resten av tiden stänger jag dörren så jag slipper se elänet
Min sons rum såg förskräckligt ut tills en dag i 9-an då han upptäckte att det fanns tjejer som kunde komma på besök 
Från den dagen är det kliniskt rent på rummet ifall att ett besök skulle dyka upp. Han tom har städat i hallen inför besök så nu behöver jag aldrig mer tjata....hoppas jag.
Det är ju skillnad på stökigt och smutsigt! Smutsigt är inte ok men lite stök är väl inte så farligt. Sedan handlar det ju om respekt för saker också. Jag hade inte blivit glad om min tonåring slängde dyra kläder på golvet eller lät mp3-spelare och dyl ligga slängda där de kan gå sönder. (om de inte har betalt sakerna själva förstås)
Jag har alltid haft det stökigt på rummet (och har det fortfarande stökigt hemma, fast jag har familj nu) och det uppskattades inte av mina föräldrar, medans jag tyckte det var jobbigt att de tjatade. Dessutom hjälpte det inte att min äldre syster fick hjälp att städa sitt rum för "hon kan helt enkelt inte städa". Grymt orättvist. Men som Mieria skrev ovan, det är skillnad på stökigt och skitigt. Är det stökigt tycker jag att man ska låta saken bero, men blir det skitigt, grisigt, lakan som inte bytts på månader, smuts på golvet, gammal disk osv. Då tycker jag man som förälder inte bara har rätt till, utan även skyldighet, att gå in och hjälpa till och förklara att man inte kan leva så.
Oja, här har vi två tonåringar - dotter 14 och son snart 17. Emellanåt ser det ut som en krigszon i rummen men senast på söndagar ska det städas. Då får de damma och dammsuga och givetvis plocka undan och röja. Tvätten får de lägga i tvättkorgen, rentvätt lägger de själva in i sina garderober - ibland inte så fort som man kan önska men det kommer in vartefter i alla fall. Bädda hmm det gör de väl i snitt varannan dag känns det som men det orkar jag inte tjafsa om. Huvudsaken de har det hyfsat städat och att de minst en gång i veckan dammar och dammsuger rummen.
Eftersom jag inte själv är en jävel på att damma så skulle jag säga att damm i hörnen är okej, men kläder och saker ska plockas ihop varje helg och gud nåde den som samlar matrester och disk på rummet-det är riktigt ohygieniskt.