Är det ok att dom har stökigt på rummet?

MIn tonåring behöver inte ha det tokfint men när det blir för illa så blir internet avstängt tills det e snyggt. Då brukar dammsugaren o moppen åka fram.

Mina föräldrar la sig inte i hur jag hade det på mitt rum, så länge det verkligen inte såg illa ut. Då sa de att de tyckte att jag skulle städa, och då gjorde jag det. De var klara med att det var mitt ansvar att hålla det rent på mitt egna rum, och jag såg det som så. Ibland var det stökigt, men ofta städade jag upp. Jag tyckte det var jätteskönt att slippa ett par tjatande föräldrar, och det var skönt att jag fick ta ansvar för mitt egna rum.

Jag hade d väl GANSKA stökigt i mitt tonårs rum o mamma va på mig o tjötade ett tag, men hon gav upp sen...d slutade med att vi kom överens om att d va mitt ansvar över hur d såg ut i mitt rum, o om ja ville skämmas för hur d såg ut där när d kom folk så e d mitt problem Så när ja skulle ha vänner hemma så städade ja alltid undan... man lär sig själv med tiden!! INgen ide att tjata hela tiden, tror nog mer att d får motsatt effekt!! Låt d vara istället o tänk på d som att d e barnets egen lilla lägenhet o att om hon/ han vill att d ska se ut som ett bombnedslag så får d väl göra d då! STäng dörren bara så du slipper se skiten!

Stäng dörren, låt dem leva i skiten, vill de ha rena lakan o rena kläder så får de själva plocka av dem o upp dem lägga dem i tvättkorgen. Vill de ha dammsugit får de göra det själva.

Säg till att idag ska ni städa! Hjälp honom att storstäda rummet, så att det är riktigt fräsht och snyggt när ni är klara. När ni är färdiga så kräver ni att han håller det rent, annars blir det avdrag på månadspengen.

Min sons rum såg förskräckligt ut tills en dag i 9-an då han upptäckte att det fanns tjejer som kunde komma på besök Från den dagen är det kliniskt rent på rummet ifall att ett besök skulle dyka upp. Han tom har städat i hallen inför besök så nu behöver jag aldrig mer tjata....hoppas jag.

Min personliga erfarenhet av mitt stökiga tonårsliv var att mammas tjat var spiken i kistan för att jag aldrig skulle städa. Hennes tjatande var garantareta 100% kontraproduktivt.

Här kommer en reflektion från någon som inte har egna tonåringar men 200 andra Är lärare oå högstadiet och min erfarenhet är att om man har stökigt runt omkring sig så mår hjärnan bra. Att man som förälder till en tonåring ska vara mer orolig för extrem-pedanta toonåringar, det kan vara ett tecken på att hon/han inte mår mentalt bra. NATURLIGTVIS finns det undantag!! Just det här med stökighet och må bra tänker jag ofta på när jag öppnar elevskåp (glömda nycklar) och ser kaoset breda ut sig   Tänker även på  det när jag ser mitt eget skrivbord