Mina tonåringars rum ser ut som ett krigsområde med grejer precis överallt och ja.. det är bara ett kaos.. men jag tjatar och tjatar utan ngt annat resultat än att vi blir ovänner.. hur gör ni andra, får dom ha som dom vill på sitt rum eller hur gör ni? Om dom inte städar vad gör ni då?
som tonårsmamma så väljer jag mina krig noga...är det farligt? - Nej och det går förmodligen över i framtiden.
Ja jag retar mig på det, men det är inte värt bråken och för vems skull ska hon ha städat. Min? Jag kan se till att hon har dörren stängd...hennes rum hennes röra!
Men vi har några regler ändå :ingen disk kvar på rummet och inga bamla blöta handdukar...kan ändå i bland hitta 5-6 stycken fina tjocka badlakan som är familjens och det är inte ok! Jag har köpt dem och hon får helt enkelt inte förstöra dem för mig eller bunkra upp ett lager under sängen så resten av familjen inte har några kvar!
Min personliga erfarenhet av mitt stökiga tonårsliv var att mammas tjat var spiken i kistan för att jag aldrig skulle städa. Hennes tjatande var garantareta 100% kontraproduktivt.
Jag är själv 15 år och jag STORTRIVS i mitt rum när det är stökigt. om ditt barn inte har nästäppa eller känner sig sjuk så tror jag nog itne att det handlar om lathet.
de kan väl ha skitigt..jag ger upp..men när de börjar stöka till i resten av huset blir jag fan tokig
Deras rum är deras områden. Mina krav är minimala:
Inget skräp som blir illaluktande eller drar till sig ohyra.
Dammsugning minst en gång i månaden, med hänvisning till att de annars drar med sig sitt damm ut i resten av huset.
Jag stänger till dörren för att slippa se eländet vid behov! 
de kan väl ha skitigt..jag ger upp..men när de börjar stöka till i resten av huset blir jag fan tokig
Här kommer en reflektion från någon som inte har egna tonåringar men 200 andra 
Är lärare oå högstadiet och min erfarenhet är att om man har stökigt runt omkring sig så mår hjärnan bra. Att man som förälder till en tonåring ska vara mer orolig för extrem-pedanta toonåringar, det kan vara ett tecken på att hon/han inte mår mentalt bra. NATURLIGTVIS finns det undantag!!
Just det här med stökighet och må bra tänker jag ofta på när jag öppnar elevskåp (glömda nycklar) och ser kaoset breda ut sig Tänker även på det när jag ser mitt eget skrivbord
En liten kontring på "att om man har stökigt runt omkring sig så mår hjärnan bra"
Nja min snart 18 åriga dotter har både stökigt och skitigt. Vad händer jo hon vet inte ett dugg var hon har saker, papper till skolan ligger under säng och lite varstans, andra saker spridda OCH då uppstår stress, frustration, irritation vredesutbrott när hon inte hittar och har koll så inte mår hennes hjärna bra då inte utan hon får ångest över rörigheten men orkar inte bry sig och kolla över lite var och varannan dag. Hon tar stortag varannan vecka kanske och då ska allt slängas i princip i stället. Dammsuger vid tillsägelse högst en gång i månaden, torkar golv aldrig
Jag bryr mig egentligen inte längre om stök, men när det är fruktskal, och nu det senaste äppelkärnor över hela golvet. Vet inte hur man kan lyckas och då händer det att detta dras via strumpor ut i våra utrymmen så är det med alla hår högar som ligger på golvet också. Allt som dras in på hennes rum som tillhör familjen gör mig vansinnig, lånar man något ska det tillbaka. Nu har jag letat en dag efter min sprayflaska med köksmedel den låg under hennes säng så hon hade nog tänkt småstäda i helgen, där stod också min "städbunke" med vatten och en disktrasa
Jag tar dock till internet avstängning för att få henne att prioritera städning och då funkar det, när det är hopplockat sätts internet på, men det är ju för jäkligt att behöva hålla på så men jag har provat allt och det är det enda som fungerar tyvärr
Jag och min dotter har gjort gemensamma regler som ska gälla hennes rum.
1. ingen disk på rummet
2.hänga upp handdukarna så de torkar
3.slänga sina sopor
4.vika sin tvätt/slänga smutsig tvätt i korgen
5. inte ha läxor på golvet, lägg dem på skrivbordet
sen om det ska dammsugas och torka golv, så får hon se till att röja ordentligt, men struntar hon att göra det så får hon dammsuga och torka sitt golv själv.
Jag stänger dörren till rummen! 
Och varnar för att dammråttor till slut bits!
Jag städar inte deras rum. Deras badrum drar jag av ibland, men tvätten och handdukar ska ställas i tvättstugan för att den ska tvättas.
Ren tvätt viker jag och lägger in på deras rum. sen är det upp till dom att lägga in dom i garderoben.
Det händer att dom inte hittar sina saker eller papper, men det får dom skylla sig själv för då.
dom hade för ovana att lägga grejer på olika ställen i huset,men det fick ett slut när yngre syskon käkade upp papper eller lekte med deras mobiler.
Ligger inte deras saker på rummen, så får dom skylla sig!
Haha jag bara skrattar för det var jag i alla år, innan jag flyttade hemifrån då och ville ha det fint i min lägenhet när man fick besök;)
Helt seriöst, det hjälper inte att tjata (av egen erfarenhet) ju mer föräldrarna tjatar desto mindre lust har man att städa. Nej låt det istället bli en riktig sopptipp där och släng in alla saker ni hittar som är barnets i övriga huset. Dvs bara rakt in lägg inte in det eller något. Öppna dörren och kasta in skiten på resten av grejerna på golvet. Eller börja eventuellt gömma undan saker ni hittar i huset (fast barnet ska ju inte veta det!).
Till sist kommer h*n att städa sitt rum, jag lovar dig. Det tar kanske veckor eller någon månad. Men förr eller senare så
Mina föräldrar gjorde den här fina metoden med att gömma mina saker eller bara kasta det rakt in (smink osv som var ömtåligt gick ju sönder). Till sist blev jag galen på att leta efter mina saker, inte hitta dem osv. och då städade jag!
Måste säga att jag tror vi med tonåringar ofta har det problemet. På mina hjälper det inte att jag tjatar. Vi har en dag i veckan där de får fixa rummet, varav den ena har sina kläder som heltäckningsmatta och den andra har rent och smutsigt blandat i en röra i sin ena fåtölj! Så då har vi städat och fixat, tar oftast ett par timmar men det blir gjort. MEN när dagen är slut och jag tittar in nästa gång, samma dag, har oredan redan börjat infinna sig igen.
Tror inte det är möjligt för våra slarviga barn att ha det snyggt. Jag hade det inte själv, tyvärr måste jag minnas det! Men det blir nog bra "folk" av dem slarviga ändå! Vi får väl hålla ut!
Lycka till i kaoset
Det verkar vara helt omöjligt att förändra... Tjat och bråk verkar vara enda sättet. Eller detta:
denveligamodern.blogg.se/2018/january/stokiga-rum-och-fornekelsens-lattnad.html
????