Mina tonåringars rum ser ut som ett krigsområde med grejer precis överallt och ja.. det är bara ett kaos.. men jag tjatar och tjatar utan ngt annat resultat än att vi blir ovänner.. hur gör ni andra, får dom ha som dom vill på sitt rum eller hur gör ni? Om dom inte städar vad gör ni då?
Puma86: Kunde inte sagt det bättre. De ansvarar för sitt eget rum men i övriga huset får hon plocka upp :)
hej. Jag kan bara prata om mig själv som tonåring. jag gillade inte att städa och jag gjorde det inte heller. min mamma städade och gjorde inte hon det så va det stökigt. det enda jag gjorde va att jag la ut mina smutsiga kläder utanför rummet så mamma kunde ta ner och tvätta det. la inte jag ut det i hallen så blev det inte tvättat.
men jag tycker inte det är så himla farligt om det är stökigt. nu när jag bor själv och har gjort det länge så städar jag ju. för att jag måste och det är MITT hem nu, ingen annans. (eller jo min karls med, men han ska inte behöva städa heller..)
så ta det lugnt, stökigt eller inte, spela roll =) det finns värre saker att otoa sig över. ^^
Har en tonårspojk som blir 14 snart, har nyligen infört lite regler för honom, har inte behövts tidigare men man får kankse vara lite "hårdare" nu så man inte mister kontrollen ;)
Stänga av datorn 21:30 vardagar
Stänga av TV:n 22:30 vardagar
Diska 1 gång i veckan
Dammsuga lägenheten 1 gång i veckan
Storstäda rummet 1 gång i veckan
Disk och tvätt skall plockas ut varje dag
Sängen skall bäddas varje dag
Har förklarat för min son att hans månadspeng, 500kr, är hans "lön" för att han "jobbar" alltså går i skolan, vilket han sköter exemplariskt samt att han sköter sina åtaganden hemma, om han misssköter sig drar jag av pengar på hans månadspeng. Drog av 70kr en månad då han trots allt mitt tjat aldrig bäddade sängen innan han gick till skolan. Jag har inte behövt dra något sen dess :)
Jag tänker aldrig finna mig i eller låta han ha en svinstia på sitt rum, det finns inte på kartan. Jag skulle aldrig säga eller resonera på det viset att "det är hans rum låt han bo i skiten" tänker uppfostra honom och tjata mig till döds, men han skall lära sig att plocka upp efter sig. En dag skall han bo ensam i en egen lägenhet -
Han är min första, och jag är en ung tonårsmamma på 31 år, jag har ingen erfarenhet av tonåringar, men man gör så gott man kan.
PS, läste någonstans ovanför ang att månadspeng/veckopeng anpassas efter familjens ekonomi. Enligt mitt tycke så ska inte barnen lida för att man själv har dålig ekonomi. Jag har varit ensam med min pojk från start och aldrig fått någon hjälp. Men ALDRIG skall han få mindre bara för att jag är en ensamstående mamma, det är ju inte hans fel. Jag drar hellre in på mina egna saker så att jag kan ge min son det han behöver. 50kr i veckan alltså 200kr i månaden är lite magert att röra sig på, "normen" för en 13-åring är 350 vill jag tro. Nu har min son 500kr och jag vet att det kan vara lite i överkant, men sen och andra sidan så vet jag att han har pengar så han klarar sig, och han är en sparsam pojk han har alltid nån hundralapp över när nya månadspeng kommer :P
jaja.. en reflektion från mig bara, DS
Så länge det inte stör DITT liv, så tycker jag du skall låta dem ha stökigt.
Den linjen kör jag med mina två tonårspojkar (17 och 14)
I våra gemensamma utrymmen är jag väldigt noga med att man städar upp efter sig, och håller snyggt. Vi turas om att plocka ur diskmaskinen, duka och ta ut skäpet etc.
I de egna rummen gör de som de vill, för där skall ju inte jag vistas, så det påverkar inte mitt liv!
Men sen i nåt skede städar de sen alltid, för att de inte själva orkar leva i kaoset :)
Sen jag tog det här beslutet, och slutade tjata, så har livet blivit mycket lättare,
och relationen oss emellan mycket bättre!
Mina föräldrar tjatade på mig konstant förut på mig om mitt rum men det blev ju bara bråk om det, slöseri på tid och energi. Så länge jag städade när vi skulle ha gäster så fick jag sköta det som jag ville. Numera städar jag dock rummet frivilligt en gång i veckan 