Här kan vi skriva av oss om vår neo tid

Jag låg kvar 2 nätter på förlossningen och fick då höra att förlossningen har hand om mamman och neo har hand enbart om barnen. Det berkar ju nästan att vara så överlag och att föräldrarna glöms bort lite. Nu mådde jag bra hela tiden men när jag tänker efter så fick jag nog aldrig frågan Hur mår du egentligen? i en djupare mening inte bara när personal går på sitt pass och säger hej hur är det idag då? (är kanon nöjd med personalen)
Det är kanske så att personalen är så fokuserad på barnen att de ser inte riktigt föräldrarna och det är synd för jag tror att många familjer hade mått bättre i slutänden.

Måste säga xandersmamma att denna tråden var ett bra initiativ för oss att kunna ventilera, hjälpa, stötta skratta och gråta med varandra även om vi har olika utgångslägen. Så jag säger TACK.

Kram till alla kämpar
DTJ

Min man är inget vidare stöd i den här frågan.
Jag får ofta höra kommentaren : sluta älta allt ha ju gått bra..
Ja visst har det gått bra men det är fortfarande en slags sorg över hur det egentligen skulle ha varit.
Och det verkar vara någon slags olegitim sorg.
Men ska vara glad över vad man har fått punkt slut.
Jag fick ofta kommentaren när man nyss kommit hem av bekanta:
Men det gick ju bra.
hmm ja bra och bra allt är relativt.
Jag har två friska barn och det är jag otroligt tacksam för men jag sörjer fortfarande.
Och helst att min man vägrar att ens tänka tanken på fler barn.
jag är inte heller säker på om jag skulle våga men jag vill inte att allt ska vara så definitivt.
Jag sörjer min mage, jag trivdes att vara gravid, jag sörjer att jag inte fick den där rosenröda första tiden med min bebis på bröstet.
Utan istället möttes av en blå lite fjäril som kördes iväg i full fart.
Jag sörjer tiden då jag fick lämna honom även om det var betydligt kortare tid än många andra.
Det är så mycke som jag är ledsen för som inte riktigt är legalt att vara ledsen för.

Hej!

Ååååhh! Skrev just ett långt svar till er, så stängde min dator bara av sig!!!

Så nu blir det ett kort, men varmt TACK till alla er! Så skönt att få prata av sig här!

Återkommer när skrivlust och -ork kommit tillbaka...

Tack! och varsågoda hoppas alla som behöver stöd eller bara har lust att skriva av sig tar nytta av denna tråd!

Den har iaf hjälpt mig att få ett annat perspektiv på min ångest och att det faktiskt är OK att vara ledsen och gråta över saker fast att allt har gått underbart bra!!!
Man kan inte styra sina känslor och ibland vet man faktiskt inte VAD det är man känner ena dagen mår jag skit bra och är lycklig för att hallt gick så bra, nästa kan jag böla i timmar för allt som inte blev som det skulle.....

Idag har jag 3 friska gossar, vad har jag att vara ledsen för?? Jo! jag är ledsen för saker som sitter djupt inom mig... vissa saker går inte att förklara eller sätta ord på, dom känslorna bara finns!

Kramar!

Nytt försök...

Fiviva - Det var både skönt och jobbigt att höra att du fortfarande är ledsen över din sons prematurtid. Tror du att det triggats av att din dotter var så tillväxthämmad att hon också var som en prematur? Det som är skönt är för mig att det är godkänt att vara ledsen länge om man behöver det. Samtidigt är det ju trist om din man inte tycker att det är ok, men det kanske är så det är, att man har väldigt olika behov av att tala om det?

xsandersmamma - Huvudet på spiken! Visst har vi friska barn, men chocken/sorgen över hur de kom till världen är tung ändå. Jämför med mammor som haft mycket traumatiska förlossningar (i normaltid), de kan ju få gå på samtal och så...  (känns också lite bra att det inte bara var vi som tvingades dela på oss av ekonomiska skäl!)

DTJ - Du har väldigt rätt i att personalen fokuserade på barnen mest. Och visst ska de det, men kanske att det skulle vara lite som BVC-sköterskorna är, någon form av "uppfångare" som märker om man behöver mera stöd.

Jag har inte sökt stöd själv, det känns kymigt, hade däremot någon frågat hur jag mådde efter neotiden hade jag nog fallit gråtande i deras famn... Frågan är ju om detta kommer ge sig med tiden eller om jag måste försöka hitta samtalshjälp själv...?

Stor kram till alla tappra föräldrar!!

oj vad ni har skrivit. Jag skriver in mig lite senare

Hjälp!!!!!!!
Min Alve ska opereras för pung/ljumskbrock.(Vi läggs in i dag)  Jag har varit helt lugn med detta sen vi fick reda på det!
Tänkt att jaja det är klart att han ska opereras, han ska ju inte ha ont! och jag vet (av erfarenhet) att en ljumskbråcks OP är super enkel och tar bara någon timme!!

Men i morse... jag har nog aldrig vaknat så svetting förut!...
Jag vaknade med en enda tanke i huvudet: TÄNK OM DET INTE GÅR BRA!!!! Tänk om jag inte får tillbaka honom levande... Varför har jag sån ågren!!

Ush mår inget vidare just nu! jag vill inte att dom ska skära i mitt barn! men jag vill ju själv klart hans bästa och anser läkaren att han behöver opereras så måste han ju det!

jag är inte färdig med neotiden... känns som jag inte pallar med detta just nu!!

Ristin ska träffa en läkare imorgon för att se feter en knöl hon har på insidan läppen vid mungipan hoppas det inte är något allvarligt...dom på bvc hade aldrig sett något sånt förut...

Lycka till xandersmamma! Det kommer/har gått jättebra.
Klart du är orolig för din plutt, såna saker har jag inte heller tänkt på så mycket innan men nu tycker jag att fantasin skenar iväg med mig emellanåt.

Lycka till Lappen!

Kram DTJ