• xandersmamma

    Här kan vi skriva av oss om vår neo tid

    Hej!

    Den 2/3 föddes vår lilla gosse (ALVE) i v.32+1
    Han vägde vid födseln 2054 gram och var 42 cm lång!
    Han vägde som minst ca1800 gram.
    Han fick ligga i kuvös med cpap och syrgas dom första dagarna i sitt liv...
    Efterhand så klarade han att vara utan syrgasen mer och mer och när han var ca 5 dagar var han helt utan!

    Efter det fick han komma ur kuvösen och ligga på värme bädd istället.
    Den 16/2 alltså 2 veckor gammal ammade han sitt första hela mål och samma dag fick jag ta med honom till RMD huset där jag bodde under tiden på neo (ett patient hotell)
    Dagen efter åkte vi hem med hemsjukvård, som ska komma och väga honom och kolla att allt fungerar här hemma!

    Den 17/2 ammar han för fullt och är helt utan sond!

    ( Jag har bilder på honom i mitt galleri under starka bilder kika gärna om du har lust )

    Ville bara skriva av mig lite... och berätta att det faktiskt kan gå hur bra som helst med en liten prematur!!

    (jag vet att det finns många som har eller har haft det bra mkt kämpigare den första tiden!)

    Skriv gärna och berätta om er neo tid, när ni kom hem hur allt fungerade eller inte fungerade!
    Ja, skriv vad du vill  {#lang_emotions_laughing}


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-03-20 13:24
    Jag måste bara tillägga att all personal på Neo i lund har varit helt underbara under vår tid där!
    Dom har sett till våra behov och varit ett stort stöd under många jobbiga stunder av oro och ångest!

    Tusen kramar till er som jobbar på neo ni gör ett SUPER BRA jobb!!!!
  • Svar på tråden Här kan vi skriva av oss om vår neo tid
  • xandersmamma

    TUALISA:
    Han mår oförskämt bra!! Vi låg ju bara på neo i 2 veckor sen åkte vi hem och sen dess har han klarat sig utan sond och gått upp jätte mkt i vikt!

    I går vägde han 2644 gram..(han vägde 2170 när vi åkte hem)  så han lägger på sig kan man säga!!

    Vadunderbart att din lilla prinsessa mår fint! Hon repar sig säkert med vikten så småningom ska du se! Vissa barn är ju inte glada för att äta och vissa glufsar i sig som bara den...

    Ja, man får akta sig för alla basiller och basilusker!! skönt att RS sesongen snart är över. Då kan man iaf andas ut lite! Sköönt att hon inte har blivit sjuk.. Jag har ju 2 stora gossar på dagis så här virvlar bakterierna fritt omkring!! hehe

  • olivia 11

    Hej!{#lang_emotions_smile}
     Ville berätta ännu en solskenshistoria. Börjar berätta lite om graviditeten.
    Redan i v 7 började jag blöda och trodde att det var ett missfall till. Hade haft 2st MA innan, en i v 12 och en i v 16. Så vi åkte in och fick göra vul och efter mycket om och men hittade de ett tickande hjärta. de såg också att jag hade ett hematom (blodansamling) utanför hinnsäcken och att jag blödde därifrån. Fick åka hem igen med order om att bara vänta ut blödningen och att det förhoppningsvis skulle gå vägen ändå. Fanns inget de kunde göra. Hann bara komma hem igen så sa det "poff" när jag reste mig upp från soffan och jag blödde ner soffan och golvet på väg till toaletten det bara forsade blod. Trodde återigen att det var kört. Ringde in igen fick en tid efter några dagar, blödde hela tiden men lite mindre nu. På vul såg man att hjärtat slog men att hematomet var kvar.  Jag blödde massor och det kom handflatsstora blodkoagelklumpar och jag hade sammandragningar hela tiden fram till v 12. Då fick jag piller att äta -Cyklokapron. De stoppade blödningarna men jag mådde uselt och hade lågt HB. Blödde lite fram till v 18 då slutade det. I v 22 fick jag VKS och då började blödningarna igen. Nu var jag ju så långt gången att de la in mig och jag fick vara sängliggande i några dagar och äta cyklokapron igen. Sen slutade jag blöda och allt var bra fram till v 28+2 då fick jag regelbundna sammandragningar var tionde minut. Åkte till förlossningen. Fick Bricanyl tabletter som skulle stoppa SD. Fick åka hem efter någon timme. Efter några timmar hemma kom det en skvätt vatten. Åkte in igen. De trodde att det var vattniga flytningar, men jag visste att det var vatten som kom. (Hade två barn redan ) De la in mig iallafall "för säkerhets skull" över natten. Sammandragningarna fortsatte hela natten och morgonen och efter ett tag gick allt vatten. Fick åka ambulans till Linköping då de inte tar emot så små barn i Norrköping. Jag hann iallafall få två kortison sprutor och sedan blev det akutsnitt då mina värkar kom igång ordentligt och inget kunde stoppa dem. Lillkillen låg i säte. Han kom ut och mådde förvånandsvärt bra. 1340 gram och 38 cm lång. Klarade sig utan någon andningshjälp de först två veckorna, sen fick han ha CPUP i några veckor. Han fick en blodtransfusion, men klarade sig undan infektioner och hjärnblödning.Låg i kuvös kanske fem veckor. Läkarna sa att han mådde oförskämt bra för att vara så liten, och att vi har haft väldigt tur med honom. Efter snittet pratade läkaren som gjort snittet med mig och sa att vi hade haft änglavakt både jag och Noah. En tredjedel av min moderkaka hade lossnat och resten satt väldigt löst. Det var därifrån jag hade blött, konstigt att de inte sett det på alla ultraljud jag varit på...
    Han blev utskriven när han var 35+0 gammal och då fick han flaska med min mjölk i för han orkade inte suga hela mål från bröstet. Jag pumpade på och när han var ca 1 månad korr så ammade jag honom helt. Han fyllde ett år förra veckan och håller nu på att lära sig gå. Så allt gick jättebra och vi har haft en otrolig tur som har honom hos oss!!!!

  • Lappen

    Min dotter föddes i vecka 32+4 efter vattnet gått i veka 31+3..
    Vikten var 2044g och längden 44cm...
    Hon låg i kuvös och hade cpap ca 3-4 timmar sen låg hon bara på värmebädd...
    Hon måde ganska bra. hade sond hela tiden men när jag fich igång mjölken så tog hon bröstet på första försöket men var ganska trött vid 24 tiden så då vart hon sondad...
    Var att stiga upp var tredje timme men gjorde det gärna för hade inte famlijen hos mig hela tiden...
    Hon fick också någon infektion i kroppen som dom inte viste vad det var men försvann bara efter 5 dagar...
    Hon växte på sig bra så efter bara två veckor fick vi fara hem.

    Men var ganska chockad och rädd om jag får erkänna för man viste ju inte nått om förtidigt födda och man viste ju inte vad som kunde hända eller ska hända...
    Känslorna kom óch gick när jag var där både när jag låg efter vattnet gick och när flickan låg på neo...

    Men nu känner man sig säkrare...Fast hon är liten känner jag att hon kommer att klara sig..

  • Double the joy

    Blev gravid genom provrörsbefruktning 5:e försöket. I v 6 på vul visade sig vara tvillingar, BINGO. I samma veva börjar jag må fruktansvärt illa, spydde 15-20 ggr/dag behöll inte någonting. Fick medicin utskriven som tog udden av det så jag fick behålla maten i ca 1-2h innan den kom upp så jag tillgodogjorde mig lite av energin. Trodde att det var vanligt grav illamående men fick till slut diagnosen Hyperemesis gravidarium. Mådde så hela graviditeten inte skoj
    När jag var i v 31 så visade sig på ultraljudet att ett av barnen var rejält mycket mindre, beräknade tv1 till 2300g och tv2 till 1600g,så jag blev skickad till spmvc, där jag gick på kontroll 1g/v. Vid nästa mätning så beräknade de lillfisen till 1500g men flödet såg bra ut. I v 33 samma resultat men när vi fick en gammal erfaren räv på spmvc så blev beräkningen att lillfisen skulle väga ca 1200g coh storfisen 2500g. Så efter undersökningen sa han att han ville plocka ut dem morgonen efter. Alla förberedelser gjordes med narkosinfo, tidsbokning och kortisonsprutor. På em precis innan vi ska köra därifrån kom läkaren på att han glömt göra ett CTG så vi fick gå in på förlossningen och göra det eftersom spmvc hade stängt. Väl där visar det sig att lillfisen inte alls mår bra så de vill behålla oss över natten för att ha koll på läget. De skickar hem min sambo att hämta saker (bb-väskan ej packad)vi har ca 35 min enkel väg. När min sambo kört kommer läkaren i efter ca 20min och säger att lillfisen mår sämre och sämre så hon vill göra snittet ikväll så hon vill att jag ringer sambon så att han inte tar för lång tid på sig hemma. Får tag i sambon som blir lite stirrig. Får med sig inneskor, mysoverall och smink till mig men ingen kamera
    Under tiden jag väntar på att sambon ska komma så kommer en sköterska från Neo in eftersom vi kommer att hamna där efteråt. Hon går igen lite av vad som kommer att hända och vad som kan hända. Jättetrevlig tjej som är lugn och föklarar på ett bra sätt.
    Kl 18.30 rullar de in mig till op ( tänkte be dem stanna vid toan så jag kunde sminka mig ) Kl 18.50 kommer Adina 2510g, 46cm 18,51 kommer Oliwer 1265g 40cm. Snacka om att den gamla räven hade rätt
    Pappa följde med barnen till Neo medans jag blev sydd för att hålla koll. Kl 19.30 rullas jag in på avd, får en fika  som jag slukar OCH SOM JAG FÅR BEHÅLLA. Illamåendet är som bortblåst.
    Kommer in på Neo där personalen är helt underbar vilket all personal innan oxå har varit. Vi hade en kanondag efersom all personal omkring oss var så lugna, duktiga och trevliga. Det var lite skrämmande att komma in och se de små nya liven ligga där med cpap, sond och alla sladdar, men personalen var så lugn och hjälpte oss med allt. Så efter att personal ett par gånger lyft upp barnen så började vi själva oxå känna att det gick bra. Visst var man lite darrig första gången jag skulle lyfta dem med sladdar och allt. Vi tillbringade 1v på neo sen fick vi åka hem med hemsjukvård i 3v. Oliwer är den minsta som flyttat hem från  Krsd neo han vägde 1310g när vi åkte hem.
    Tiden för oss på neo var helt underbar. All hjälp vi fick, alla tips och trix de lärde oss som ingen av våra kompisar som fick barn i samma veva fått. Hemsjukvården var himmelsk att ha. Så fort det var något vi undrade över kunde vi bara slå en signal. Tack och lov var där inga större problem som vi inte själv kunde klara men bara känslan att ha tillgång till dem dygnet runt var ovärderligt.
    Jag kan nästan sjukt nog sakna stämmningen som fanns på neo (absolut inte oron). Jag sa till personalen att alla borde få komma hit som får barn, inte  för att deras barn behöver det utan för all omsorg,hjälp, utbildning och humor som vi har fick uppleva.
    Barnen fyllde 6 mån i ons och väger nu ca 6200g och 7200g
    Tack för mig DTJ {#lang_emotions_sunny}


    ♥¸.?°´¯) ♥Double the joy and two times the pleasure♥¸.?°´¯) ♥
  • xandersmamma

    Ååå det är verkligen så kul att läsa om alla fina berättelser!

    OLIVIA 11: Grattis till lill killens 1 års dag!!! Gud vilken jobbig graviditet!!
    Tur att allt slutade så lyckligt!! =)

    LAPPEN: JA, jag känner nog samma. Innerst inne var jag LIVRÄDD!! men det var aldrig någon som frågade hur jag mådde.. och det kan jag nog känna mig lite ledsen över i dag! >För igentligen behöver nog alla som har fött förtidigt få prata av sig med någon utomstående...Man är i chock när bebisen kommer ut i v.32 och dethela dessutom ta 1 o 1/2 timme  från start till den ligger i kuvös på väg till neo !!
    Men som du säger så blir man säkrare efterhand...
    och känslorna, ja... dom kommer och går här med kan jag tala om
    Rätt som man skalar potatis så gråter man en skvätt och sen skrattar man 5 minuter senare!!! hehe

    DOUBLE THE JOY: Grattis twinnsen! Halvvägs till 1 års dagen..
    Oj vilken skilnad det var på barnens storlek! Var det inte svårt att acceptera att den ena var mkt mindre..?
    Jasså du tänkte på sminket du!! hehe själv vart jag helt paranoid över att min man absolut inte fick slarva bort mitt lypsyl!!!! Tror jag frågade 1000 gånger om han verkligen hade det i sin ficka?? hahaha

    jaja iaf! Roligt att få läsa fler under bara berättelser!!

    Glad påsk på err alla!!!!!

  • Lappen
    xandersmamma skrev 2009-04-10 17:36:53 följande:
    LAPPEN: JA, jag känner nog samma. Innerst inne var jag LIVRÄDD!! men det var aldrig någon som frågade hur jag mådde.. och det kan jag nog känna mig lite ledsen över i dag! >För igentligen behöver nog alla som har fött förtidigt få prata av sig med någon utomstående...Man är i chock när bebisen kommer ut i v.32 och dethela dessutom ta 1 o 1/2 timme  från start till den ligger i kuvös på väg till neo !!Men som du säger så blir man säkrare efterhand...och känslorna, ja... dom kommer och går här med kan jag tala omRätt som man skalar potatis så gråter man en skvätt och sen skrattar man 5 minuter senare!!!
    jag var livrädd för fara från son och man på kvällen och veta att man inte ser dom på en vecka eller så. Man vågade väl inte säga hur man mådde när man låg på förlossningen för man skämtes så tyckte man. Tårarna ran både där och när man var ensam på neo och inte viste när man skulle få komma hem trode man skulle få vara där en månade eller så...

    Jo du har rätt att alla skulle hamna så men ändå inte det är jobbigt...
  • JessAnn

    Jag har två prematura barn. Min dotter i är i sommar 6 år. Hon föddes i v 33. Vägde 2300g. En stor tjej var det. Störst på avdelningen! Hon låg i kuvös i två dygn. Behövde aldrig c-pap eller syrgas. Vi låg på Karlskronas sjukhus i 5 veckor innan vi kom hem med henne.

    2008 kom lillebror. Han var beräknad till 9 december 2008. Ett december barn.
    Den sista aug fick jag min första blödning. Ringde 112 men de tyckte inte det lät speciellt farligt eftersom jag inte hade ont. Tog mig själv till förlossningen i Kristianstad som tog det mer på allvar. Ambulans ner till Lund. Där låg jag
    i 10 dagar. Jag trodde fullt på att jag skulle komma hem och kunna jobba den sista tiden. Men nej, den 9 september kom Oskar. Sambon han tyvärr inte ner. Förlossningen gick lätt som den hade gjort med min dotter. På mindre än en timme var allt över. Vi hade fått en kille. 1080 g.
    Jag trodde aldrig att så små bebisar kunde skrika så högt som han gjorde. De plastade in honom och förde honom till neonatalavdelningen.
    Sambon kom o vi fick fika. Den kände ganska avslagen..
    Sen var det dax att ringa o berätta för de närmasta. Jag ringde till vår dotter.
    -Du har fått en lillebror. Det blev tyst, sen sa hon. -Typiskt, jag ville ju ha en lilla syster
    Vi fick sedan komma in o titta på honom. Storasyster hade hunnit komma ner till Lund. Hon var så stolt, - Det var ju ganska bra med en lillebror också.
    I lund låg han i 10 dagar utan komplikationer. Han hade C-pap med lite sygas.
    Vi blev sedan flyttade till Kristianstad vilket vi valde med lite hjälp från Valters familj (är inte vårt hemsjukhus). Vi fick ett familje rum där. Jag tillbringade alla dagar utan fredagar på sjukhuset. Sambon o storasyster var där vaje dag men sov där varannan natt.
    Visst var det en jobbig tid men jag känner ingen ångerst över den. Syrgasen försvann ganska snabbt och sedan även C-pap:en. Sedan var det dax för hemfärd med hemsjukvård.
    Tack o lov för hemsjukvården.
    Hela neonataltiden har gått fantastiskt bra. Inga större bakslag. Idag känns det bra att se tillbaka.
    Men inte utan den kompetenta personalen i Lund eller personalen i kristianstad så varit så underbar, inte bara mot Oskar utan mot hela familjen. Tack för det!!
    Och tack Valters familj som jag fick kontakt med via denna sida. När jag hade frågor så fick jag bra svar.

  • xandersmamma

    Vad underbart att allt har gått bra för båda era barn!!
    Men jag måste fråga!
    PLASTADE IN HONOM?? Jag ser framnför mig en bebis i plastfolie... hmm hahaha
    Jag är nog övertrött!

    Ja, jag håller fullständigt med! Hemsjukvården är absolut underbar!
    Vilken vecka föddes din son i?
    Jag blev också helt stum av förvåning när våran lille Alve skrek i högan sky, trodde att han skulle vara tyst men icke!! han skrek också på som bara den!

    Ha en underbar påsk !!

  • JessAnn
    xandersmamma skrev 2009-04-11 16:50:19 följande:
    Vad underbart att allt har gått bra för båda era barn!!Men jag måste fråga!PLASTADE IN HONOM?? Jag ser framnför mig en bebis i plastfolie... hmm hahahaJag är nog övertrött!Ja, jag håller fullständigt med! Hemsjukvården är absolut underbar!Vilken vecka föddes din son i?Jag blev också helt stum av förvåning när våran lille Alve skrek i högan sky, trodde att han skulle vara tyst men icke!! han skrek också på som bara den!Ha en underbar påsk !!
    Han föddes i v 27+0.

    Ha ha, ja faktiskt de plastade in honom i genomskinliga plastpåsar.
    Detta för att kroppsfukten ska stanna kvar. Det var bara det lilla ansiktet som tittade ut.

    Ja vi hoppas på bättre påsk!! Oskar har haft kräksjukan o har världen diareér sedan i tisdagsmorse. Rumpetussen är alldeles röd.
    Jag får iallafall önska er en Glad påsk.
  • Double the joy

    Stackars lilla Oskar.
    Känner precis som du JessAnn ingen ångest över neotiden, personalen var så underbar i Krsd. Sen träffade man ju så trevliga föräldrar till andra barn som låg där. {#lang_emotions_wink}

    Kram på er alla och glad påsk!


    ♥¸.?°´¯) ♥Double the joy and two times the pleasure♥¸.?°´¯) ♥
Svar på tråden Här kan vi skriva av oss om vår neo tid