Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Nu börjar jag äntligen kvickna till, tre veckor efter operationen. Anledningen till att jag började må så otroligt dåligt också förutom smärtorna, var att jag fått en infektion i livmodern. Efter att läkaren bytt ut den antibiotika som sattes in för säkerhetsskull då jag blev inlagd igen en dryg vecka efter op, så börjande jag må bättre. Nu är känslan av att vara sjuk borta, smärtorna mindre och det finns iaf lite hopp igen

Igår var första gången jag inte sovit flera timmar under dagen, men då sov jag å andra sidan till kl 10. Vi får se hur det går idag. Min man börjar jobba efter sin föräldraledighet igen idag, så jag är helt ensam hela dagen, på gott och ont. Lugnt och skönt, men betydligt tristare.

Jag var på kontroll i torsdags och läkaren är mycket nöjd med resultatet av operationen, såren på magen efter titthålen läker fint och jag tömmer blåsan som jag ska. Hon förlängde min sjukskrivning ytterligare en vecka, med konstaterande att den kanske behöver förlängas igen, det beror på hur det går.

Jag får väldigt ont i magen när jag är uppe och står och går. Antar att det är för att allt inuti är ommöblerat och att organen inte riktigt trivs på sina nygamla platser ännu? Eftersom jag nu mår bättre i mig själv så är det frustrerande att inte kunna röra sig utan försämring. Efter en kort promenad behöver jag ta till morfintabletterna igen, om jag som (hittills idag) är stilla räcker det mer full dos alvedon och full dos ipren. 

Min operation tog drygt fem timmar från jag sövdes till jag kom till uppvak (vilket jag inte alls minns). Så här har jag uppfattat det de gjort. Min läkare har gått igenom journalen med mig och förklarat, så jag tror jag fattat det mesta.

Genom sex titthål i magen har de åtgärdat livmoderframfallet och främre slidväggen/urinblåsan. De har sytt fast ett 3,5 cm brett och ca 1 dm långt nät på baksidan av livmoderns nedre del och fäst andra änden uppåt ryggraden, utanför bukhinnan. Urinblåsan har de fäst upp på plats igen och för främre slidväggen räckte det som åtgärd.

Därefter har de opererat bakre slidväggen och mellangården vaginalt. Jag är otroligt fascinerad av hur de kunnat fixa detta utan att det känns utvändigt. Hon har öppnat den bakre slidväggen och letat upp muskler som hon fäst ner där de borde vara och på det sättet byggt upp stabiliteten i mellangården. Sedan har hon också klippt bort lite slemhinna och sytt ihop igen, vilket jag tolkat som en liten försnävning.

Efter att ha stått och gått mycket igår kände jag en viss tyngdkänsla och blev ganska rädd. Den fanns kvar när jag gick upp imorse. Men efter att ha vilat hela förmiddagen halvliggande i soffan så känns det OK igen. Tar det som en signal att jag MÅSTE vara väldigt försiktig. Det här har varit fruktansvärt jobbigt, så jag vill inte göra om det. Den helvetessmärta jag drabbades av efter op önskar jag ingen. Men, så ont har man normalt inte vilket gör att ni som läser inte automatiskt ska bli skraja.

Smärtorna lokalt i underlivet, på magen, i rygg och axlar av titthålsgasen har varit klart hanterbara. Det har inte de inre mensvärksliknande smärtorna varit.

Det känns svårt att inte lyfta. Min 16-månaders kille står och sträcker upp armarna och gråter och jag kan inte ta honom. Men det positiva är att då är jag istället tvungen att lägga mig ner på golvet och låta honom klättra upp på mig. På så sätt får han hela min uppmärksamhet, jag kan ju inte gärna fortsätta laga mat, hjälpa storasyster eller annat. Den vanan ska jag nog ta med mig, för det blir en mycket större närvaro i umgänget med honom!

Av postop-infon framgår att jag inte ska lyfta tyngre än 10 kg under fyra veckor efter operationen. Det vågar jag definitivt inte göra. Jag håller mig mer till max ett mjölkpaket. Jag lyfte en liten hög pekböcker från en hylla i ansiktshöjd igår och det kände jag var på gränsen. Undrar vad som hänt om jag lyft 10 kg? Håller mig till det läkarna sagt till mig inför operationen, och då var det inga tio kilo inte.

Det här blev långt. Är det någon annan här som genomgått samma operation för att ”hänga upp” livmodern (uterosacropexi)? Är isf nyfiken på hur ni haft det?

Skönt att du mår bättre och att det går på rätt håll!!! Otroligt många saker de åtgärdade samtidigt. Skönt att ha det gjort!

mammin> Skönt att det blir bättre och bättre.

aha så de öppnade bakre slidvägen när de skulle syihop muskelerna. Hoppas de gör så på mig med. Det känns lite trevligare än att de liksom ska sprätta upp hela underlivet pånytt...

Ang op på mellangården så önskar jag ju lite mer hud som täcker hålet sas. Måste de inte sprätta upp allt då menar ni?

De öppnade slidväggarna på mig, både främre och bakre.

Skönt att du mår bättre! Vilken pärs!!!

Sitter på akuten och väntar. Tog mod till mig igår kväll och kände efter. Det är nåt i slidan som förändrats, galet orolig för att nåt har havererat. Det känns igen som en tampong som sitter fel, den känslan skulle ju bort. Inte komma tillbaka. Måste få det kollat. Min op läkare är ledig hela veckan. Tid till annan först på torsdag, och det fixar jag inte att oroligt vänta på.

Mammin: åh nej, hoppas det bara är svullnad eller nåt . Bra att du kollar upp det!

Jag har nu varit på efterkontroll, och där konstaterades en mycket mild version av rektocele. Min bm sa att hon skulle bli väldigt förvånad om det inte löste sig självt med knipövningar på några månader.

Jag hoppas hon har rätt....

Gissningsvis har väl de flesta i denna tråden redan googlat på det mesta kring framfall Annars är här en länk kring träning av bäckenbotten och framfall som talar lite mot det man ständigt hör, att det inte hjälper. Kan ju vara något att läsa för de vars underliv inte havererat totalt
http://www.sinoba.se/forskning-och-utveckling-start/traning-effektivt-mot-framfall
Längst ner finns länkar till ett träningsprogram.

En fråga. Vågar ni träna? Utan hopp och så alltså. Jag har varit på ett baspass på F&S och det kändes väl så där. Frustrerande att inte våga ta i när det finns både vilja, ork och kondition. Kände mig som en pensionär som gick när de andra joggade osv  Allt bredbent kändes, ja ovant kan man väl uttrycka det milt. Jag skall väl vara glad för det lilla jag kan göra men från att ha tränat ganska mycket tidigare så är detta inte riktigt vad jag vill. Behöver dessutom stärka bålen för nu börjar det bli tungt med det lilla livet som tack och lov inte är en klängbebis.
Förstår att detta låter som ett lyxproblem för de av er som inte ens kan gå på toa utan problem. Lider verkligen med er