Om din sa till dig att han inte ville jobba mer, han vill vara hemma pappa och du ska försörja familjen?

Jag har försörjt min man i perioder så det skulle inte vara något problem - och det skulle vara skönt att slippa hushållsarbetet. Men jag skulle nog föredra att vi båda gick ner i arbetstid så att vi är mer flexibla och kan fortsätta ha en karriär vid sidan om föräldraskapet. Så vi skulle diskutera saken.

Ja visst, vi har det så i perioder Ingen av oss är jättepigg på att heltidsjobba.

Tycker det är mysigt när någon av oss finns hemmavid. Godare middagar och prydligare hem

har jag bara ett jobb jag trivs med o som dessutom är välbetalt så ja visst får han gärna va hemma pappa... men vilken ålder på barnet snackar vi? jag menar första året är jag hemma.. just för jag vill ha den tiden o amma o så.. sen får han gärna va hemma men sen ska dem ju så småningom börja skolan.. varför ska man då va hemma? då är där ju inga barn hemma.. finns ju ingen anledning då..

Då hade jag sagt nej eftersom en lön inte räcker för att bekosta det levnadssätt vi gemensamt kommit fram till att vi vil ha och anser det vara värt att båda arbeta för. Hade vi haft råd att leva så på en lön hade jag också sett att vi hellre delade på det.

haha, hade min sambo sakt så hade jag allarligt funderat på att ringa psyk då han är en riktig arbetsnarkoman.

hahaha! inte i det här hemmet! :-P

Röstade diskuterat för om min man kom och bara deklarerade ett sånt beslut till mig, dvs inget vi tog tillsammans hade jag blivit mäkta förbannad.

Men hade han kommit och sagt att han ville och frågat hur jag hade ställt mig till det så hade han självklart fått vara hemma, om jag hade velat jobba. Eftersom jag vill vara hemma också så hade vi fått hitta en lösning där vi båda kunde vara hemma, omväxlande perioder då troligtvis.

Tja, det är ju så vi har det nu. (Han är föräldraledig det närmaste halvåret.)

Men om det är en ordning som skulle permanentas är jag tveksam till, det skulle vi ju diskutera först. Jag tycker det är mer rättvist att vi i så fall båda två går ner i tid. Dessutom är det bra slösigt att skaffa lång utbildning för att sedan inte använda den under flera år.

Nu är det ju inte direkt ekonomisk möjligt att en av oss, oavsett vem, skulle sluta jobba, men OM det vore det så skulle jag nog ha lite svårt att förstå varför han inte har större visioner än så.. både han och jag har ju drömmar om vad vi vill arbeta med. Nu bestämmer han ju själv men jag skulle då inte vilja vid 27 års ålder bestämma mig för att inte jobba mer.