• lilja26

    Föräldragrupp för prematur föräldrar i norrbotten

    Hejsan

    Jag tycker att det är jätte synd att det inte finns nån föräldra grupp i Norbotten för oss prematur föräldrar. Och det finns så många frågor, tankar osv man har som prematur förälder, som man kanske inte skulle ha annars.

    Så nu tycker jag att det är dags att bilda en föräldra grupp för oss som är föräldrar till prematurhjältar. Så det hade varit jätte roligt om man hade kunnat träffas nån gång i månaden. Prata,byta erfarenheter och ge varandra stöd. Och framför allt kanske bilda ett forum här på föräldra liv, eftersom Norrbotten är ganska stort..
    Hoppas att det finns fler som vill ha någon att dela erfarenheter med, eller bara prata lite vardag.

    mvh Marie (Luleå)

  • Svar på tråden Föräldragrupp för prematur föräldrar i norrbotten
  • morlin01

    Hejsan! Jag har en prematur som är född i vecka 27 och jag tycker att det låter som väldigt intressant med en föräldragrupp. Kan säkert dra ihop de som låg på 56an samtidigt som vi gjorde också. Bra initiativ

  • lilja26

    Hejsan Morlin01. Jag kan nog också dra ihop några från 56:an tiden. Hur mår din prematur hjälte då? Hur gammal är han/hon idag?

  • morlin01
    Svar på #2
    Idag är Alexandra 7 månader (född 10 januari) och har vuxit ikapp normalfödda barn, så hon börjar bli en stor tjej vid det här laget. Hon mår jättebra och verkar inte fått några men. Svårt dock att se det redan. Hur går det för er då? Hur gammalt är ditt barn? Hur länge låg ni på 56an och när? Vem hade ni som PAB och PAS samt barnläkare? Tusen frågor =)
  • lilja26

    Jo, det går bra. Elias är 5 månder, men han är lika stor som en nyfödd. Vi låg nere i Umeå 9 veckor och den 23/4 fick vi äntligen fara till sunderbyn. Och den 8/7 blev vi utskriven. Kändes som om det aldrig skulle ske. Alla fick fara hem förutom jag, Så kändes det. Vi hade Maud Larsson som PAS och Gunlög Johansson som PAB. Och som Elias barnläkare krävde jag att få Ingrid Winbo. Efter som hon har jobbat nere i Umeå en gång i tiden kändes det tryggt.

    Vem hade ni?

  • morlin01
    Svar på #4
    Jag känner igen det där med att alla andra får åka hem, men en underbar känsla när man åker därifrån sen. Vi hade också Ingrid, eller hade ska jag väl inte säga, vi har henne fortfarande, tack och lov för det. Ingen kan mäta sig med henne när det kommer till att förklara saker, även om alla är duktiga. Sen hade vi Kikki som PAB och Ulrika som PAS. Vi låg på blå sida. Ni slapp iallafall besöksförbudet va? Vi fick inte ta in någon så ingen såg Alexandra de första månaderna. Jättejobbigt eftersom min sambo var tvungen att åka ned till ängelholm av och till med jobbet. Då var det jobbigt att vara så isolerad.
  • lilja26

    Nä vi hade inte besöksförbud. men vi hade faktiskt ingen på besök förren på slutet. Och det tog säker nån vecka innan nån fick hålla han när han kom hem. Har aldrig varit rädd för bakterier, men när man var på lassa så blev man det. Alla förmaningar om att tvätta händerna. Inte gå med Elias i huvudentren pga av bakterier och sjuka människor.

    Men då är det ännu värre nere i Umeå. Där fick vi ett rött A4 hur man skulle skötta hygienen.Och eftersom Elias var så liten blev det nog ännu mer nogrant. Tycker Ulrika är helt fantastisk, om jag ska vara ärlig gillade jag inte Kikki speciellt mycke.Det hände en sak precis när jag hade kommit till sunderbyn som kikki var innvolverad i. Sen så stämnde nog aldrig personkemin efter det. Men vad hände med dig? Hur satte det igång?

    påtal om att dra ihop folk till en träff. har nog ett 5 mammor som jag har tänkt höra med. Sen får man se vilka som har intresset.

  • morlin01
    Svar på #6
    Många saker kan göra att man kommer på fel fot med personalen när man är i ett så utlämnat läge. Jag var nöjd med de flesta i personalen även om man tycker mer om vissa än andra såklart. Och visst hade jag mina duster med nästan alla.

    Dom tror att det var en kombination av att jag tjuvöppnat mig och hade en infektion. Hinnblåsan höll på att komma ut hemma, så vi åkte till sjukhuset. Då var jag i vecka 26 och skulle ha skickats till Umeå. Dom vågade dock inte det eftersom jag var 6.5cm öppen redan. Dom försökte därför stoppa allt i sunderbyn och jag hade strängt sängläge med bäcken tills alexandra kom med akutsnitt eftersom hon kom med fötterna först. Eftersom hon var väldigt frisk för att vara extremprematur fick vi stanna i sunderbyn fast vi egentligen skulle till Umeå.

    Vad hände dig?

    jag har också några jag kan fråga. Men vart ska vi isåfall träffas?
  • morlin01
    Svar på #8
    Oj då, vilken resa ni måste ha haft. Det tar ett tag att bearbeta sådant. Själv är jag inte riktigt klar med det. Har väl ganska precis börjat, nu när allt börjar lägga sig. Vi hade också en ganska lång och komplex historia som jag förkortade några aningar.

    Hm, vi skulle kunna träffas hos mig någon gång och kanske laga lite middag eller så, för vi är i full färd att flytta till Sävastön, så det är ju lite mittemellan..? Fast vi flyttar inte in förrän i mitten av september. Men vart var det du bodde?
  • lilja26

    Jag bor i en by som heter Börjelslandet ca 2 mil utanför luleå. Men jag kommer faktiskt från Boden från första början. Visst, det låter som en perfekt ide att laga lite mat och bara prata. Vi kan även var här nån gång, bort ju dock lite avsides.

  • morlin01

    Vart man bor spelar nog ingen roll. Man kan ju samåka om man är fler från samma ställe. Man kan ju också ta en fika någon gång, men vart det blir är kanske beroende på hur rädda alla är för infektioner? Vi har kommit över rädslan för baciller i det stora hela, men håller oss från förkylda dagisbarn om vi kan. Fast vi är ofta ute och fikar med kompisar och så.

Svar på tråden Föräldragrupp för prematur föräldrar i norrbotten