Utredning e missfall som INTE leder till IVF mm Del 7

VAd roligt!Grattis Idun!

ush, vilken händelserik dag.

a80, vilken drama, så skönt gumman att det slutade väl. Kram

Idun, lider med dig. SKit i jobbet, varför ska du motivera, du har rätt att stanna hemma i en vecka. PUNKT. Säg att du har magförgiftning.

Mw, ska du också gå på akupunktur på Praxis? Kul, vi kanske springer på varandra där.

Minns ni att jag berättade om en jobbig tjej på jobbet. Hur än, hon hade plågat mig så under min graviditet med frågor om missfallen, med massa hemska berättelse sedan frågor om vi ska skaffa barn, när, hur... men idag kom hon från semestern med magen i v 19. Jag var chockad. Hur säger man grattis? Vi blev ju alltså gravida samma vecka! Jag skulle ha varit i v 19 nu. Jag håll på att bryta ihop av känslor jag inte kände, orkade känna. Jag har ingen lust att gå till jobbet och se på en mage skulle kunde vara min och höra om hennes perfekta liv. Hon är den som alltid gapar mest oavsett om det är lunch eller fika eller man bara går i korridorerna. Sedan är det 2 till med stora magar som gör min dagar mörka. Skit, ska jobba kvällar och helger för att skipa se dem varje dag.

HI, hi, hi, vad roliga ni är MW och Idun. Tack för era ord, jag känner som ni: det är bara här som man är hoppfull och äkta glad när någon har lyckats med graviditeten; skönt att jag inte är ensam att känna som jag gör. Förut var det mest medelålders kvinnor på min arbetsplats. Jag var yngst då.... men det är säkert roligare att jobba med ölmagar, hm måste nog byta jobb. :)

O vad roligt mw att du ska till Praxis också. Längtar att diskutera behandlingar med dig. :)

Stakars lilla Vida. Smrc, ...

God morgon!

Hur går det Idun? Kram.

Tack för alla tankar angående den jobbiga omgivningen på mitt arbete; (åter igen tänker jag på Aly McBeal). Tänk er en utsvulten, hungrig människa som står kedjad framför en underbart dukat bord där folk sitter och äter gott men man själv inte får vara med utan får stå där vid sidan och våndas i sina störa plågor, helt oskyldig men hört straffad ändå.

Idun; jag kan inte tänka mig hur jag själv skulle klara en sådan situation rent psykiskt. Men jag skulle nog försöka tänka: jag kan bara stanna hemma och vila, jag har ingen kontroll över det här så det bästa jag kan gör är att ta det lugnt.

Igår pratade jag med syrans väninna som är professor i fysiologi och hon upprepade och förklarade en massa gånger att psyket ställer till otroligt mycket och att även om vi tror att vi inte oroar oss så gör vi det genom att bara tänka. Och detta ger konstiga signaler till hjärnan, hypotalamus, hypofysen.... som kan via blodet och andra signalsubstanser befria ämnen som i sin tur leder att det vi är rädda för verkligen händer. Suck.... jag lyssnade med blandade känslor och tänkte vad fan, hur ska jag fixa det här. Hur gör man? Hon sa: fokusera på annat. Och jag tror att om det inte är så som hon sa, så skadar det inte att slappna av.

Grattis på en-månads dagen Isken. Förresten i morgon är det 2 år som min man och jag har förlovat oss. Firar man sin förlovningsdag? Vi firar dagen då vi träffades och vår bröllopsdag, men det är lite mysigt att tänka på förlovningen.

Men Idun lilla, tänk på förlovningsdagen i stället. Sug energi från de vackra minnena. Vi förlovade oss på Kreta i havet. Han har burit mig i det ljumma vattnet i solnedgången och det var so mysigt?.. :) Sedan gifte vi oss på vattnet också.

Poppy, de två sista gångarna trodde jag starkt att jag var förkyld. Var på VC och lämnade urin och blodprov med vare sig CRP eller urinodlingar visade tecken på någon infektion. Men några dagar efter gravtest visade vad det var. Jag har dock tolkat detta som ett dåligt tecken vid graviditet för jag tror att mitt immunförsvar sätts igång då och stöter bort det värdefulla lilla räkan i mig. Om man är förkyld vid tillverkningen (så att säga fint :))?, jo du, då kanske immunförsvaret är upptaget med förkylningen, kanske. Man skulle nog genomföra sådana studier. :) vill citera Idun här:

"Här finns väldigt många trevliga människor som tillsammans besitter en fantastisk mängd kunskap om detta med upprepade mf."

Lycka, jag förstår att det är tungt med MMS-et. Tror också att din kompis inte menade illa. Hon ville kanske dela sin glädje med dig. Vi är väldigt känsliga och sårbara. Jag vet att många människor drar sig bort från folk som sorger för de kan inte bemöta sorg. Min egen syster är sådan. Så om du kan gumman, tänk så, och trots sorgen unna henne det MMS-et och tacka för. Sedan jag har också lagt några bekantskaper på hyllan. Man kan ta upp de när tiderna blir bättre. Jag orkar inte fråga mina väninnor om deras barn. Jag skickar pussar till dem men orkar inte höra. Min bäste väninna är gravid men jag frågar bara om hon mår bra och hon fattar och berättar inte mycket. Dessvärre alla våra vänner är i fasen SKAFFA BARN och för alla har det gått rätt bra. De har börjat efter oss och visa är redan på väg till syskonen. Det känns tungt.

Min mens har inte kommit än. Sist jag blödde var det tre veckor efter aborten- i mitten av vecka 29, och hysteroskopi var i v 33. 43 dagar idag, alltså! Jag gjorde grav test igår, i fall att mirakel har hänt men det var minus. I minst 30 dagar har jag haft PMS. Synd om Manen. Nu har jag börjat inbilla mig att jag har kommit i klimakteriet. En läkare svarade på min anamnes att mina mf beror just PÅ ÅLDER. ?SKIT JAG ÄR GAMMAL? donade det i huvudet, ?när hände det? Så gott som föra sommaren var jag flickan än?. Sedan sa jag det förbjudna till M: "Du borde inte ha gift dig med en gammal kvinna! Med en yngre skulle åtminstone du haft barn." Hur dum kan man vara själv, va?. Men han svarade med helt rätta orden: "Ja kanske, men jag vill ha barn med dig. Det är DIG jag vill leva med". Han friade för 2 år sedan, och jag friade i morse. Han sa JA. (men vi är ju redan gifta). 

Jag är igen i den där det är mig det är fel på stämningen. Det är dags för dr B i morgon.