Särbegåvade barn

Usch, jag tycker det är ett jobbigt ämne.

Såg att du skrev att du var särbegåvad i en annan tråd. Har du haft negativa erfarenheter?

Ja, mitt första, starka minne från ettan var att angående läsning. Det fanns tre lådor med böcker, en för ettor, en för tvåor och en för treor (gick i 1-3 klass). När jag läst igenom alla i ettans låda så frågade jag min fröken om jag fick börja på nästa men det tyckte hon inte utan föreslog att jag skulle läsa ettans böcker igen.

Och det kan sammanfatta min skolgång de första åren. Inom vissa ämnen lärde jag mig INGENTING.

Mycket jobbigt för vissa!

Hur menar du?

Precis så var det för mig också, men mina lärare gav mig blanka papper och penna och sa "här - rita en teckning" istället...jäkligt bra på rita blev jag, men tröttnade snabbt på skolan då jag var helt understimulerad i de flesta ämnen. Hade fått mycket av att få gå i nån specialklass och komma vidare med mer avancerade saker.

Vilken lärare?

Min klasslärare.

Det där känner jag igen.
Min bror räknade ut 3:ans matte på 2-3 månader, sen fick han snällt vänta på alla andra. Det som hände var att han blev en clown som jämt störde lektionerna pga att han var uttråkad.

Det är just därför som det här ämnet är så viktigt att ta upp. Folk måste sluta blunda och inse att de här barnen finns och att de behöver stimuleras i skolan.

Samma sak var det i matten, när jag blev färdig med ett kapitel så fick jag inte gå vidare utan fick göra extra uppgifter som låg på precis samma nivå som dom jag redan gjort.