Särbegåvade barn

Såg att du skrev att du var särbegåvad i en annan tråd. Har du haft negativa erfarenheter?

Mycket jobbigt för vissa!

Vilken lärare?

Det där känner jag igen.Min bror räknade ut 3:ans matte på 2-3 månader, sen fick han snällt vänta på alla andra. Det som hände var att han blev en clown som jämt störde lektionerna pga att han var uttråkad.Det är just därför som det här ämnet är så viktigt att ta upp. Folk måste sluta blunda och inse att de här barnen finns och att de behöver stimuleras i skolan.

Jag fick ofta böcker från de högre klasserna/gymnasiet i grundskolan, men det hade varit helt fantastiskt om jag hade kunnat få en lärare också, och få vara med andra barn som var likadana... Jag fattar inte varför de inför "elit-klasser" (gud vad jag HATAR det ordet) i gymnasieskolan, där det redan finns olika klasser och man tas in på urval osv, istället för att fixa klasser för särbegåvade i grundskolan, där man verkar "tappa" de flesta.

Någon särbegåvad här som gått med i mensa? Funderar på att göra det testet, men gillar inte test eftersom jag inte är stresstålig. Har en IQ på 148 och gick ut naturvetenskaplig linje med 5 i alla ämnen. Men jag har ändå (eller pga av det?) svårt att fungera bra i samhället (läs, hitta rätt jobb). Min man har en IQ på 132, och sonen har nu börjat läsa, han är 2,5 år. Så han kanske brås på oss då... vem vet.

Jag tror man gör sitt barn en otjänst om man inte är beredd att också se att man har ett "normalt" barn. Ett barn med känslor och behov som alla, oavsett begåvning. En vinst med skolan är att man faktiskt måste försöka fungera med individer som inte är lika en själv. Så är också vuxenlivet. Personligen skulle jag inte vilja byta mitt barns möjligheter att få vänner och känna sig "normal" mot att han fick uppgifter som stimulerade hans intelligens optimalt. Jag är övertygad om att störst lycka i livet får man av att känna vänskap, sammanhang och kärlek. Att man inte står ut med misslyckande beror nog mest på att man uppfostrats att tro att man är bättre än andra (eller att man inte är älskad om man inte presterar bättre). Intellektuell stimulans är viktigt, och förhoppningsvis kan skolan ordna med det inom den vanliga verksamhetens ramar. Annars tycker jag ändå skolans sociala funktion är viktigare.

Undrade lite över tipsen från Ellen Winner. Är det sant att särbegåvade barn inte tycker om att leka med "normala" barn? Att de uteslutande bör leka med andra särbegåvade barn? På vilket sätt leker särbegåvade barn annorlunda än "normala" barn? Kan "normala" barn inte leka tillräckligt intelligtent för ett särbegåvat barn? MÅSTE särbegåvade barns hjärnor stimuleras på högsta nivå jämt (d v s i umgänget med andra särbegåvade barn)? Och vad är det som säger att leken tillsammans med "normala" barn inte stimulerar ett särbegåvat barn? Jag förstår inte riktigt... "Normala" barn kanske inte ligger på samma nivå IQ-mässigt, men är fantasirikedom och glädje inte värt något när det kommer till leken? Eller är det bara särbegåvade barns fantasi och glädje som "passar" andra särbegåvade barn?Hoppas ni hängde med i mina tankegångar. Är uppriktigt nyfiken eftersom jag tycker att det känns sorgligt att särbegåvade barns vänkrets bör begränsas så kapitalt till att bara inkludera andra särbegåvade barn.

Tack för era svar! Självklart är det mycket värdefullt för särbegåvade barn att få umgås med andra särbegåvade, men jag förstod inte riktigt Winners uttalande att "särbegåvade barn tycker inte om att leka med normala barn...". Tyckte det lät osannolikt att detta skulle vara något som gäller alla särbegåvade barn alltid.

Jag är absolut inget geni eller så, men har alltid haft lätt för mig i skolan. Redan på låg- mellanstadiet blev jag hindrad att lära mig allt jag ville lära mig. "nu har du läst för mycket i läsboken, nu måste du vänta in de andra. Nu har du räknat för långt fram, du får vänta så vi är lika långt fram allihop." Så det är långt ifrån ett problem som bara berör extrembegåvade elever. Man blir uttråkad, tappar lusten och bryr sig inte så mycket längre. Skittrist är det! Tycker ALLA elever ska ha lika rätt att få lära sig så mycket de kan på sin egen nivå.

Hej,intressant att läsa om alla era erfarenheter som barn. Ganska sorgligt att de flesta av er inte har blivit sedda för dem ni är.Jag undrar dock om det finns fler som HAR barn med särbegåvning här på FL? Kollade på sarbegavade.forum24.se men där var int eså många inlägg för föräldrar. Jag undrar hur era barn med särbegåvning var då de var yngre, alltså innan skolåldern?Skolan blir ju en kritisk vändpunkt, särskilt när det gäller begåvning. Men hur var det före skolan? Minns ni som är vuxna särbegåvade hur det var för er?