Utetider och läggtider för 15-16-åringar?

Hos oss gäller hemma kl 22 på vardagar och väckarklockan sköter man själv på morgonen. Ska man ut så ska man ha gjort läxor innan man går ut coh efter 22 är man tyst och får inte sitta vid datorn längre. Oftast är de på rummet en stund och läser eller städar eller gör ingenting.
Sköter man sig så bör man vara hemma kl 24 på helger. Idag har de dispans till max 00.30 för det vara vissa aktiviteter. Sedan kräver jag att man är uppe kl 10 dagen efter och inte sover bort dagen. Funkar oftast väldigt bra och vi har telefonkontakt på kvällen att allt är bra.
Har märkt att de inte behöver sömn lika mycket som mig som vill gå och lägga mig 22

Fast i vårt fall så är det inte bara vårt "privatliv" som blir lidande av de sena tiderna och att tiderna inte följs. I och med att det även finns yngre barn i familjen så blir de lidande av att det inte kan vara tyst i huset i tid. De lägger ju sig tidigare än tonåringen och deras sömn störs av storebrors röjande i hela huset. Att vara tyst och visa hänsyn till att andra redan sover är tyvärr inget han klarar av.... Han kan t ex inte prata lägre än i skriknivå och klampar och smäller i dörrar även om han försöker "smyga" sig.

Det är ju en sak om han inte lägger sig när ni vill att han ska lägga sig (jag har inga läggtider, är 17 år, men så fort alla sover så är det en självklarhet att vara tyst).
Jag vet verkligen inte hur ni ska göra för att få honom att dämpa sig när ni ska sova! Det är totalt repektlöst att klampa runt i huset sådär på den tiden av dygnet!

Det är just för att han inte klarar av att vara tyst som vi har satt regeln att han skall vara på sitt rum, i ordning för natten innan kl 22 respektive innan kl 23. Det är enda sättet att få lugn för dem som redan sover. Men som sagt, precis som med de flesta andra regler så skiter han fullständigt i detta och gör som han vill.

Efter vad ni andra har skrivit så tycker jag inte alls att våra tider verkar speciellt orimliga. Jag har full förståelse för att man kan vara generösare med tider osv om man har ansvarsfulla tonåringar som dessutom vet hur man visar hänsyn och inser hur viktigt det är att t ex höra av sig och meddela vart de är osv. Men sådant är ju tyvärr inte läget hos oss.

Jag vet att en del här på FL inte tycker att straff på tonåringar funkar...men jag tycker att ni ska göra ett försök i allafall!
Han får mer än gärna vistas ute i huset alla tider på dygnet tycker jag. MEN om han gör nå oväsen ifrån sig (nu menar jag typ att ha igång tv:n på en rätt hög volym, banka i dörrar och sånt...jag menar INTE att ta ut något ur kylskåpet) så blir straffet att inte sitta vid datorn nästa dag.

Om det är NÅT straff som funkar på tonåringar så är det datorn..tro mig, jag är en tonåring själv, så jag vet

Det hade funkat om han inte hade stuckit hem till sin mamma och spelat istället då... Tyvärr är vår kontakt med mamman så dålig att hon vägrar att samarbeta gällande detta.

Sen KAN han inte stänga en dörr utan att det smäller i hela huset. Han kan inte ens GÅ normalt utan att det klampar så det låter i hela huset. Skall han prata med någon så ställer han sig i hallen utanför sovrummen och gapar på den personen tills man svarar, även om man sitter i vardagsrummet så att han enkelt hade kunnat gå tre meter till och tilltalat personen i normal tilltalston (vilket han i och för sig ändå har svårt för att göra). Kanske har vi extremt lyhört, jag vet inte men jag kan lova att medan jag klarar av att röra mig i hela huset utan att ge något som helst ljud i från mig så väsnas han nåt kopiöst, oavett vad han gör. Typiskt "tonårsklumpig" kille. Detta är ingenting han gör med flit, han bara är sådan, och oavsett hur många gånger man har bett honom bättra sig och han själv har märkt att lillebror vaknar av det han gör så blir det ingen skillnad alls.

Ja då vet jag inte vad ni kan göra.. om inte mamman samarbetar så..
Calles matte skrev 2008-06-02 11:38:52 följande:

Calles matte: blev lite full i skratt när jag läste hur er son rör sig. Min grabb är precis likadan. Jösses, tror att tom en elefant skulle gå tystare i trappen. JAg undrar verkligen vad det är för behov de har när de klampar runt så tungt JAg tjatar och förklarar, vad mer kan man göra? Ibland kommer han ihåg det men oftast dunsar han fram nästa gång igen. Men jösses så irriterande det kan vara....

Ett tillägg: läste i en artikel i helgen om en som tagit hand om många barn med problem. Han uttryckte sig "de flesta grabbar tappar sitt förstånd vid 14 år men hittar det lyckligtvis vid 17 år igen". Så jag bad min son gå och leta efter en liten bit åtminstone, så mitt liv skulle bli lättare. Gissa om han blängde på mig

Kikar in lite här med stort intresse. Har själv bara småbarn än så länge men tiden går så fort. Känns som om det var igår jag själv var tonåring trots att jag nu är 31. Nåt som jag minns väl var att det rent taktiskt var smart att säga halva sanningen. Då ingav man nåt slags falskt förtroende om ni föstår. Typ Ikväll åker vi till grannkommunen fast man i själva verket¨åkte in till stan där vi absolut inte fick vara osv.

En fråga: Hur är det nuför tiden med kommunikationen jämtemot andra föräldrar? Jag har nån bild av att jag ska hålla en stadig dialog med kompisarnas föräldrar, hoppas bara att alla är villiga att samarbeta.