Ingen som gjort en igångsättning med FÖRSTA barnet pga. av rädsla?

Men snälla människa! Jag har inte pratat om att man inte ska bli igångsatt för att man går över tiden! Vad är det du inte förstår? Där är jag helt överens med dig, visst ska man sättas igång istället för att gå över tiden. Men det handlar inte om att gå över tiden, det handlar om att bli igångsatt runt BF för att ha kontroll och slippa vara rädd!!
Igångsatt för överburenhet blir man ju ändå om man går över tiden, dvs efter v 42. Mellan v 38 och v 42 är man varken överburen eller underburen, men är i ett normalt tidsläge för förlossning.

Men det handlar inte om igångsättning vid överburenhet, utan igångsättning vid rädsla, alltså inte efter v 42, för då blir man ju igångsatt vare sig man vill det eller inte. Vare sig man är rädd eller inte. Det handlar om att bli igångsatt någonstans i v 38-42

Har jag uttryckt mig klart nog?

Jösses vad aggressivt du går ut...VARFÖR???
Om det nu e så farligt att få droppet typ i v 38 så borde det ju vara lika farligt i v42.
Om jag inte har missuppfattat denna tråden så handlar det om att man e rädd att något ska hända med barnet dom sista veckorna., inte att man vill ha igångsättning pga att man inte orkar vara gravid längre.
Det finns så många här inne som har varit med om att missta sitt barn eller varit nära att missta sitt barn, självklart e man extra rädd då.

Sa du tror fortfarande att lâkarna inte vet vad de gör?

eller så sätts man igång pga väntat stort barn...min ö-läkare vill ju sätta igång mig i v38 för att förra bebben var så stor, jag vill verkligen inte....

Om jag tror att läkare är ofelbara supermänniskor? Nej, det tror jag inte. Jag tror inte att de alltid tar rätt beslut, jag litar inte fullkomligt på deras kompetens, nej det har du alldeles rätt i.

Men vad konstigt!! Varför sätta igång dig nu för att FÖRRA barnet blev stort? Det låter ju inte rimligt, såvida inte det här barnet är stort. Varje grav är ju individuell. Kan du få fler läkares utlåtande?

Det var inte det som var frågan.

Tror du att "normen" att sâtta igång pga râdsla bygger pa okunskap från lâkarnas sida?

Varför tror du att de tar beslutet att sätta igång?

Det är ingen NORM att sätta igång pga av rädsla, på vårt sjukhus är det absolut inte tal om det. Finns inte ens med på kartan. Jag ska dessutom undersöka hur det ligger till med resten av förlossningsavdelningarna på västkusten, det är mycket intressant att veta hur långt den här s k "normen" har kommit i sin utveckling och spridning. Jag tycker att det faktiskt är en oroväckande utveckling. Och med det menar jag inte att underminera alla förlossningsrädda ( jag har ju trots allt själv varit förlossningsrädd!), med det menar jag att jag tycker att det borde finnas andra sätt att försöka ta tag i rädslan, inte genom att sätta igång en förlossning och vara för pigga med att sätta oxytocindropp som kan bli riskabelt.

Jag skulle hellre vilja se att man behandlade rädslan som sådan istället för att symtomatiskt behandla den. Man borde lägga mer resurser på att utveckla den sidan istället för att ta till ett medel som kan vara riskabelt för både mamma och barn. Dessutom är det inte alls säker att förlossningen blir så mycket trevligare och då har man det till ev. nästa barn i tankarna och då är man ju där igen och den gången kanske man propsar på snitt istället. Det blir en ond spiral av det hela istället och det tycker jag att man i största möjliga mån att man ska undvika.

Jag haller med dig om att râdsla bör behandlas och det gör det till en viss del redan men inte tillrâckligt effektivt kanske.

Men jag är fortfarande intresserad av att veta din asikt om de lâkare som beviljar igangsâttning pga râdsla. Tror du deras beslut grundar sig pa okunskap? Varför sätter de igång mamman?