Ingen som gjort en igångsättning med FÖRSTA barnet pga. av rädsla?

Därför att den förlossningen är övervakad fran början till slut kanske?Enligt min läkare är det ett av de absolut säkraste sätten för barnet.

Jag förstår inte hur man blir mindre rädd av igångsättning... Barnet kommer ju ut samma väg endå. Och man har värkar. Det kan väl dessutom ta längre tid vid igångsättning än annanrs?? Fattar ingenting

siamusen, från vilken vecka är kropparna mogna?

Nej, verkligen inte. Att föda barn är ju tusen gånger enklare än att vara gravid! I alla fall i mitt tycke.

Jag tycker verkligen att det inte ens borde vara ett alternativ med igångsättning om man är rädd... Det måste verkligen finnas andra bättre lösningar såsom samtal och stöd. För just detta med igångsättningar brukar personalen själv rekommendera att undvika in i det längsta iom att det ofta blir komplikationer under förlossningen. Min svärmor har jobbat som bm och hon sa att min förlossning var urtypen av en igångsättning och det var bara pinvärkar och elände och sugklocka. Dom andra två i min "familj" som också fått igångsättningar gick det värre med. Den ena fick akutsnitt och den andra sprack långt upp i analet efter en hög sugklocka, nu vid graviditet nr två så får hon inte ens föda vaginalt utan ett kejsarsnitt är inplanerat för att hon är så skadad. Inte meningen att skrämmas men hitta för guds skull andra vägar än denna!

OM det är så att socialstyrelsen har beslutat att man ska bli igångssatt pga rädsla, ska jag verkligen göra allt i min makt för att få tydliga konsekvensbeskrivningar och ett slut på att vara rädda mammor till lags! Jag var själv fruktansvärt förlossningsrädd och gick på samtal hos psykolog två gånger i veckan från v 15, samt aurora-samtal. Men min behandling gick ju aldrig ut på att slippa genom kejsarsnitt eller att få ha "kontroll" genom en igångssättning. Mitt och deras mål var hela tiden att ha en spontanförlossning. Eftersom jag blev igångssatt med min första och med en FRUKTANSVÄRD förlossning och ett skadat barn som följd, så var ju det inte ens med i tankarna.Mina läkare, BM, psykolog och sjuksköterskor var rörande överens om att igångssättning skulle vara mycket farligt och riskfyllt. Om det nu är så bra med igångssättning, varför gör man inte ett system av det i så fall? Att alla mammor blir igångssatta, så att man t ex alltid har rätt mängd personal, alltid har plats på förlossningarna osv? Givetvis för att igångssättning är till för att ta ut ett barn som dröjt sig kvar för länge, eller är på väg att bli skadat i magen och måste komma ut.Det har dessutom gjorts studier som påvisar att BM runt om i landen är för pigga med att ge dropp för att DE inte vill ha så långdragna förlossningar. Det finns t o m en klinik som garanterar att du föder inom tolv timmar och tar till alla knep i världen för att det ska bli så! Det är ju helt vansinne! Kvinnor har fött barn i alla tider och det har gått alldeles utmärkt, nu för tiden "har vi inte tid" att föda barn, vi har inte "lust" att föda barn, vi är rädda för smärta (som by the way givetvis finns, men går över... det går verkligen över).Och allt detta gör vi, och samtidigt riskerar barnens liv och hälsa för att VI inte vill.Man KAN inte motarbeta en förlossning pga rädsla. Man KAN inte stoppa en förlossning med rädsla, man behöver inte få en fruktansvärd förlossning pga rädsla. En förlossning är en mekanism som sker naturligt i kroppen och kan inte stoppas med ren viljekraft. Stoppa den  inte, välkomna den så att du och barn mår bra istället!Sen behöver alla bättre stöd på förlossningen, det kan jag hålla med om. Även fast vi i Sverige är nr ett i världen på förlossningar har vi långt kvar innan alla är nöjda. De som behöver extra stöd ska få det, de som behöver smärtlindring ska få det så länge det inte skadar barnet, men vi ska INTE vara alla rädda till lags med hjälp av igångssättning.Jag kan säga att när min förlossning väl startade var jag hur lugn som helst, jag hade ett fantastiskt stöd från min man och förlossningen på NÄL. Visst gör det ont stundtals och min bebis hade navelsträngen runt halsen, låg snett och hade svalt fostervatten med bajs i , samt hade dåliga hjärtljud under förlossningen, men det där var ingenting jag hade makten över. Mitt jobb var att få ut barnet, sen får jag överlämna vården av barnet till personalen som hade mycket god översikt över förlossningen. Nu har jag gjort båda delarna och jag vet ju vilken förlossning som blev mest lyckad!

För snitt inte heller är ett alternativ för många förlossningsrädda!Tycker att vissa i tråden är trångsynta och kan inte/vill inte förstå hur det är att vara rädd för förlossning, vi snackar inte om obehag, många känner panik och man vill inte fölösa kvinnor som har drabbats av panik detta påverkar barnet negativt!

Jag är en av de som känner FULLSTÄNDIG PANIK inför nästa förlossning, vill verkligen ha snitta, men än så längre har läkaren vägrat...Jag tror helt klart att jag kommer att låsa mig totalt om de tvingar mig till en vaginal förlossning igen, efter det jag var med om sist...

Jag förstår inte hur man blir mindre rädd av igångsättning... Barnet kommer ju ut samma väg endå. Och man har värkar. Det kan väl dessutom ta längre tid vid igångsättning än annanrs?? Fattar ingenting