Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Nu finns det ett pyre i min mage efter fyra IVF-försök, men det var ju långt ifrån säkert att det ens skulle fungera. Vi hade ställt in oss alltmer på adoption.

Jag tror att hade IVF-försöken inte fungerat och vi ändå valt att inte adoptera så hade det inte haft något med vår barnlängtan att göra. För barn vill vi ha, och det spelar faktiskt ingen roll varifrån det kommer. Utan för vår del hade det nog snarare handlat om att vi i så fall inte orkade fortsätta kämpa vidare med adoptionsutredningar m.m och sen ännu en lång väntan. Kanske det hade känts annorlunda efter ett tag, sånt vet man ju aldrig.

I övrigt vill jag säga att jag själv är adopterad. Och när jag träffade min make så var jag helt emot att adoptera själv. Men när vi insåg att det här att få barn inte var så lätt så kändes adoption ändå rätt naturligt. Och jag vet ju att man som adopterad faktiskt ser sina adoptivföräldrar som sina riktiga föräldrar. För min egen del har jag aldrig funderat så mycket över mitt ursprung och aldrig haft någon kris. Jag vet att det pratas mycket om att adopterade mår så dåligt, men jag känner många adopterade och av dessa mår en enda dåligt, och han är min brorsa. Man får försöka komma ihåg att det oftast är de som lider som hörs mest. Jag tror större flertalet som är adopterade är rätt nöjda ändå.

Tycker det är jättebra med adption och det stämmer att det kvittar vart barnet kommer ifrån.Men jag vill uppleva en egen graviditet och ha ett biologiskt barn, jag känner verkligen det.Vi håller på med IVF nu och jag hoppas att det ska funka!Vi vill så gäran.Adoption har jag inte tänkt på, det känner jag at jag inte vill.Vet inte riktigt varför men nej, känner inte att det är min grej alls.
Det kanske hade ändrat sig om man inte skulle kunna men i nuläget överväger jag inte det.

GudsMestOskuldsfullasteLillaLamm skrev 2008-02-12 13:12:11 följande:

Det är svårt att ana hur många likheter det finns mellan vänta biologiska barn och adoptivbarn. Någon skrev att man inte vill gå igenom en jobbig process och då inte ens vill ansöka om adoption. Men IVF och graviditet då? Det är också en jobbig process!

IVF är som ett dyrt lotteri där man i huvudsak pratar spermier och ägg, inte BARN. Adoption går mer "rakt på sak" och pratar barn. När man börjar adoptionsprocessen kan man snarare likna det vid en graviditet där man med stor sannolikhet får barn. Det kan vara en mer eller mindre jobbig process men säkert inte så illa som många förstorar upp det till. Med facit i hand tycker många att den där hemutredningen som man bävar så mycket för inte var så farligt. Som en anställningsintervju ungefär.