Såg att de fanns en sån här tråd innan men men..
Vad skulle du göra om din 15,16 eller 17åriga dotter kom hem och sa att hon var gravid? Dvs, vad skulle du råda henne till att göra.
Ta bort
Inget av alternativen. Skulle säga att det var hennes val och att jag skulle stötta henne vad hon än valde.
Lola och cloudberry79:
Tack
Skulle råda henne att göra abort.
Jag som är pappa till tre barn.
Det är en känslig fråga. Det är ungdomar som kanske bör få hjälp av föräldrar och diskutera med dem om detta.
Att de ungdomar som går på gymnasiet samtidigt gravid innebär att det blir stort ansvar. Man förlorar sin utbildning och ta hand om barn hela tiden.
Inte lätt faktiskt. Jag kände en tjej i Örebro, hon blev gravid vid 13 år och behöll den o mamman tog hand om baby och flickan gick i grundskola. men sorgligt var att mamman "gav upp" och det var samtidigt mamman och pappan gick i skildsmässan.
Och flickan gick ut med kompisar och brydde inte om babyn. Till slut blev tvungen adopterat bort baby vid 2 år gammal.
Idag är "babyn" 18 år och visste vem biologiska mor. Men biologiska mor fick aldrig bli förlåten av sin "f.d. barn".
det är klokaste är att inte bli med barn vid tonåringar eller när man går i gymnasiet. Bäst vänta med det.
Enda lösning: Använd skydd.
Lycka till med livet!
Med vänliga hälsningar
Ola i Gbg
Jag skulle vilja att hon behöll, men det hade jag inte sagt till henne. Skulle varit väldigt neutral.. och varit lika stötande om hon valde abort..!
det får hon bestämma själv men jag skulle vilja att hon gjorde abort
Jag är själv tonårsmamma, blev gravid när jag var 17 år.
Idag är min dotter 16 år och hon har varit tillsammans med en kille i 1 års tid. Jag fixade p-piller åt henne men trots detta så blev hon gravid 2 ggr inom loppet av några månader. Då "bestämde" jag att skulle hon fortsätta att vara sexuellt aktiv så var hon tvungen att sätta in en p-stav. Håller 3 år och hon behöver inte tänka på det mer. Det vart lite gnäll om att det var äckligt att ha nåt under huden men efter lite diskussion så sitter nu p-staven där den sitter. Om 3 år hoppas jag att hon är mogen nog att besluta själv i frågan.
Jag vill bara tala om att jag tvingade henne inte till abort utan det var hennes eget val.
Vill även tillägga att min mamma sa till mig att det är mitt val om jag vill behålla eller inte. Nu i efterhand skulle jag önska att hon hade försökt övertala mig att göra abort. Vill inte att det ska låta fel, för min dotter är det bästa som hänt mig men trots detta så var jag verkligen inte mogen att skaffa barn och det visste nog min mamma. Även om hon rabblade upp fördelar och nackdelar så skulle jag nog inte ha lyssnat på henne, jag var väldigt naiv och så "inne i min värld". Jag tycker att hon borde ha försökt med alla medel att få mig att göra abort. Jag var så omogen att det gick ut över barnet, och det är ju aldrig bra. Jag ville gå ut och festa, så min mamma fick ta väldigt stort ansvar. Det är inte förrän min dotter blev stor jag verkligen känner mig som en mamma och kan tänka utifrån hennes behov. Men som sagt, lite sent nu. Nu har jag väl haft tur och lyckats ganska bra ändå men det har varit blod, svett och tårar. Men jag har förlorat så mycket som jag aldrig kommer få igen. T.ex kunde jag inte uppskatta småbarnsåren på ett sätt jag skulle göra idag. Då var det mesta till besvär men man pallrade sig igenom det.
Gammal tråd, men viktig ändå: Skulle göra allt i min makt för att få henne till abort - men inte tvinga.... Förmodligen skulle jag ha uppfostrat henne så väl att hon skulle inse att det var det bästa. Barn ska inte ha barn - de ska gå i skolan.