Mitt förlossningsbrev

Jag tycker det var ett bra och mycket tydligt förlossningsbrev. Allt står svart på vitt och kan enligt mig inte missuppfattas.
men jag reagerar på att du inte vill ha upp barnet direkt på ditt bröst. jag förstår varför du inte vill det men tänk även på att det är ju belöningen för all smärta du gått igenom. Det är det absolut underbaraste ögonblick i mitt liv när man krystar för sista gången och sen får upp sitt lilla barn på bröstet. det ögonblicket skulle jag kunna gå igenom 1000 gånger.
Lycka till!

Låter ju bra förrutom att läkarna måste kunna få prata med varandra om det blir snitt!
Det finns ingen garanti för att dom läser hela ditt brev/din plan. Skriv in i journalen det som absolut viktigast!

Hittade en otydlig sak. Du skriver att Andy ska öppna rocken så han och barnet ligger hud mot hud men samtidigt ska barnet vara inlindat i filtar.

Ser jättejättebra ut!!!!!

jag har aldrig fött barn! men det lätt riktigt bra! där står verkligen allt dom SKA veta! :)

Hej,
Du har väldigt många specifika krav vilket jag förstår när du har din rädsla för blod.
Det kan ju vara svårt för personalen att helt tillgodose och komma ihåg allt under förlossningen.

Jag tycker att du ska skriva allt det du känner, men peppa även Andy att vara din förespråkare. Han får vara ditt språkrör och det är han som får ta dialogen med personalen.

Har du gått profylaxkurs? Om inte så är det ett hett tips så att du och Andy kan jobba ihop er om hur förlossningen ska gå till. Du kan också få en bild av hur det hela går till som kan ge dig trygghet i din rädsla. Ett annat tips är att besöka förlossningsavdelningen innan det är dags (tillsammans med Andy) Då kan du förbereda dig på ett bättre sätt och allt blir inte så nytt.

Jag tror också att du måste förbereda dig lite på att det kan (obs kan) uppstå situationer där barnmorskan inte helt kan förlja dina önskemål.

Förlossningsbrevet är ingen önskelista eller "så här ska jag ha det" utan en presentation av en själv och ens tankar kring vad man ska gå igenom.

Var även beredd att upprepa det absolut viktigaste i ditt brev när du anländer till förlossingen, redan när ni ringer in kan du (eller Andy) säga att det är viktigt att de har läst ditt brev.
Du ska alltså lämna in ditt brev till förlossningen innan det är dags.

Lycka till och jag tror att det kommer gå jättebra!

Ett tydligt brev tycker jag. Det framgår vad du är rädd för och vad du tycker är jobbigt.
Sen är det inte säkert att man får alla sina önskningar, men de gör såklart sitt bästa (tex att du ska få slippa blod, fostervatten osv.
Vill du själv inte föra talan på förälossningen, så skriv inte att din partner tar diskussionerna. Och se till att ni har pratat igenom allt innan.

Och kom ihåg att du kan alltid ändra dig, om du tex då känner att du vill ha bebisen på ditt bröst eller nåt annat.

Hoppas ni får den förlossningen som blir bäst för er. Lycka till.

Min barnmorska kommer att skriva in brevet i journalen samt att det ska finnas i pappersformat.
Eftersom jag gått hos sån där special BM för förlossningsrädda så står även det i journalen och jag hoppas dom därigenom blir mer uppmärksamma på mitt förlossningsbrev.

Dora - det där med att få upp bebisen på mig har vi diskuterat i timmar hos BM. Jag ville gärna gå med på det, om de först kunde torka bort allt slem och klippa navelsträngen. Men eftersom de vill att navelsträngen ska få pulsera klart behövdes en strategi över vart barnet ska ligga under tiden. Valet stod då mellan att andy skulle hålla, eller att barnet skulle läggas ensam mellan mina ben. Valet att pappa ska få hålla känns helt naturligt för mig - och han är själv väldigt stolt över att få hålla först. Det gör mig absolut ingenting. Då har jag valet att titta och känna så mycket jag vill. Utan att bli "insmetad" i det obehagliga.

Det där med filtar var för att BM sa att dom oftast lindar in barnet i filtar så det inte ska frysa. Tänker mer att det ska ligga som ett täcke över, men att framsidan på bebisen får ligga hud mot hud. Ska tänka på en bättre formulering!

Jie - det är därför jag skrev att jag hellre vill bli sövd då. När jag skulle "operera" bort en leverfläck med lokalbedövning svimmade jag när de sa just "nu lägger vi snittet".

Siriva - vi ska få besöka förlossningsavdelningen i nästa vecka, och det känns jätte skönt! Vi har tyvärr inte haft ekonomin till att gå en profylax kurs även om jag hade velat.

Jag måste säga att jag tycker du är superduktig!