Började blöda nu i morse när jag gick på toa (är i v.11)!
Jag utgår från att det är ett missfall *gråter*. Jag har en liten undran dock...
Eftersom att det är rättså sent missfall, kan jag behöva skrapas då?
Har aldrig varit med om missfall förrut, så jag vet inte vart jag ska ta vägen :/
Tack alla som har hållt tummen och lyckönskat mig :) Men tyvärr så var det ett missfall :(
Allt hade kommit ut och det såg bra ut. Behövde ingen skrapning eller dylikt.
Kram
vad tråkigt!
men ändå skönt att slippa oroa sig och fundera.
många varma kramar till dig idag!
Men vännen Såå tråkigt 
Många Stora Styrke-Krya-På-Dig *KRAMAR*
lajjalo: Precis, nu behöver jag inte gå o fundera längre och det va ju det jag ville slippa :/
Jag säger bara: Nya tag! Väntar tills jag fått åtminstonde en mens, sen får vi se ;)
Ghalen007 : LYCKA TILL..
Jag gråter mé dig,vännen..
Du VET att du ALLTID får INBOXA mig om vad som helst!!
*Kraamm*
Tack annmi ;)
Jodå, Både jag och maken hade varit oroliga hela graviditeten nästan och försökte få tidigt ul för att lätta våran oro. Så en lördag eftermiddag så tyckte jag att det kom lite vatten aktigt i trosan och så sved det i magen.Åkte till närliggande sjukhus, rablade hela vägen dit att det är säkert bara ligamenten som svider för att det växer i magen.
Vi kom dit och dom tog prover mm. Läkaren gjorde gynundersöknig och tyckte det kändes litet. Gjorde vaginalt ul och då såg han det... inget hjärtljud, smått bara utvecklat till v 7. Men han var inte säker och bad oss komma tillbaka. Men eftersom vi bor 5 mil därifrån så sa jag att jag kontaktar dom på mitt lassa på måndag istället.
Rablade hela tiden.... han såg fel han såg fel.
Ingen sömn på 2 nätter och sen till lassa på måndag. Vart dock hänvisad till de 5 mil härifrån igen pga sommartider. Fick gå till en avd och sitta i väntrummet där dom väntar på att få göra ul. Då hade jag blött lite sedan kl 05.00 på morgonen och hade ont i magen.
Grät grät och hade ont(sammandragnigar) maken bad att vi skulle få gå undan i annat rum än att sitta där och plågas bland alla stora magar. Samma läkare igen, vaginalt ultraljud med bättre apparat. Men tyvärr samma resultat.
Fick välja mellan skrapning, vaginaltabletter som stöter ut det eller åka hem och låta kroppen göra det själv.
Valde vaginaltabletter. Vart inskriven på avd och fick citodon stolpiller samt vaginaltabletterna. Sen skulle jag ligga stilla i minst 1 timme.
Maken satt snällt brevid och strök mig på ryggen. Hade fruktansvärda smärtor, sammandragningar utav dess like.
Dom provade att ge mig tabletter mm men till slut sa sköteskan
- Nä nu ger jag dig en spruta (ketoganspruta) så du får slappna av. Jag fick sprutan och det tog väl 10 min max så sov jag sen i 2 timmar. Var helt slut av alla smärtor och sömnlösheten helgen innan.
Dom trodde jag skulle ligga inne bara över dagen men låg över 2 nätter, jag blödde massor.
Det har och gör fortfarande ont i hjärtat då jag tänker på det.
Jag var i v 13 men fostret var bara utv till v 7 och dött. Jag funderar massor på har det varit dött i 6v i min mage mm mm.
Det värsta är att se alla runda magar och så gick jag gravid samtidigt som en kompis och hon har sin kvar i magen. I början kunde jag inte träffa henne för det tog för ont i själen att se hennes mage och tänka att så skulle jag också se ut.
Dagen den 16 januari -08 kommer jag alltid att komma ihåg det var den dagen jag skulle ha haft bf.
Många kramar till dig.
Glömde skriva att jag fick inte tidigt ul fast både vi och bm försökte. Men nu har läkaren skrivit att vi ev ny graviditet så ska jag få tidigt ul i v 8.
Oh, vad svårt ni har haft det, det måste verkligen gjort ont
Tänker på er, och önskar er lycka till!
Hoppas allt går bra singoalla ;) (på ul)
Jag fick besked om mitt ma och var då i v11.
Behövde inte skrapas
Sänder en stor styrkekram och hoppas att du snart får en ny graviditet att glädjas över.
marmelade: Tack :) Hoppas med att jag snart har en bäbis i magen ;)
jag var i slutet på vecka 10 när jag fick det och har aldrig upplevt liknande smärta. Fick åka in och då sa läkaren att det mesta var ute, lite hinnor kvar men det skulle kroppen klara av själv. Men dagen därpå fick jag ännu mer ont och kunde inte röra mig. fick åka in akut med feber och dåliga värden och då sa den nya läkaren att den första felbedömt. Det var betydligt mer kvar än vad han sagt. Det satt dessutom fast en stor klump som hade fastnat och därav mycket av den smärta jag kände. Han plockade bort klumpen och ordinerade metargin eller något liknande och i onsdags tog jag sista tabletten. Blöder dock fortfarande men smärtorna är borta. (tack och lov)
Nu är det snart en månad sedan du gjorde inlägget. Har inte läst igenom vad som skrivits men frågar ändå: Hur har det gått TS? Var det missfall? Hoppas inte.