Är det fler än jag som förlorat sitt syskon?

vad hände henne?beklagar så mycket...kramar om

familjeliv.se/Forum-5-190/m22703687.html

jag förlorade min lillebror efter många års kamp mot sin leukemi. Han blev 9år, jag var då 16år o det har präglat mitt liv ngt oerhört.
Det blir 17år sedan han gick bort i dec.

kram

Min bror dog plötsligt 1995 när han var 26 år gammal. En präst kom hem till mig och syrran (som då var inneboende) och berättade. Var bättre med präst än vad som tydligen normalt sker i Lund (då i alla fall) för då är det polisen.
Men då min bror dog i Halmstad ringde sjukhusprästen där och bad sin kollega komma hem till oss och berätta.

Sedan var det i och för sig en chock för prästen då han såg det var jag då han ofta varit på min avdelning och kände mig - jag jobbar som sjuksköterska.

Vi var mycket bra på att prata om brorsans död i början och alla tyckte det var så skönt och inte allas jobbigt när de kom hem till oss för att trösta oss.
Sedan har de i och för sig tystnat mer och mer och nu pratar vi mer om hur det skulle varit om han levt och om han haft fru och barn mm.

Mina föräldrar är förstås rätt dåliga på att uttrycka känslor och jag tror de sörjt mycket för sig själva och inte kunnat stötta varandra så där jättebra. Syrran och jag kunde snacka en del.

Kan förstå att det är jobbigare om man inte har någon att prata med. Tex om jag varit utan syrran så hade det nog tystnat betydligt tidigare och lika så om jag inte var inom sjukvården själv - jobbar med cancerpatienter och har ju läst en hel del om död.
Min bror dog nu inte i cancer utan i en hjrätinflammation som han inte visste om och som han sedan ansträngde med tuffa sporter - han föll död ner i hjärtstillestånd under ett innebandypass.
Tror även det hjälpte oss klara första tiden bättre eftersom detinte fanns så mycket att skylla på oss själva att vi inte upptäckt något. Dessutom så fick han hjälp av 2 ambulanser inom 5 minuter då de råkade vara i närheten = också en tröst att allt som gick göras gjordes.

Hur dog din syrra? Har du syskon att tala med?

Pernilla74: usch vad hemskt, bara 9 år, han var ju bara ett barn med hela livet framför sig. Det är så orättvist när så unga bara försvinner. Hur mår du idag?

Cancer är sån hemsk sjukdom, min pappa dog 6 månader efter min syrra, men vi hann säga hejdå till honom.

Sannastina: Hade han någon infektion i kroppen? Livet är så orättvist när så unga dör.
Skönt att du bearbetat din sorg. Jag och mamma pratar ofta om min syster och det är jätteskönt. Min lillebror han har skjutit allt ifrån sig så han har nog inte kommit så långt som jag.Han tog pappas död hårt, men jag tror det var för han höll sin sorg inom sig när syrran dog.Vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände syrran men hon mådde dåligt vet vi. Det är det som är så jobbigt att aldrig få veta om det var självmord eller en olyckshändelse.

Hej Mamma33år! Ja. det är en riktigt hemsk sjukdom. Jag mår väl sisådär, mkt oarbetat kom upp när jag blev gravid, jag håller faktiskt som bäst på med bearbetningen o mig själv nu. Inte klokt, så här 17år efteråt kan man tycka! Men kämpar man på o försöker trycka ner det kommer det förr el senare upp till ytan.
Hur mår du själv? Vad hände med din syster? Livet är riktigt grymt o orättvist ibland.
Skickar en kram till er alla som är "drabbade"

Mamma33 - enligt obduktionen så var det en vanlig förkylningsvirus som satt sig i hjärtat. De flesta av oss har en sådan infektion någon gång i livet och vi känner oss lite förkylda (är kanske förkylda) och extra trötta = tar det lugnt. Är det då istället någpn som är var puscha kroppen mycket och hålle rpå med tuffa sporter så kan de nonchalera symtomen och tröttheten och pressa hjärtat mer och mer. Det försöker då kompensera genom att växa i storlek (brorsan hade ett mycket stort hjärta) tills det inte går längre.
Pressar man då på ändå så kan det helt plötsligt bli kortslutning i hjärtats elektriska system istället och man ramlar ihop med hjärtstillestånd.

Enligt den läkaren vi pratade med efter obduktionen så sa han att OM man får hjärtstillestånd pga av myokardit (hjrätinflammation) så är det i stort sett omöjligt starta om hjärtat. Jag fick se min brors ekg-kurvor han hade när han kom in på akuten och det var bara raka streck. Har aldrig sett det innan på någon (jobbar som sjuksköterska) och vet att man måste ha elektrisk aktivitet i hjärtat för att kunna få igång det med defibrillator.

Jag gissar din familj tagit allt extra hårt eftersom ni hade 2 dödsfall inom er kärnfamilj inom 6 månader. Det hade varit mycket sämre med min familj också om någon av mina föräldrar dött tätt inpå också!

Tiden läker inte sår eftersom det blir ärr kvar men tiden hjälper en få perspektiv och avstånd till det skedda och det gör att man inte alltid tänker på det. Nu är det snart 17 år sedan min bror dog och det kan gå rätt många veckor ibland utan att jag tänker på  honom. Mamma och pappa tänker oftare (liksom jag när jag är hos dom) då de sköter graven och har fler foton uppsatta på honom än vad jag har.

Jag förlorade min lillebror två veckor innan han skulle fylla 18 år.
Han fick aldrig träffa min lilla son.

Han finns i mitt hjärta för alltid.

oj nu blev det fel. tänkte lättare o kopiera texten från förgående..

Våra syskon finns alltid med i våra hjärtan för mig går det inte en dag då jag inte tänker på min syster. Var det längesen din lillebror dog?