One Girl skrev 2007-07-31 19:38:22 följande:
Hej allihop.Jag har suttit och läst igenom alla inlägg här och blir glad, och ledsen, över att de finns dem i samma sits som mig. Önskar inte att någon mer drabbas av de vi drabbats av...Min bror tog sitt liv för tre veckor sen. Endast 26 år gammal..Vi vet i stort sätt ingenting om varför. Han var väldigt omtyckt av alla och många vänner. Dock så bodde han ca 60 mil i från oss så vi träffade inte honom varje dag direkt. Jag var så arg, så jäkla arg, på honom i början. Varför ställer han till med detta? Varför sätter han oss i denna sorg frivilligt? Tre dagar efter dödsbeskedet så hade jag en utlandsresa att åka på. Kändes verkligen skit att lämna mamma och pappa hemma. Men de sa att åker du inte så kör vi dig till arlanda och sätter dig på flygplanet. Okej tänkte jag och åkte. Man mår väl lika dåligt där som här... Men ack så fel, jag mådde sämre att vara borta än hemma. Ville bara hem hela veckan... Så jobbigt då de var en resa som jag och sambon längtat efter så länge.. Vi njöt lite i allafall. När jag kom hem så hade mamma, pappa och andra brorsan varit till min döde brors lägenhet och fixat. Jag förstår inte hur dem klarade av de men de gjorde dem. När jag kom hem till min mamma och pappa igen så fick jag läsa "brevet". Där skrev han att han visste att han var självisk men han klarade inte av att leva endast för att inte göra folk ledsna. Då ändrade jag mig direkt och tycker sååå synd om min bror, jag är inte arg på honom längre. Sen den eftermiddagen så åkte vi och fick se honom. De såg inte ut som honom... När han låg där i kistan så tog jag farväl. De var sista gången som familjen var samlad. Jag mådde verkligen piss då men nu är jag inte lika rädd för beravningen då jag bara ska se de som något vackert, eller försöka se de så. Ett farväl har jag redan tagit...Då han var med i donations registret så har de tagit hans hörselgångar som nu används hos någon som var döv. Och hans hjärtklaffar som en liten bebis fick. Jag vet att min bror hade blivit såå glad om han fått veta detta.Så skönt de var att skriva av sig...De värsta just nu är att jag inte får något grepp om hur mamma och pappa mår. De sover dåligt men annars är de ganska okej. När jag är där iaf. Jag är så rädd att de ska hända dem något...många kramar till er alla
Hur mår du nu?Jag bor också 60 mil från min familj, vi skulle åkt hem veckan efter min lillasyster dog. Därför kan jag bli så arg på henne att hon gjorde som hon gjorde. Jag ville så gärna träffa henne, vi pratade i tfn ngr dagar innan hon dog, fast då mådde hon inget bra och bara var ledsen.
Jag förstår att du är orolig för dina föräldrar, jag har och oroar mig fortf för mamma,. hon mår så himla dåligt. Efter bara 1 månad började hon jobba och för ngt år sen fick hon en kolaps.Min pappa dog bara 7 månader efter syrrans död men jag vet att han mådde jättedåligt när hon dog.
har du ngn du kan prata med om din sorg? du får gärna fråga mig om det är ngr tankar så ska jag försöka svara. många styrkekramar till dig