• Mamma1973

    Är det fler än jag som förlorat sitt syskon?

    Jag känner mig så ensam i min sorg, för 2 år sedan dog min lillasyster hastigt. Hon blev bara 27 år gammal. Jag glömmer aldrig samtalen jag fick av mamma när jag på jobbet, och hon bara så något att hon finns inte mera.
    När vi satt på hennes begravning kunde jag fortfarande inte förstå att det var min vackra syster som låg i den vita kistan.
    Alla sa åt mig att det kommer kännas bättre med tiden, men för mig blir saknaden bara värre och värre. Jag saknar henne så otroligt mycket. Hon hann aldrig få träffa min sambo och vår dotter.
    Skulle gärna vilja prata med andra som varit med om samma som mig. Nu pratar knappt någon om det som har hänt, precis som om min syster är glömd.

  • Svar på tråden Är det fler än jag som förlorat sitt syskon?
  • Dorabella

    Min bror tog livet av sig för snart 3 år sedan. han blev då 34 år.

  • gambler07

    mamma33

    vi förlorade våran son strax innan förlossningen, jag blev dålig men nonchalerades av förlossningen därav den tragiska utgången.
    min historia finns att läsa på www.danderyds.se

    angående medium så har jag inte tagit kontakt med något personligen
    Däremot så träffade jag en dam som det visade sig ha sitt barnbarn begravt brevid våran son och hon är lite av ett medium och har även en vännina som bor i England som är ett framstående medium.
    Jag var väldigt orolig i själen när våran son hade begravts, jag var rädd för att han inte hade det bra. När jag mådde som mest dåligt så träffade jag denna kvinna och det  hon sa till mig då fick mig att bli mycket lugnare på något sätt.

    Hon sa att Wiktor våran son inte längre var ensam och att han blev omhändertagen och det kändes bara så otroligt skönt. Jag kände mig helt plötsligt inte längre orolig.
    Jag är inte på något sätt religös och har tidigare kanske inte trott på allt sånt, men det här träffade rätt i mitt hjärta. Hon har berättat många saker som verkar stämma så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.


    * med en ängel i mitt hjärta *
  • SannaStina

    Inget medium angående min bror men spådde mig för många år sedan själv. Mediumet sa då att hon såg min bror och han hade inte varit beredd dö och var inte färdig med vår familj. Han skulle därför komma tillbaka som min son!

    Jag fick en son 061104...

  • Farfalla

    Mamma 33 år: Har oxå förlorat min bror.. Jag var 16år och han blev 23år.. Suicid.
    Känner igen mig att det är många som tar avstånd från en och vågar knappt prata om det.. Jag tror att det blir extra känsligt att prata om när det rör sig om personer som inte orkar leva mer.
    Nu är det 7år sedan Mattias lämnade oss. Livet blir aldrig detsamma igen, han kommer alltid att fattas oss. Det är svårt att säga hur sorgen yttrar sig, det går inte en sekund utan att jag saknar honom.
    Han som min storebror ska ju lixom finnas här och skydda mig. I höst ska han bli morbror till mitt barn. Varje jul ska han oxå finnas där..osv.
    Men jag vet att vi har dom vackraste skyddsänglarna där uppe! Jag hade nog aldrig orkat leva om jag inte tror på ett liv efter döden. Alltså inte direkt på gudar och sådant utan mer att dom har det bra där uppe! Och vi kommer att ses igen!

    Det finns en stödförening för anhöriga som mist personer via suicid(självmord).
    www.spes.nu Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd
    Kika in där.. Kram!

  • Jessica1982

    Jag förlorade min lillebror för snart 13 år sen. Han hade en hjärntumör. Han blev opererad 2gånger & fick cellgift + strålning varje gång, men de kom bara tillbaka. När dom upptäckte att det hade kommit igen en 3:e gång så kunde dom tyvärr inte göra något mer eftersom den hade satt sig så illa till. Jag minns så väl kvällen när han somnade in hemma i sin egen säng.

  • Mamma1973
    Dorabella skrev 2007-07-22 11:14:55 följande:
    Min bror tog livet av sig för snart 3 år sedan. han blev då 34 år.
    Det är så hemskt när människor mår så dåligt och tar livet av sig i tysthet. Hade han mått dåligt länge?
    SannaStina skrev 2007-07-22 15:04:12 följande:
    Inget medium angående min bror men spådde mig för många år sedan själv. Mediumet sa då att hon såg min bror och han hade inte varit beredd dö och var inte färdig med vår familj. Han skulle därför komma tillbaka som min son!Jag fick en son 061104...
    Vilken gåva:) Jag har varit på medium men fick bara kontakt med pappa. Funderar på o gå till ett nytt medium och få kontakt med min syster. Man har så många frågor man vill ha svar på.
    gambler07 skrev 2007-07-22 11:15:49 följande:
    mamma33vi förlorade våran son strax innan förlossningen, jag blev dålig men nonchalerades av förlossningen därav den tragiska utgången.min historia finns att läsa på www.danderyds.seangående medium så har jag inte tagit kontakt med något personligenDäremot så träffade jag en dam som det visade sig ha sitt barnbarn begravt brevid våran son och hon är lite av ett medium och har även en vännina som bor i England som är ett framstående medium.Jag var väldigt orolig i själen när våran son hade begravts, jag var rädd för att han inte hade det bra. När jag mådde som mest dåligt så träffade jag denna kvinna och det  hon sa till mig då fick mig att bli mycket lugnare på något sätt.Hon sa att Wiktor våran son inte längre var ensam och att han blev omhändertagen och det kändes bara så otroligt skönt. Jag kände mig helt plötsligt inte längre orolig.Jag är inte på något sätt religös och har tidigare kanske inte trott på allt sånt, men det här träffade rätt i mitt hjärta. Hon har berättat många saker som verkar stämma så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
    Jag läste din blogg, satt och rös när jag läste det. Kan inte förstå hur sjukvårdspersonalen kan vara så noncharlanta. Blir så arg när jag tänker på hur dom behandlar människor och liv.Vad skönt att du fått veta att din son har det bra nu.Har du några fler barn även om inga andra barn kan ersätta din son. Min mamma säger alltid att hon älskar mig och min lillebror men ingen kan ersätta min speciella syster. Så känner jag också.
    Farfalla skrev 2007-07-22 15:18:07 följande:
    Mamma 33 år: Har oxå förlorat min bror.. Jag var 16år och han blev 23år.. Suicid. Känner igen mig att det är många som tar avstånd från en och vågar knappt prata om det.. Jag tror att det blir extra känsligt att prata om när det rör sig om personer som inte orkar leva mer. Nu är det 7år sedan Mattias lämnade oss. Livet blir aldrig detsamma igen, han kommer alltid att fattas oss. Det är svårt att säga hur sorgen yttrar sig, det går inte en sekund utan att jag saknar honom. Han som min storebror ska ju lixom finnas här och skydda mig. I höst ska han bli morbror till mitt barn. Varje jul ska han oxå finnas där..osv. Men jag vet att vi har dom vackraste skyddsänglarna där uppe! Jag hade nog aldrig orkat leva om jag inte tror på ett liv efter döden. Alltså inte direkt på gudar och sådant utan mer att dom har det bra där uppe! Och vi kommer att ses igen! Det finns en stödförening för anhöriga som mist personer via suicid(självmord).www.spes.nu Suicid Prevention och Efterlevandes StödKika in där.. Kram!
    Oh grattis till din gravidietet. Din bror kommer bli en stolt morbror.Jag är säker på att din bror vakar över bebisen i magen. Jag var lite nervös inför förlossningen men sen tänkte jag att min lillasyster hon ger mig styrka. Min önskan var att mitt barn skulle vara frisk, men när jag fick min flicka på magen då visste jag att det var en Miranda, tack vare min lillasyster. Hon har älskade Miranda nallarna, såfort man fyllde år fick jag alltid ett Mirandakort eller var hon ute o reste fick jag ett Miranda kort. Hennes lgh var full av dessa Nallar. Hennes största nalle följde med henne till himlen.
    Jag känner som dig, tänker på min syster varjedag, det har endå gått 2 år. Visst har vi dom vackraste skyddsänglarna däruppe:)

    Har någon fått något tecken från ert syskon? Min lillasyste älskade kaniner, på hennes begravning kom det 2 skuttande kaniner utanför kyrkan. Då visste vi att det var syrran som ville kolla vilka som kom, för hon var en nyfiken själ. Ibland vid födelsedagar eller som när min dotter döptes såg vi en kanin utanför mammas hus.
    Jessica1982 skrev 2007-07-22 23:10:36 följande:
    Jag förlorade min lillebror för snart 13 år sen. Han hade en hjärntumör. Han blev opererad 2gånger & fick cellgift + strålning varje gång, men de kom bara tillbaka. När dom upptäckte att det hade kommit igen en 3:e gång så kunde dom tyvärr inte göra något mer eftersom den hade satt sig så illa till. Jag minns så väl kvällen när han somnade in hemma i sin egen säng.
    Det är så hemskt när barn dör..Sånt får bara inte hända. Måste varit fruktansvärt för dig och din familj. Har ni läst om den söta flickan Matilda hon som dog i hjärntumör?
    http://hem.passagen.se/dummapricken/   jag följde hennes kamp mot sina dumma prickar.Men hon leker säkert med alla andra barn just nu.
    Hur upptäckte dom din brors hjärntumör?
  • gambler07

    mamma 33

    Wiktor var mitt tredjebarn, min tredje pojke.
    Har en på 12 år och en på 3 år och Wiktor som skulle ha varit ett år samt ett litet pyre i magen som ska titta ut om 2 månader.

    Nää som du säger inget kommer att kunna ersätta Wiktor, han finns med oss dagligen och är oerhört saknad och älskad. Visst är sorgen idag inte lika tung att bära som den var för ett år sedan men den finns där och ibland brister mitt hjärta fullständigt.

    Angående tecken så har jag ett också (vad tror i alla fall)
    Wiktor föddes på en fredag, han dog under natten till torsdagen, så onsdagen var den sista dagen som han levde.

    Wiktors pappa kallade honom för lilla grodan och jag för prinsen så när han gick bort så blev det våran lilla grodprins, vilket även sitter som symbol på hans gravsten. Och vi förknippar grodor med honom.

    På års dagen av hans sista dag i livet så satt det helt plötsligt en liten groda mitt på vardagsrumsgolvet, jag fullkomligt rös. Det känns konstigt att denna lilla groda dök upp just denna dag. Min sambo sa direkt att det var ett tecken från Wiktor. Ja , vem vet.

    Angående min sida så har jag en mera personlig sida till minne för Wiktor på www.wiktor06.dinstudio.se


    * med en ängel i mitt hjärta *
  • sänka

    Jag förlorade min storebror -94 i akut alkoholförgifting han blev bara 26 år. Han dog på midsommardagen, och jag saknar honom förfärligt mkt fortfarande.....

  • Jenniesmamma

    Jag förlorade min lillebror den 28 december 2006,han hade lungcancer,och somnade in endast 13 år gammal.
    Saknaden är så stor varje dag!


    Älskad och saknad av så många! RIP älskade lillebror!
  • gambler07

    En liten  till våra älskade och saknade syskon.


    * med en ängel i mitt hjärta *
Svar på tråden Är det fler än jag som förlorat sitt syskon?